2008-03-29

Ta av de rosa glasögonen när du ser på Barnmorskorna

Tv-serien Barnmorskorna (SVT 1 onsdagar 21:00, repris lördagar 10:55 och söndagar 00:10) har fått jättefina recensioner efter första avsnittet i onsdags. Föräldrar och kritiker är alla lika tacksamma. Ledarbloggen på Helsingborgs Dagblad får representera den allmänna uppfattningen:

Barnmorskorna lotsade vant och varmt inkännande utmattade mammor och nervösa pappor genom deras livs stora upplevelse. Proffsigt och ändå med starka känslor inblandade, även från personalens sida. Ett fantastiskt yrke, med ett otroligt ansvar. Ge dem betalt därefter! Och missa inte fortsättningen.

Inte en kotte verkar ifrågasätta bilden av de födande föräldrarna som hjälplösa kollin. Ingen feminist höjer ett ögonbryn när svenska kvinnor behandlas som mindre vetande. Ingen skriver om den industrialiserade svenska förlossningsvården. Märkligt!

Självklart snyftar jag också när bebisarna föds. Livets kraft går inte stå emot, glädjen när man får bevittna ett barns födelse är berusande. Barnmorskor har det näst bästa jobbet i världen! Och ett enormt ansvar. De är i många fall oerhört kompetenta och kärleksfulla. Självklart ska de ha bra betalt och bra arbetsvillkor, det handlar inte om det.

Det jag vänder mig mot är den helt ensidiga bilden av barnafödsel som något som bör ske på sjukhus, som måste övervakas noga med många tekniska och kemiska hjälpmedel, som kräver expertisens bekymrat rynkade pannor. Jag vänder mig emot att det ses som helt normalt att man tar med sin oro in till den födande mamman, att man skrämmer upp föräldrarna - både de som tittar och de som föder.

Jag vet att det är tabu att kritisera förlossningsvården. Om jag säger att det läggs för många snitt i onödan trampar jag samtidigt tusentals snittade mammor på tårna. Men mammorna borde inte bli arga på mig utan på rutinerna i den svenska förlossningsvården, på de många politiker, läkare och forskare som inte vågar ta sitt ansvar och granska sambanden mellan dessa rutiner och besvärliga förlossningar.

Mest arg blir jag när jag läser den blogg som en barnmorskorna skriver på svt.se. Dels för att hon kommer med helt galna påståenden som att det måste bli kejsarsnitt om barnet ligger i ansiktsbjudning med näsan upp. (Det sas konstiga saker i programmet också - bland annat kunde man tolka ett uttalande av en barnmorska som att alla förstföderskor spricker, vilket är totalt nys.)

Dels för att hon vid ett par tillfällen ger uttryck för en hyfsat nedlåtande attityd mot de födande föräldrarna. En pappa blir orolig när barnmorskan vill ta hål på hinnorna. Kanske vet han att värkarbetet ofta blir våldsamt och smärtsamt när man spräcker hinnorna manuellt, och att det är något man verkligen inte bör göra i onödan. Men han möter ingen förståelse från barnmorskan:

Det går långsamt fram för min "förstis", så jag bestämmer mig för att ta hål på hinnorna för att stimulera igång mer värkar. Blivande pappan är av "lejonhannesorten" och behöver lite handpåläggning för att lugna sig och förstå att allt just nu är helt normalt. Tålamod...!

Den överlägsna tonen kanske är omedveten - jag tror faktiskt att hon menar väl. Men det är just det som är skrämmande. Många som jobbar inom förlossningsvården är helt övertygade om att de är så mycket viktigare än föräldrarna, att de alltid borde få sista ordet. Trots att det är väldigt få barnmorskor, och ännu färre politiker, forskare och läkare, som någonsin har sett en helt ostörd, opåverkad barnafödsel.

