Föräldrar är bäst (även om de är tråkiga)

Läser senaste numret av Mama och blir modstulen. Det verkar vara så jobbigt att ha barn. "Jag längtar ihjäl mig efter en nanny" ropar en tok-glammig supermodell på omslaget. Mycket av innehållet handlar om hur man är lyckad, eller hur man ska orka med.

Jag saknar läsning om hur roligt det är att ha barn, hur man växer som människa av att bli förälder, om allt man lär sig av sina små och stora ungar. Vilken otrolig utmaning det är. Vad det kostar, och vad man får tillbaka, om man tar sina barn på allvar. Det är det viktigaste jag har lärt mig som förälder: man måste ha tid, om man vill lära känna sina barn väl. Om jag ångrar någonting så är det att jag inte var ännu mer närvarande när mina barn var 0-14.

Det kanske är därför jag blir så trött på dagisdebatten, när den handlar om att dagis är bättre än föräldrar. Debatt förresten - det är kanske inte det rätta ordet, när mer än 80 % av alla svenska småbarn är inskrivna på dagis. Det är ju inte som att dagisföräldrarna är någon svag grupp, någon minoritet.
Samma sak med debatten om föräldraledigheten, när den handlar om hur tråkigt det är att vara hemma med sina barn. Det är så politiskt korrekt, så tidstypiskt. Så deprimerande.

Men nu är det ändå så att Svend och Lisa och många andra tycker att det är viktigt att man diskuterar hur föräldraledigheten kan göras roligare. Absolut! Jag är med på det. Men först måste vi göra upp med myten om att föräldrar och barn inte är tillräckliga för varandra. Den leder till att fler känner sig frustrerade när de är hemma med sina bebisar, och till att färre föräldrar vågar fortsätta att vara hemma när föräldraledigheten är slut. Eftersom de flesta verkar tro att det är viktigt för barn att få gå på dagis. Att de flesta barn behöver gå på dagis.

För det första vet jag av egen erfarenhet att det är skitsnack. Jag känner många, många unga människor som är smarta, roliga, sociala och trygga utan att ha gått på förskola en enda dag. Många av dem tar betydligt större ansvar för sig själva och sin omgivning än sina jämnåriga.

För det andra anser jag att det är propaganda. Staten vill ha ut föräldrarna på arbetsmarknaden så snart som möjligt, och skyr inga påtryckningsmedel.

För det tredje är det dåligt för oss föräldrar när man antyder att de flesta av oss inte räcker till. Att vi inte är tillräckligt stimulerande, inte tillräckligt roliga och pedagogiska. Det är helt sant att barn (framförallt från tre och uppåt) behöver träffa andra barn, och andra vuxna. Men det finns inget som säger att dagis är den bästa platsen för det. De barn och vuxna man träffar på dagis är nästan alltid människor som försvinner ur ens liv efter en kort tid. Såna relationer som man växer och utvecklas i uppstår sällan på dagis.

För det fjärde: JA, det finns dåliga föräldrar, så dåliga så att dagis är bättre. Väldigt alkoholiserade, psykiskt sjuka eller på annat sätt störda föräldrar. Är du en av dem? Troligen inte. Så vi pratar inte om dem nu.

Det finns också föräldrar som inte har något val alls. Som inte har eller kan få några nätverk, som känner sig helt isolerade med sina barn, avskurna från jobbet och ensamma i en liten lägenhet med en krävande ettåring. Eller föräldrar som balanserar på en ekonomisk knivsegg, som inte har några marginaler och absolut inte kan arbeta färre timmar i veckan utan att det blir kris.

För deras barn kan dagis vara räddningen. Det kan vara just det som Lena beskrev i en tidigare kommentar: "(Dagis kan) i bästa fall ersätta storfamiljen/stort och nära umgänge mellan generationer. Som stöd och hjälp även socialt, psykologiskt etc för både barn och föräldrar. I familjen tilltygade barn får träffa andra vuxna, föräldrar kan få stöd i föräldrarollen osv."

Men som sagt - nu pratar vi om de allra flesta, om oss andra. Vi som har möjlighet att välja. Som kan fundera på om det finns andra lösningar som är bättre för våra barn. Vi kanske har råd med det, eller så väljer vi självmant bort en del av vår materiella välfärd. Vi kanske har nätverk av vänner och/eller släktingar som kan och vill avlasta oss när det behövs. Vi kanske har arbetsgivare som vill att vi ska prioritera sina barn, eller arbetsplatser där det fungerar bra att ha med sig barn.

(Det här blev långt och jag måste iväg - fortsättning följer!)

Läs även andra bloggares åsikter om föräldraledighet, pappaledigt, mammaledigt, barn, föräldrar, dagis, förskola, mama. Pingat till intressant.se.

Svend och hans son är trötta på varandra

Dagens inlägg i föräldraledighetsdebatten kommer från Anna Teljfors, tidigare kollega på föräldraNätet och tvåbarnsmamma:

Hej Svend!

Tack för att jag fick ta del av din krönika Trist att vara pappaledig i dagens Expressen. Jag har själv just varit föräldraledig och nyligen börjat jobba. Så jag känner igen en del av det du beskriver. Närmare bestämt en mening mot slutet av din text:

"Att vara förälder är fantastiskt".

