2008-05-27

Anna testar bildspel: Kung Fu i Kungsan

/test/

Bilder från när Songshan Shaolin (kungfu-klubben där familjen tränar) hade uppvisning i Kungsan i lördags.



Bilderna på Flickr här.

/slut test/

2008-05-21

Trångbodda, schmångbodda

Nej men det här med att bo trångt. Svenska myndigheter verkar tro att det är så illa så att man kan dö av det. Ibland tror jag att Folkhems-Sverige fortfarande inte riktigt har hämtat sig från digerdöden. Att lortkontrollanterna fortfarande oroligt kikar in genom gardinerna, smyger ett diskret behandskat finger över dörrkarmen för att försäkra sig om att snusket inte är på väg att dränka oss igen. "Sanitera mera" viskar de till varandra som igenkänningstecken, och sprejar lite så att allt otyg ska dö. De kan inte slappna av förrän alla svenska familjer sitter fastbältade i sina sittriktiga soffor med tvättbar klädsel och minst 56, 3 centimeter mellan varandra. Var sak på sin plats! Gärna familjeliv och relationer, men först en steril öken i varje hem.

Mina barn kommer att tycka att det är jätteskönt när de hittar egna lägenheter. Det är helt rätt, de är vuxna eller snart vuxna och vill ha sitt eget. Men som bostadsmarknaden ser ut i Stockholm idag kan de få vänta. Av alla unga vi känner som har flyttat hemifrån, alla barnens och våra kompisar under 25, är det inte en enda som har hittat sitt boende själv. De flesta bor inneboende, hos sin pojk/flickvän eller i en lägenhet som deras familj äger. Jag borde ha ställt barnen i HSB-kö när de var bebisar, men det gjorde jag inte. Däremot har de tre äldsta stått i Bostadsförmedlingens kö sen de var 18, och en av dem har fått ett erbjudande på sex år, om en alldeles för dyr lägenhet på nedre botten väldigt långt från jobbet.

Men det kommer såklart att lösa sig! Och ungarna kommer att dra en lättnadens suck när de kan packa ihop sina kartonger och hänga upp sin hatt på sin alldeles egna hatthylla. Jag gissar att några av dem kommer att njuta i fulla drag. Ett par av dem kommer att tycka att det plötsligt blev väldigt, väldigt tyst. Lite väl ödsligt! När man har bott tillsammans så många så länge som vi, då vänjer man sig vid att det alltid finns någon att bråka med, skratta med, fråga, hjälpa och bara vara med.
Och det är inte så bara.

2008-05-20

Trångbodda? Vi? Javisst!

Enligt Boverket ska alla barn i familjen ha ett eget sovrum, annars är man trångbodd, skriver Dagens Nyheter idag. Bra! Då kanske Boverket kan komma hit med några rum åt oss? Vi är sex vuxna och halvvuxna personer på tre sovrum och ett vardagsrum, som man egentligen inte får räkna.
Inte för att jag tror en sekund på Boverkets svarta teorier om att man får stress, konflikter och hemlöshet; ängslan, oro och försämrad motståndskraft; tuberkulos, magcancer och ytterst ett kortare liv av att bo tätt inpå varandra. Jag tror tvärtom att det är utvecklande för familjelivet. Men det blir ganska stökigt, och man hittar aldrig sina papper eftersom någon sover på dem! Så vi tar tacksamt emot alla extra rum som Boverket vill att vi ska ha.

2008-05-19

Apropå vad som är sant i livet

Ibland är teater bara bäst. Det är inte alltid man orkar masa sig dit, och så är det ganska dyrt. Men ibland finns det ingen ursäkt för att låta bli, och det är till exempel när Stadsteatern spelar Vildanden av Henrik Ibsen. (Det finns ingen ursäkt för att inte ha sett en Ibsenpjäs heller, förrän man är så gammal som jag. Pinsamt är vad det är!)

Så här såg det ut på biljettfronten när jag tittade nyss:
Tor 2008-05-22 19.00 Stora scenen Ett fåtal platser kvar
Fre 2008-05-23 19.00 Stora scenen Platser kvar
Sön 2008-05-25 19.00 Stora scenen Platser kvar
Ons 2008-05-28 18.00 Stora scenen Platser kvar
Lör 2008-05-31 18.00 Stora scenen Platser kvar
Tis 2008-06-03 19.00 Stora scenen Platser kvar
Lör 2008-06-07 18.00 Stora scenen Platser kvar
Tis 2008-10-21 18.00 Stora scenen Platser kvar
Ons 2008-10-22 19.00 Stora scenen Platser kvar
Skynda nu och boka direkt. Obs! Ta med stor näsduk. Var beredd på heta diskussioner i pusen om hur sanningen bäst ska serveras. (Glöm inte att boka pausfika i förväg, annars går hela pausen åt till att stå i snigelkö.) Johan Rabaeus är fantastisk. Ingwar Hirdwall är fantastisk. Josefine Ljungman är helt overkligt bra. Alla skådespelarna är trovärdiga, och ingen pratar eller springer konstigt. Det känns inte alls som teater - det känns som att råka gå förbi en öppen dörr in till nåns liv och inte kunna slita sig ur fläcken.

