2013-02-28

Mitt liv i te

Idag när jag beställde en kopp te på ett fik vid Hötorget tänkte jag på hur jag har gått igenom olika tefaser i mitt liv. Jag önskar att jag kunde göra en intressant graf över det och helst koppla min teutveckling till olika världshändelser och paradigmskiften, men i brist på det får jag beskriva den dramatiska utvecklingen i text och bild istället.

När jag var liten drack jag svart te, som min mamma, men med mjölk och socker. MYCKET mjölk och typ åtta sockerbitar.

pudel, barn, rymdvarelse


Dessutom hällde jag alltid på för mycket mjölk, så att koppen blev för full och teet rann över. Detta beteende visade sig vara ärftligt! (Finns det nån forskning om genetiska anlag för överhällning?)

OBS! Bilden är arrangerad. Inga tekoppar kom till skada under fotograferingen.


I tonåren slutade jag med socker (för att en pojkvän sa att det var barnsligt) men fortsatte med mjölk. Jag blev känd för att dricka te med mer mjölk än te (en missuppfattning som folk dock envisades med att ha) och det hände ofta att vänner beklagade att de inte kunde bjuda mig på te för att de inte hade tillräckligt med mjölk hemma.

Min favoritkopp (turkos med guldprickar) syns knappt
men den står i bokhyllan brevid sängen

Så där höll jag på i drygt ett kvarts sekel. Och det ska ni veta, kära läsare, att på 80- och 90-talet var det inte helt lätt att vara tedrickare, oavsett mjölkbehov och fast man drack svart te! KAFFE var drycken i de svenska hemmen och på alla arbetsplatser, och drack man inte kaffe så var man lite skum. "Dricker du inte KAFFE?" sa de och lät ögonen smalna. Sen gick de och rotade fram en gammal tepåse längst bak i skafferiet, vanligen blåbärste som stått och blivit dammigt och smaklöst. Det var hårda tider.

Jag lärde naturligtvis barnen att dricka te också. Tog med äldsta sonen till London när han var sju år och drack afternoon tea på Browns Hotel för att han skulle få den sanna tekänslan. Vi hade inte bokat tid så vi fick vänta i en och en halv timme i loungen först, och sen visade det sig att sonen måste ha slips för att få dricka te. Det löste sig för de hade gästslipsar. Men det var värt både väntan och slips att få sitta i samma enorma, bulliga, blommiga fåtölj som Agatha Christie satt i när hon funderade ut sina mord, och bli serverad te ur enorma tekannor av butlers i livré, och silverbrickor med olika våningar där det låg gurksnittar och varma scones med sylt och grädde och mmm.

Dotter 2 och jag var på Browns igen flera år senare, men då
var det mer anpassat till turister och inte lika högtidligt.

Ja, alla i familjen dricker te. Somliga av oss dricker mer te än andra.

Hur man håller tre koppar te varma, så att man inte behöver lämna datorn

Vi ser alltid till att teet kommer på plats först i köket när vi flyttar till ett nytt ställe, och vi reser ALDRIG utan en tepåse i jackfickan, handväskan eller ryggsäcken.

Här finns alla sorters te, inklusive gammalt dammigt blåbärste

Vi har till och med en middag som heter "te- och mackmiddag". Mycket populär när matlagaren är bortrest.

Hela tecirkeln

Men åter till min teutveckling! Jag drack alltså endast svart te med mycket mjölk, och kunde inte tänka mig något annat.

Earl grey m mjölk & äppelkaka & högläsning

Men sen hände något. Vi åkte ut på en lång resa till ställen där de inte hade mjölk. Jo ibland hade de lite varm äcklig mjölk, eller grädde. Men som regel fanns det ingen mjölk och det blev bara en massa extra krångel när jag försökte få mitt te som jag var van att dricka te. Så jag började dricka svart te utan mjölk, och det var ganska gott, särskilt om det inte hade fått stå och dra för länge.

Ju längre österut vi reste, desto svårare blev det att ens få svart te. De drack bara såna där läskiga gröna teer med blad i. Fast det var inte så läskigt, visade det sig. Det var gott!

Stillsamma blad på ett tehus i Kina. Är inte detta lycka.

Nuförtiden dricker jag minst tre koppar jasminte om dagen, ibland fem eller sex. Det är lugnande och inspirerande på samma gång, jag blir lycklig bara av att tänka på det.

5-15 jasminpärlor + 80-gradigt vatten.
Behåll bladen i koppen och fyll på nytt vatten upp till fem gånger.

