Har ni ett valspråk?

- Har ni ett valspråk?
- Ja, jag talar kaskelot, flytande.

(Ovanstående skämt hittade jag på själv för nån vecka sen och skrattade halvt ihjäl mig åt. Familjen förstod inte alls roligheten i det, fast jag gick efter dem och förklarade.)

Vi valar bra lavin

Men har ni tänkt på detta med valspråk och familjemotton? Och hur fantastiskt (och/eller betungande) det måste vara att födas i en familj som har ett motto? Att veta redan från späd ålder att man är En Som Aldrig ditten eller datten, eller En Som Alltid det ena eller andra.

Jag har grubblat mycket över vad vår familjs valspråk skulle vara. Inget av mina förslag har fallit i god jord. Jag skulle vilja ha något pampigt men ändå klokt, som Carl von Linnés valspråk Omnia mirari etiam tritissima (latin för ungefär "Förundra dig över allt, även det mest alldagliga").

Men det bästa jag har stött på hittills (sonen hittade det i en bok om heraldik och jag kan inte sluta tänka på det) är släkten Martin i Dorsetshire som på nåntinghundratalet myntade valspråket

He who looks at Martins ape, Martins ape shall look at him.

Släkten Martins vapensköld: "en apa som
betraktar sig själv i en spegel". Verkar rimligt.

Har din familj ett valspråk? Eller vad skulle du vilja att din familj hade för valspråk? Här finns några att välja på (på engelska men iallafall).