2008-05-16

Ingen riktig respekt alls

Vi började diskutera datorspel efter middagen igår. Jag är kompakt ointresserad och ganska nöjd med det. Jag menar, om jag dessutom började spela på datorn så skulle man ju snart få skära loss mig från tangentbordet. Ingen i familjen fattar varför jag inte älskar att spela Oblivion, Mortal Kombat, BioShock och annat som de kan sitta med i timmar. Av nån anledning blir jag aldrig tillräckligt fascinerad - det enda som var på vippen att dra ner mig i spelträsket var NeverHood, men det finns knappt kvar längre och lika bra var det. Jag har musiken på cd och spelar den gärna och högt när jag städar.
Vi kom iallafall in på att de som gör Mortal Kombat hade försökt snylta på Shaolinmunkarnas rykte i Mortal Kombat: Shaolin Monks. Dålig stil, men det visar ju att Shaolinklostret inger stor respekt.

Jag: Tänk om det fanns ett Mortal Kombat: Anna Toss.
Familjen: Ahaha! Vad skulle man göra i det spelet? BLOGGA ihjäl den andra? Ditt värsta move: en bloggpost.
Jag: Nu är ni orättvisa! Jag skulle ha en massa moves.
Familjen: Som?
Jag: Som att pipa dem i magen, lägga krokben och sånt.
Familjen: Säga att de ser ut som gamla telifoner. Tjata på dem att ställa in disken.

2008-05-15

Mitt liv som hamster

Lyckades göra mig av med en massa urvuxna barnsaker på vinden genom att maila folk jag känner med barn i rätt ålder. En snowboard, en skateboard, ett par inlines och en flytväst blev genast tjingade. Funderar på att starta en mailinglista där man kan tala om vad man har över eller vill ha, vore inte det skönt?

Fast urvuxna kläder har vi inga att ge bort. De mest älskade är för slitna, de tråkiga går till Myrorna och de fina spar jag i kartonger på vinden till när barnen själva får barn. (De kommer säkert bara att vilja ha allting nytt till sina knoddar men jag spar ändå, man vet ju aldrig. De vill kanske läsa mina gamla serietidningar också, och lyssna på kassettbanden som deras föräldrar gillade när de var små, så jag spar dem med för säkerhets skull.)

På vinden står också kartonger med leksaker och gosedjur som ALDRIG får slängas, hur skulle det se ut, och en bebiskorg som mina barn, och jag, och min mamma, och min mormor, har sovit i. Inte samdigt förstås.

bebiskorgen :: baby basket

Samt en massa annan bråte.

2008-05-14

amor cubana :: ordlös onsdag


amor cubana
Se fler bilder av anna_t här, eller kolla in resebloggen.

Mitt bidrag till Nejmas Ordlös Onsdag-blogg på temat Stolthet.

Det här gänget kom fram till mig på en gata i Guanabo, utanför Havanna på Cuba. "Vi är kära och glada", sa de, "ta ett kort på oss, du får det i present!" De var verkligen typiska kubaner: kära, glada och stolta.

07:30-08:00: Andra bullar

I går gjorde jag ett strängt schema till mig själv! Jag ska följa det som den värsta Skalman, och allting ska bli så bra. Frukost, kolla mailen, blogga, jobba, cykla och så vidare, allt med klockslag och olika färger. Började i morse klockan sju och än så länge (sneglar på klockan) håller jag schemat, bravo!

När första sonen var nyfödd läste jag Anna Wahlgrens Barnaboken och bestämde mig för att testa hennes rutinprinciper, som gick ut på att en tröja som skulle tvättas i största allmänhet aldrig blev tvättad, men en tröja som skulle tvättas klockan 16:15 på söndagen faktiskt blev tvättad. Principen fungerade jättebra under mina år som fyrasmåbarnsmamma, men nu när alla är tonåringar och läser sina egna sagor och tvättar sina egna tröjor har jag liksom halkat ur rutintänket. Istället sitter jag och lallar lite var och när som helst, och hinner inte med nånting. Men nu andra bullar alltså!

Eftersom det bara är fyra minuter kvar på min bloggtid hinner jag bara med två länkar som sonen skickade från jobbet i morse:

Dagens gladaste barnaföderska (Aftonbladet)

En kille med goda förebilder(Aftonbladet)

Ses i morgon, samma tid!

2008-05-13

Bra fråga

fel fil

Den här arga lappen mötte mig i köket härom morgonen, fast det var inte jag som var skafferiskurken. Tonårsdottern gillar INTE när saker står fel. Ibland undrar hon om vi verkligen är hennes riktiga familj.