I flera år efter resan trodde jag att grönt te nu var min väg i livet, och att jag aldrig skulle dricka svart te igen, och verkligen inte med mjölk i. Men sedan ett år tillbaka dricker jag då och då svart te igen (utan nånting i) och det är riktigt gott. Var ska detta sluta? Kommer jag att börja med mjölk igen på ålderns höst och på så vis gå i barndom och sluta tecirkeln? Eller kan det bli ännu konstigare? Kommer jag att dricka rabarber/jordgubbste? Roibos med ingefära? Gammalt dammigt blåbärste?

Ingen vet utom Lu Yu, och han vägrar hårdnackat att svara.

Drick ditt te och håll klaffen, säger Lu Yu

Ja, nu har vi kommit till slutet på min tehistoria. Om någon vill göra den där grafen jag nämnde i början så varsågoda, vem vet hur det kan leda till ära och berömmelse.


Jag avslutar med en bild på mig själv, drickandes te. Det känns passande på något vis. En annan gång ska jag skriva om jakten på den perfekta tekoppen!

2013-02-27

Fifteen – love

Har börjat spela badminton! Det är fantastiskt roligt. Efterlyste någon som ville spela med slö, otränad nybörjare och fick en massa trevliga svar från slöa, otränade bekanta. Har nu spelat med en av dem hela två gånger! Det mest fantastiska är vår inlärningskurva. Den är brantare än lutande tornet i Pisa. När vi började spela var vi urusla, missade bollen hela tiden och snubblade omkring som två berusade knuffodrager. Efter två speltimmar är vi värsta badmintonproffsen, klarar att skjuta bollen flera gånger i rad, studsar omkring och kan med lätthet prata och bolla samtidigt. Rio de Janeiro 2016, here we come!


Vi spelar i en hall som bryr sig om sina spelare så till den grad att de till och med har en "en enhetlig färgsättning. Allt för att ge dig och din partner bästa tänkbara förutsättningar inför nästa speltillfälle" vilket bland annat innebär att till och med reklamskyltarna har fått underkasta sig och vara orangea allihop, allt för mig och min partner.

Vi har även anlagt lättskött hår.

Anyone for badminton?

2013-02-26

Naken eller med kniv och ficklampa? (igen!)

Den här texten kunde man läsa första gången den 17 mars 2006 på gamla bloggen


Tunnelbanetåget på väg hem igår var av den gamla modellen, det krängde och gnällde och slamrade så man blev halvdöv. Jag började fantisera (som vanligt) om vad jag skulle göra om det hände nånting katastrofalt, och insåg att jag inte hade med min lilla ficklampa och min praktiska fickkniv, de låg i den andra väskan. Det enda jag hade med var en rolig bok och den kan man ju varken lysa sig fram eller gräva sig ut med.

Sen började jag fundera på om man verkligen ska vara alltid redo. Beredd på allt, beväpnad till tänderna. Är det verkligen det bästa sättet att överleva? Är det kanske tryggare att vara naken, orädd och ödmjuk inför ödet?

Det finns ju förespråkare för båda idéerna. Följer man linjen åt knivhållet träffar man först muminmammorna, de som alltid packar ner ett paraply ifallatt och som alltid har extra ombyten, saftflaskor och en fiffig liten grej som man kan stoppa näsblod med. Sen kommer de Katastrofberedda som har memorerat allt de läst i överlevnadshandböcker om hur man övermannar en hungrig haj och krånglar sig ur en brinnande bil. Längst bort hittar man (om man vet var man ska leta!) atomvintergalningarna som har grävt ner sig i bunkrar fyllda med konserverade sojabönor, brandfiltar och energidryck.

På den andra stigen traskar hippisarna, de mjukreligiösa och fatalisterna. De menar att själva nakenheten är ett skydd. Att man lockar fram vapen genom att bära vapen, att den som ser ondska överallt lockar fram ondska. Här hittar man också de som skyddar sina barn genom att välja bort trappgrindar, spisskydd och lekhjälmar. Som inte varnar sina barn för pedofiler eller tvingar dem att ha vantar i minusgrader för att de menar att säkerheten ligger i själva tilltron till, och användandet av den egna instinkten.

Båda förhållningssätten är intressanta. Själv är jag nån sorts osalig blandning, en hippie med lite hål i tilliten som jag lappar med synålen på min viktorinox.

2013-02-25

februari, stockholm

I morse när jag cyklade till jobbet var det fyra minusgrader och dimma.


Sen lättade dimman och himlen blev blå.


Jag åker bara tunnelbana i yttersta nödfall. Nu vet ni varför.

2013-02-24

Svart spegel

Black Mirror är en brittisk tv-serie: svart samhällssatir och science fiction. Har du inte sett den ännu så gör det. Den gick på SVT (förra året tror jag) men finns inte längre kvar på Play, så köp antingen dvd:n med första säsongen (det finns just nu bara tre ex i lager så skynda!), eller ladda ner (olagligt).

Jag missade första delen (och har fått höra att den är extremt obehaglig och skrämmande) men har sett del 2, 3 och 4. De är alla snygga, välproducerade och kusliga för att de ger sig ut för att vara science fiction men i själva verket speglar vår samtid.

Seriens skapare, Charlie Brooker, har sagt att serien handlar om hur våra liv kan bli alldeles strax, om vi sköter det klumpigt.

Mer info här.

Du kommer aldrig att kuna se Idol med samma oskuldsfulla blick igen

2013-02-23

Från det ena hörnet till det andra

En av mina favoritgrupper på Flickr heter CATACORNER. Där är det meningen att man ska posta bilder som har en diagonal linje eller delning. Men om man har en bild där diagonalen går från övre högra hörnet till det nedre vänstra så måste man vänta tills det kommer en bild som har en linje från det övre vänstra hörnet till det nedre högra.

Linjerna ska alltså gå så här i förhållande till varandra:

\  /  \  /  \  /  \  /  \

Det kan bli väldigt fint och roligt! Fast ibland är folk slarviga och trycker in sin vänster-högerbild utan att vänta på en höger-vänsterbild.


Hitta missdådaren (klicka för större bild)

Alla linjer är tillåtna. Krokiga, raka, virtuella, måsiga.


Bara det är diagonalt så går det bra

Man får beskära en befintlig bild så att den passar, men det är roligare att ta bilden med tanke på Catacorner. Efter ett tag ser man diagonaler överallt.


Vänster-högerpelikan, höger-vänsterkrokodil

Visst är det fint? Och lite konstigt.

Insektsdiagonaler

Inser just nu att det var länge sen jag tog en Catacornerbild. Det får bli minst en innan helgen är slut.

Mina bidrag till Catacorner

2013-02-22

Bevis för att kapitalismen är en sjukdom

Idag stod jag på bussen brevid en lodis, en knarkare som såg ut att vara minst hundra år men troligen var tio år yngre än jag. Han var helt väck, tuggade på en otänd cigg, muttrade och höll sig med möda fast i en stolpe. På fötterna hade han flera par trasiga skor så han måste hasa för att inte tappa dem, och han luktade som en sopstation. Bakom mig satt två män och diskuterade lodisen.

"Att de ens får åka buss" sa den ena.

I det ögonblicket ville jag vända mig om och göra nånting hemskt och smärtsamt med den mannen, men det gjorde jag inte eftersom det är olagligt och våld föder våld och det var min hållplats. Men på vägen hem tänkte jag att jag snarare borde ha hållit fram min mobil, satt den på videoupptagning och bett honom upprepa sina ord. Filmen kunde sedan ha tjänat som bevis för att kapitalismen är som syfilis: den slår sig på hjärnan och gör folk sinnessjuka.

För att vi inte bara kan stå ut med att det finns människor mitt ibland oss som lever som skräp. Vi kan tänka på dem som om de vore skräp också. Vi fylls inte av sorg när vi ser det, utan vi tycker att vi borde slippa se det helt och hållet, för vår egen bekvämlighet. 

Det är fullt möjligt att jag skulle få Nobelpriset i medicin för den upptäckten, men det skulle inte vara till någon glädje.

2013-02-21

Flexibla fraktaler

Idag sitter jag hemma och jobbar på förmiddagen, för jag måste skriva klart en arbetsplan som ser ut ungefär så här:

!!!

(men som i mitt huvud känns mer så här:

)

och ibland är det inte helt lätt att koncentrera sig på min arbetsplats, eftersom vi dels sitter i en redaktionsmiljö (jag säger inte ett redaktionsrum för det är mer som en hall) och dels har flexibelt kontor vilket betyder att man har ett skåp, precis som på högstadiet, samt en arbetsplats någonstans där det finns en ledig plats. Inte alltid där man vill arbeta, och inte alltid där man (jag) kan fokusera.