Alla vill det nyfödda barnets bästa. Men alla har inte samma tankar om hur man når dit. Frågan är varför det bara är ett sätt som får råda. Vem tjänar på att alla svenska föräldrar åker till sjukhus för att föda barn? Vem tjänar på att födande kvinnor är rädda och känner sig maktlösa, att de vill ha läkemdel och maskiner omkring sig?

2008-03-21

En tosslapp

Dagboksinlägget här nere är kopierat från en testblogg som av mitt slarv råkade bli upptäckt, läst och kommenterad. Jag flyttade hit det, eftersom jag inte hade tänkt att använda den sidan förrän jag har lärt mig att använda det bloggverktyget (Wordpress). Det är ett jättebra program, men för att få det att göra precis som jag vill måste jag antingen betala, eller köra på en egen domän, och jag har varken tid eller råd att joxa med det just nu.

Bilden av Råddjuret är tacksamt lånad från Merit Wagers bloggJag ber så mycket om ursäkt för att jag har bloggar på en massa olika ställen! Det är hemskt irriterande när andra gör det, så jag skäms och vrider mig olyckligt som en daggmask mellan de smutsiga tjocka små fingrarna på en tvååring. Det blir bara så för att jag vill mer än jag kan. Jag är lika rörig som Råddjuret! Förlåt! Ursäkta!

Iallafall: om man verkligen vill hålla reda på mig kan man använda adressen contigo.se/anna. Dit pekar jag den blogg jag använder för tillfället, så att ni kära läsare inte ska behöva leta i onödan.

PS Det här var en tosslapp, eftersom en brasklapp (iallafall enligt min mormor) var en lapp som biskop Brask hade skrivit. Denna lapp har jag skrivit helt utan någon biskop.

2008-03-16

Tillbaka i verkligheten (2)

Vi är hemma igen. Det är stort! Men man hinner knappt tänka, än mindre blogga, för alla måsten och skabaran och bråttomn. Idag har jag
  • åkt till brägårn i Nacka och fått en bänkskiva avsågad
  • hämtat en väska som vi glömde när vi var på middag hos kompisarna i Nacka
  • veckohandlat på Coop Bondegatan: åtta kassar mat + en ny sopborste = 2500 kronor
  • monterat tre IKEA-byråer (med hjälp av en son)
  • hjälpt P att sätta upp bänkskivan och två skåp i badrummet
  • vikt ihop tomma kartonger och ställt ner i källaren, flyttat runt fulla kartonger så att det blir lite fria ytor
  • hämtat tillbaka tomkartonger till J för att hon ska ha nånstans att förvara sina kläder (just nu är vi sex personer som delar på fyra garderober)
  • fått nyheterna upplästa för mig av J: en björn i Makedonien har blivit dömd att betala 20 000 kr i böter för stöld av honung. Det visade sig dock att björnen saknade betalningsmedel, så staten fick täcka kostnaderna
  • fått frågor om vem som är Bolivias president, vem som kom tvåa i Melodifestivalen och om man kan ta på mörk materia, och inte kunnat svara på någon av dem
  • läst "What The Tortoise Said To Achilles" av Lewis Carroll. Förstår fortfarande inte hur den logiska paradoxen fungerar, men det var roligt
  • lärt mig att Tycho Brahe (som var dansk, inte alls svensk som jag trodde!) hade en dvärg och en älg, och att älgen dog när den blev berusad på en fest och föll ner för trapporna
  • lovat I att köra hennes dator hem till kompisen hon bor hos
  • gått igenom tre av familjens gamla datorer för att se vilka som fungerar och vilka som är hopplösa
  • tittat på ett inspelat avsnitt av Brottet (tack Hakke för tipset, den är verkligen bra!)
  • försökt komma ikapp med resebilderna på Flickr, börjat svara på kommentarer och geotaggat bilderna från Cuba
Allt det där kanske inte var måsten. (Fast Wikipedia är ett must, det hindrar hjärnan från att skrumpna i förtid.) Men iallafall, det går liksom i ett, man vaknar och vips är det dags att gå och lägga sig! Hur kan tiden gå så fort?
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...