Fler arga lappar här

Detta har hänt:

• Jag och Pysse Westander visade filmen The Business of Being Born för kanske hundra personer: föräldrar, barnmorskor och några journalister, och hade diskussioner efteråt där bland andra Gudrun Abascal var med. Det var mycket lyckat! I dag ska jag visa den för 96 barnmorskestudenter på Barnmorskehögskolan, sen ska den skickas tillbaka till USA igen.
Men det bästa av allt var de tonårstjejer som var på visningen för att hjälpa till med biljetterna, och som inte alls hade tänkt se filmen eftersom det är äckligt och hemskt med förlossningar, och som blev helt fötrollade, tårögda och lyckliga. Som nu till och med kan tänka sig att föda barn nån gång :)

• Hemmet är ÄNTLIGEN röjt från flyttkartonger! I förrgår morse var det första gången jag vaknade 1) i mitt eget hem som 2) inte var belamrat med saker som man måste kryssa mellan och leta i för att kunna äta frukost på ett och ett kvarts år. Fatta. Det har tagit två månader att packa upp, hitta plats för eller göra oss av med allt vi hade med oss från den förra (1.5 gånger så stora) lägenheten.

gamla glas

• Att det har tagit så lång tid att packa upp beror också på att vi är sex personer som bor i en liten fyra, vilket gör att det inte finns någon som helst plats att bara ställa undan grejer på. (Jo, vindsförrådet förstås och det blev fyllt till bristningsgränsen redan samma dag vi flyttade hit.) Minst två personer sover på soffan eller madrass på golvet och eftersom det inte finns garderober åt alla har de sina saker i olika kartonger. Sen vi kom tillbaka har vårt hem varit som ett sextonspel - man måste alltid flytta på någonting för att komma till nästa punkt.
Jag klagar inte på att barnen bor hemma - i själva verket gillar jag det jättemycket. Och vi är faktiskt vana efter resan att tränga ihop oss och bo i kappsäck. Men jag beundrar ändå tålamodet hos de två av barnen som måste packa ihop sina sängar varje dag och som alltid måste flytta sina saker för att de inte ska vara i vägen.

• En sak som har tagit galet mycket tid var att gallra bland 14 000 bilder från resan för att göra två bildspel (ett till inflyttningsfesten och ett till Stora Familjeträffen). Ja, du läste rätt. Fjortontusen bilder, de allra flesta tagna av mig. Det låter som en fallbeskrivning. Men bildspelen blev fina!

• Jag skriver på en bok om resan, en debattartikel om synen på barnafödande och en artikel om ungdomskultur, samt korrar texter åt ett litet reseföretag. Inga välbetalda jobb i sikte. Men vem behöver pengar när man har solsken. Och tonåringar över hela huset. Och damm i hörnen.

2008-05-12

Hej igen!

Kära dagbok! Det är en månad sen jag skrev och tiden har gått så här sen dess: -> -> -> -> -> -> -> -> -> -> -> -> och jag har inte hunnit skriva ett enda ord här. Inne i huvudet skriver jag, jättemånga intressanta roliga korta långa sorgliga kloka saker, och där gör det ju ingen nytta. Jag vill att det ska komma ut på internet!

I nästa ögonblick frågar jag mig själv, därinne i huvudet: varför? Varför vill jag så gärna att mina långa korta konstiga vanliga funderingar ska kunna läsas av andra? Det är för att jag ska få ordning på tankarna, svarar jag, för att trassla ut dem och se dem lite på håll. För att hitta de finaste, bästa orden och göra vackra meningsfulla meningar av dem, lägger jag till. Kanske också för att kunna ta fram dem igen efter många år, och se hur tokigt jag tänkte förr i tiden och hur klok och vis jag har blivit med åldern.

Men där hittar jag bara på! Om det bara vore för det skulle det ju räcka med en riktig dagbok, en med röda sammetspärmar och ett hjärtformat lås.

Fast sen kommer jag på det, tror jag. Det är för att det är så roligt när andra läser det jag skriver och TYCKER någonting! Om någon skriver: Just precis, eller: Så är det inte alls eller bara småler, eller gnisslar tänder. Det blir precis som att prata med sina vänner. Det ÄR att prata med sina vänner. Och när jag inte har tid att skriva här, eller läsa vad andra har skrivit, då känns det som när man var liten och inte kunde gå till skolan för att man hade röda hund och låg och tänkte på hur alla kompisarna stod på skolgården och pratade och skrattade och säkert hade jätteroligt och man låg där ensam och kliade.

Det är roligt att ha ett liv där det händer saker. Men det blir ännu roligare om man hinner prata om dem med andra.

Hursomhelst! Nu tror jag iallafall att det ska bli lite lugnare framöver. (Det tror jag alltid.) Nu är jag med igen!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...