Några av er kanske minns att vi fick fina bilder på väggarna före flytten till det flexibla kontoret, där näs- och benlösa människor stod i ansträngda ställningar och läste tidningen i jättestora rum där alla hade minst tio kvadratmeter för sig själva.

Ledtråd: ingen av dem är jag

Nu har vi haft det flexibelt i drygt nio månader. En del gillar det verkligen! Andra tycker att det är hopplöst att aldrig veta var man ska sitta, att man måste ta bort alla sina saker efter sig och stoppa in i ett trångt litet skåp efter varje arbetspass och att man inte har någonstans att sätta upp bilder och roliga lappar. Den som kan gissa vad jag tycker vinner en poäng som kan utnyttjas i vissa, högtidliga sammanhang.

2013-02-20

Hemvändande dotter, bestörta kalkoner

Vad ska man säga om barn som bosätter sig i andra länder? Tja, å ena sidan kan man förstås vara tacksam för att vi lever i en tid och en kultur där man kan resa om man vill, och för att man vill. Man kan vara glad att barnen får se andra delar av världen, lära sig andra språk och förhoppningsvis bli lite klokare.

Man kan också tycka att barnen borde tänka på sina mammor och inte flytta längre än man kan kasta en kanelbulle.

I morgon kommer min ena dotter hem från Irland där hon har hållit hus de senaste tre åren. Jag är så glad! Så länge det nu varar. Man vet aldrig med barn. Plötsligt får de för sig att de måste utforska Gobiöknen eller starta en farm i de katalanska bergen eller kolonisera Mars.

Till dotterns ära delar jag en av hennes favorit-fjompiga-filmer-med-roliga-djur-på-jutub. Varsågoda: Bedrövade (jätteroliga) kalkoner:




2013-02-19

Striptips

Blamage: Det var varken faster eller faster på gårdagens bild! Utan mormorsmor och morfarsmor. Men faster får ändå vara den snygga övergången till dagens ruta om favoritserier. Ge mig gärna tips på fler, nya, bättre! Jag älskar bra serier.

Rocky av Martin Kellerman. Självklart.

Far får får får

Kellermans spaningar

Dan Piraro tecknar under namnet Bizarro. Han är en arg och genialisk vegan.

Han har en rolig blogg också.

Ok men nu får det vara slut på Bizarro för idag!

Eller ok bara en till.

Assar av Ulf Lundqvist. Hur roligt är inte det här. Det är sjukt roligt.

Skeppshamstern!

Precis så är det! Nemis bästa kompis Cyan drömmer. Tecknas av Lise Myhre.

Liv Strömqvist. Det finns många ord för att beskriva hennes serier.
Lysande, briljant och överjordiskt smart är några av dem.

Berglins!

The Oatmeal tecknar inte bara hårda med rättvisa grammatiklektioner.

Grejen med XKCD är att man måste läsa dem på hemsidan, för att texten som man ser när man
musar över bilden ofta är det roligaste. Det handlar ofta om matte.


Giganten: Jim Holdaway, den enda tecknare som gjort Modesty Blaise rättvisa. Här återgiven hos Sekvenskonst.

Bonusstrip för att du läste ända hit!

2013-02-18

Faster, faster

Skulle just gå och lägga mig när tanken slog mig: jag har ju inte bloggat min blogg100-text idag! Känner att det redan är på väg att spåra ur. I morgon kommer jag säkert att hinna borsta tänderna och krypa ner under täcket innan jag kommer på det. Och på onsdag antagligen somna och vara tvungen att blogga i sömnen, en minut innan midnatt för att inte bloggen ska förvandlas till en pumpa. Och på torsdag? Gud hjälpe oss.

Nåväl. Eftersom det är forntiden som upptar större delen av min nutid just nu får den också tjänstgöra som blogginnehåll. Det här är en bild som jag grunnade på i morse. Två av min mormors fastrar, Ruth och Selma.

Uppdatering: Det här är inte de fastrar ni söker! Det är inga fastrar alls! Min moster Ingegärd, som kan mycket mer om släkten än jag, hade vänligheten att upplysa mig att detta är min mormorsmor Kristina Lindgren (till vänster) och min morfarsmor Klara Eriksson (till höger).

De var mellan 55 och 60 när bilden togs.

På den tiden var fastrarna verkligen fastriga

Jag har alltså fem till tio år på mig att bli lika vördnadsbjudande. Krås i halsen ska jag ha också.

