 |
| Se upp för planet, vilket plaaaaan |
Chefen ställde in sin resa, och det var tur, för planet störtade verkligen. Ändå fick nattvakten sparken.
Varför?
När vi skrev Kul att veta, bra att kunna – Handbok för vilda barn samlade vi ihop en massa gåtor. Flera år senare publicerade jag några av dem på en egen liten gåtblogg som överraskande nog har mer trafik än alla mina andra bloggar tillsammans.
Flera av gåtorna har ledtrådar som man får på gissningsvägen. När jag var tonåring hängde jag med ett gäng som älskade såna gåtor, vi brukade sitta och dra dem hela kvällar ibland. "Hade hon sett honom tidigare?" "Smakade albatrossen som nånting han hade ätit förut?" "Utspelade sig det här i ett land där man kan bli dömd för samma mord två gånger?" Den som hade berättat gåtan fick bara svara ja, nej eller "inte relevant".
Ibland tänker jag att jag ska lägga upp fler gåtor på bloggen, dels de som står i boken och dels kanske några nya. Om du har nån bra gåta som du vill bidra med, skriv den här!
 |
| Se upp för björnen, vilken bjöööörn |
Har du förresten kommit på varför nattvakten som räddade chefens liv ändå fick sparken? Inte?
Jag HATAR gåtor ... för jag får sån ångest om jag inte klarar att besvara dem. Och det gör jag ju aldrig. Blir bara arg, har inte tålamod att klura, måste vara bäst på en gång.
SvaraRadera(Oj, vilken förfärlig bekännelse! Men så illa är det nog faktiskt.)
Där ser man, jag hade trott att du var just gåttypen. Hoppas att du inte blev för arg nu då :o
RaderaNärå. Det kändes som en befrielse att outa detta.
SvaraRadera"Hej, jag heter Lena och jag är en gåthatare." (gåtahatare?)
"Gåtahatare" får mig att tänka på getaherde (eller är det goatherd jag tänker på?). Men skönt att du fick det ur systemet!
Radera