Faster, faster

Skulle just gå och lägga mig när tanken slog mig: jag har ju inte bloggat min blogg100-text idag! Känner att det redan är på väg att spåra ur. I morgon kommer jag säkert att hinna borsta tänderna och krypa ner under täcket innan jag kommer på det. Och på onsdag antagligen somna och vara tvungen att blogga i sömnen, en minut innan midnatt för att inte bloggen ska förvandlas till en pumpa. Och på torsdag? Gud hjälpe oss.

Nåväl. Eftersom det är forntiden som upptar större delen av min nutid just nu får den också tjänstgöra som blogginnehåll. Det här är en bild som jag grunnade på i morse. Två av min mormors fastrar, Ruth och Selma.

Uppdatering: Det här är inte de fastrar ni söker! Det är inga fastrar alls! Min moster Ingegärd, som kan mycket mer om släkten än jag, hade vänligheten att upplysa mig att detta är min mormorsmor Kristina Lindgren (till vänster) och min morfarsmor Klara Eriksson (till höger).

De var mellan 55 och 60 när bilden togs.

På den tiden var fastrarna verkligen fastriga

Jag har alltså fem till tio år på mig att bli lika vördnadsbjudande. Krås i halsen ska jag ha också.