2013-02-17

Nollåttor, finns dom

Om inte min morfar hade varit så äventyrslysten och rest till Motala på 1910-talet så hade jag kunnat räkna mig som fjärde generationens stockholmare på min mammas sida och femte på min pappas sida. Nu är jag nån slags åttondels öschötte, det är föralldel också trevligt!

Men idag har jag skrivit på Stockholmsbloggen om nånting jag tänker på ofta. Hur blir man stockholmare? Är det nånting särskilt med att bo i Stockholm? Är stockholmare typiska på något sätt? I så fall hur?

Värmlänningar på vift, eller?

Svara gärna här!

2013-02-16

Nakenbad, lyckliga bilder och förr i tiden

I mitt eviga grävjobb (öppnar min mammas gamla flyttkartonger, tar upp bilder, dagböcker, gamla lappar etc, blåser av damm, sorterar och slänger) stöter jag påfallande ofta på bilder av nakna människor på klippor och i saltvatten.

Kom att tänka på det dels för att jag läste svaret på fråga 40 i Mymlans intervju med sig själv häromdagen, samt för att jag diskuterade "bilder på nakenbadare" med en person som är född på 80-talet, för vilken fenomenet är lika udda som kringresande kittelflickare eller regn av grodor.
Delfin & cyklop

När jag växte upp bodde vi på Käringön varje sommar. Det är en liten ö utanför Orust på västkusten, ganska långt ute i havet, med svarta klippor. På den tiden (60- och 70-talet) var havet blått, salt och klart – man kunde se botten på tio meters djup på sina håll. På somrarna tiodubblades befolkningen när alla göteborgare och stockholmare kom till sina sommarhus och hyrda sjöbodar. När det regnade satt man inne och spelade kort, men så fort solen visade nästippen kastade man sig ut på klipporna eller tog båten ut till någon av holmarna och skären utanför ön.

Bubbelpool

Det finns ett Herrbad och ett Dambad på öns östra sida, där de flesta badar nakna. Sen finns Friluftsbadet på öns sydspets och där står det på en skylt vad som gäller: "Damer 10-14, Herrar övriga tider". Även där badar de flesta nakna. På alla gemensamma badställen är det påklätt som gäller. När jag var liten var vi alltid på Friluftsbadet, eller så åkte vi ut på öarna. Om vi vaknade tidigt gick vi ner och tog ett morgondopp i Öviken, det var aldrig nån annan där så dags och man behövde ingen baddräkt. Varje år var det också ett stort gäng, kanske fem-sex familjer, som åkte ut till Härmanö minst en gång per sommar och badade näck tillsammans.

Som sälar

Öborna badade inte alls när jag var liten, och de skulle aldrig ha drömt om att bada nakna eller ens visa sig i sina hem utan ordentlig klädsel. De var strikta kalvinister och tyckte nog att vi var galna hedningar. Men deras barn tog simmärkena tillsammans med oss, i bikini eller baddräkt, och när de blev tonåringar och vuxna så badade de nog lika mycket som alla andra. Fast inte nakna då.

Och nu kommer jag till nakenbilderna. Min mamma plåtade jämt med sin lilla instamatic-kamera, och eftersom folk var avklädda ofta så blev det en del nakenbilder i semester-albumen. Nakna barn, tonåringar, unga och gamla. Kvinnor och män. Och sen satt man på vintern och tittade i de där albumen och drömde om sol och svarta klippor och nakenbad. Det var liksom inget konstigt då, ingen som verkade vara obekväm med att bilderna fanns där eller att de togs. Alla gjorde ju så.

Mot den svalkande böljan

Idag tror jag inte att det skulle funka. Folk som inte är nudister badar sällan näck, och att stå på en strand eller en klippa och ta bilder av nakna badande människor, även om man känner dem väl, nej nej nej!

En före-bild

På ett sätt är det bra att vi har blivit medvetna om att det finns människor med skumma avsikter. Men jag tänker att rädslan har fört oss alldeles för långt ut på andra kanten. Det är verkligen mycket skönare att bada utan kläder! När det gäller nakenbilder i album är jag inte säker på vad jag tycker, men det kanske beror mest på att bilder har en tendens att flytta ut från sina album till nätet idag, och bli mer tillgängliga. Jag har inte tänkt klart på det ännu. Bilderna i den här bloggposten är snart 40 år gamla och får anses preskriberade: vi som var släta som persikor här är nu sofistikerat skrynkliga.

Och så till sist, påklädd och jättesöt Lull
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...