Om att tänka om

Man blir klokare med tiden, sägs det. Det låter gott, men har också en något bitter eftersmak av dumheter man tänkt förut. Jag har haft fel om mycket, och jag har tyckt det högt och med eftertryck. Idag vill jag helst hålla klaffen och lyssna. Jag har mycket kvar att lära, känns det som, just för att jag är äldre.

(Som till exempel om varför det visst är viktigt med feminism.)

Visst, jag vet att alla inte har blivit uppfostrade att ha åsikter och uttrycka dem högt. Men jag blev det. När jag gick i sexan blev jag en gång beskriven som "hon som tror att hon har mer rätt ju högre hon skriker". Inte så smickrande kanske men jag fick lära mig hemifrån att det var viktigt att vara kritisk, att ifrågasätta, att stå för sin åsikt, att inte låta sig skrämmas till lydnad och tystnad.

Bra på ett sätt, men jag borde också fått lära mig att lyssna och tänka. Framförallt att våga tänka om. Alla borde få lära sig att tänka om! Tänk om alla föräldrar och alla skolor poängterade det för alla barn: hur viktigt det är att ifrågasätta inte bara andras tankar, utan också sina egna.

För det är nästan svårare. Det ligger ju i sakens natur att det nästan gör ont. Allt det där jag har vetat så säkert och stått för – det kan väl inte vara fel? Ser inte jag ut som en pellejöns då?

Dra upp problemet till samhällsnivå och där är en del av förklaringen till varför ny forskning, nya tankar, alternativa tankar kan ha så svårt att nå ut. Om X-myndigheten har propagerat i flera år för att alla ska göra si, ser de inte ut som pellejönsar då om det plötsligt uppdagas att man borde göra så? Om sjukhuset har en viss rutin och förklarar myndigt för alla patienter varför den är viktig, hur pelljönsiga framstår de inte om rutinen visar sig vara helt kass?

Det gör ont att tänka på, så man gör inte det.

Min tandläkare berättade en gång hur tokig tandvården var på 60-talet, hur man borrade och fyllde med amalgam så det stod härliga till. NU var man mycket klokare, som tur var. - Hmm, sa jag, undrar vad man kommer att säga om dagens tandvård, om trettio år?
Han svarade inte på det, bara stirrade tomt på mig och fortsatte att gräva (lite hårdare) i min mun.

En sak som jag absolut har blivit med tiden är misstänksam mot folk som har debatterat samma åsikt i evigheter. Självklart finns det tankar som tål att bevisas och argumenteras för om och om igen, år ut och år in. Men man får inte glömma att ha minst ett halvt öra öppet för nya tankar och idéer. Man måste komma ihåg att lyssna på såna argument man vanligtvis inte håller med om och pröva dem så balanserat man förmår. Det kan hända att man lär sig något nytt.



Avslutningsvis vill jag citera Slavoj Žižek, slovensk filosof, sociolog och kulturkritiker: "Tala är silver, lyssna är guld, tänka om är marängsviss med hemgjord chokladsås".

Eller nej okej han har inte sagt precis så. Men han säger att det är viktigt att tänka. Ibland viktigare än att agera. Tänk på det!