Resterande innehåll har jag några frågor på:

"Att vara pappaledig är ofta fruktansvärt tråkigt".

- Alla som är hemma med barn har helt vansinniga dagar ibland. Men vad jämför du hemmatillvaron med? Med ditt jobb? Vill du se projekt, utmaningar, deadlines, att det ska hända något? Har du en aning om vad som går fortast, Expressens affärsutveckling eller din sons utveckling?

"Och det är rimligen inte så att dagar helt utan intellektuell stimulans med höjdpunkter som bajsblöjor, oändliga vagnpromenader för att få honom att somna och obegripliga avsnitt av Teletubbies är vad alla egentligen går och längtar efter".

- Vad går du själv och längtar efter egentligen då? Att få betalt för att gå ut i solen på en promenad vart du vill. Sova middag ihop med ditt barn på arbetstid. Är det det tråkigaste du kan tänka dig? (Är det förresten din son som bestämt att ni ska se just Teletubbies?)

"Ändå talar alla bara om vilken fantastisk tid föräldraledigheten är. Hur många gånger har jag inte fått höra den utslitna frasen om att det är en tid som man måste ta vara på, eftersom den aldrig kommer tillbaka".

- Finns det något som säger dig att alla du hör tjata om detta, kanske har rätt? Har du någon gång sett värmen i en äldre människas blick, när du kliver på bussen med din son? Har du lyft blicken och sett dig själv med dina egna ögon som sextioåring? Har du någon gång reflekterat över tidens förgänglighet och livets skörhet?

"Mot slutet av våren var det heller inte bara jag som var uttråkad. Min son började dessutom tröttna rätt rejält på mig".

- Det låter jobbigt för er båda! Hur ska ni göra för att separera er oftare, under era resterande liv? (Just det, du går tillbaka till jobbet och han börjar på förskola).

"Att på egen hand ge en ettåring den stimulans han eller hon vill ha kräver väldigt mycket."

- Ja, det gör det. Det är därför du får lön för att vara hemma.

"Vad ska man göra nu när öppna förskolan stänger, suckade en mamma uppgivet i början av juni när vi insåg att det var sista dagen före sommaren som vi kunde sjunka ner i den där slitna soffan och se våra ungar glatt kasta sig in i föräldrafria äventyr".

- Kan ni bjuda in mamman och hennes barn, så kan barnen kasta sig in i äventyr hemma hos er?

"Det är inte bara jag som tycker att det är trist att vara föräldraledig. Ändå har jag som man en fördel. Jag kan erkänna det"

- Jag har varit hemma med barn i drygt fyra år. Trots att jag är mamma kan jag gärna "erkänna" att det ibland är tråkigt! Att jobba är också tråkigt. Att vara gift är tråkigt. Att åka hiss är tråkigt.

"... barn från en ganska låg ålder behöver mer än vad en ensam förälder hemma kan ge.”

- Du behöver inte vara entertainern här. Barnet kanske vill mata ankor, stapla klossar, lägga dammtussar i en prasslig papperspåse. Jag får anta att du sparar resten av föräldrapenningen till ett senare tillfälle. Hoppas din son tycker att du är roligare då!

"Trots att det inte krävs särskilt många besök på exempelvis en öppen förskola för att inse att även små barn gillar och utvecklas av att träffa andra barn"

- Problemet är kanske att dagens mötesplatser som öppna förskolor, blir lite onaturliga med speciella regler och öppettider. Fritt fram att skapa egna former i stället! Det naturliga för en familj är absolut att vara tillsammans med andra familjer ibland. Vi familjer behöver hjälpas åt i vardagen och sluta sitta och ängslas var och en på sitt håll.

"Samtidigt förklarade barnläkaren Hugo Lagercrantz att barn borde vara hemma tills de fyller tre. Det är ju rätt enkelt för en karriärman i den generationen att klämma ur sig"

- Det är ju rätt enkelt att vara hemma numera, till skillnad från när Lagercrantz´ barn var små. Då fanns inte föräldrapenning. Det är ju rätt enkelt att få föräldrapenningen att räcka i åtminstone två år, åtminstone om man är en karriärman i din generation, Svend.

"För allt tal om kvalitetstid med barnen handlar ju bara om det. Man vill ha kramarna, men inte gnället".

- Kan kvalitetstid vara annat än glatt, kramigt umgänge? Kan kvalitetstid eventuellt också vara långa nattliga resonemang, glädjen i att upptäcka något nytt tillsammans? Kan kvalitetstid faktiskt vara bråk som leder fram till helt oanade lösningar? Kan kvalitetstid rentav vara att som vuxen känna sig trygg i att kunna vända ett gnälligt barn?

"Men min son är faktiskt inte allt för mig. Och jag kan definitivt inte vara allt för honom".

- Printa ut den där fina slutklämmen och sätt på väggen hemma. Rabbla den som ett mantra. Känn dig lyckad.

Svend. Du har ju bara nosat på din son. Överväg att gå hem igen i ytterligare minst ett halvår. Då kommer du ner på djupet i hemmatillvaron. Då ska du få se vad kvalitetstid verkligen är. Sen vill du aldrig gå till jobbet mer.


Anna Teljfors & C:o

Läs även andra bloggares åsikter om pappaledighet, dagis, föräldraledighet, barn, föräldrar, tråkiga pappor, expressen