Om inte min morfar hade varit så äventyrslysten och rest till Motala på 1910-talet så hade jag kunnat räkna mig som fjärde generationens stockholmare på min mammas sida och femte på min pappas sida. Nu är jag nån slags åttondels öschötte, det är föralldel också trevligt!
Men idag har jag skrivit på Stockholmsbloggen om nånting jag tänker på ofta. Hur blir man stockholmare? Är det nånting särskilt med att bo i Stockholm? Är stockholmare typiska på något sätt? I så fall hur?
 |
| Värmlänningar på vift, eller? |
Svara gärna här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar