2011-05-30

Lullträdet

Min mamma Lull dog i augusti förra året, och begravdes i september. Begravningen blev fin och annorlunda, helt i hennes anda. Men sen var det det här med gravsten.

En sällsynt dyster dag i november satt jag vid hennes gravplats på Skogskyrkogården och tänkte på gravstenar, och började gråta för att tanken på en gravsten kändes så orimligt tung och deprimerande. Många gillar gravstenar, och det finns jättefina gravstenar, men min mamma var liksom inte en gravstensperson. Jag kände att det måste bli nånting annat, och ringde till Fibben Hald som är illustratör och en gammal vän till min mamma. När jag hade förklarat hur jag tänkte ritade han en skiss som var alldeles underbar och precis som jag tänkt mig, fast ännu bättre.

Häromdagen åkte vi ut till Järfälla plåt och hämtade den färdiga skulpturen. Den är så fin! Och tung, fast den ser lätt ut.

grave sculpture

Den symboliserar olika saker som var viktiga i min mammas liv: barn i största allmänhet, Kamratposten, Konstnärsnämnden, jazzmusik, nämndemannaskapet, Vänsterpartiet, Sveriges radio och Strindberg (förstås). Vi funderade på att ha med Käringön, guldnougat, Tomtar och troll, Moa Martinsson och karlar också, men man kan inte alltid ha med allt.

Jag blir så glad varenda gång jag tittar på den! Och jag vet att min mamma också skulle blivit glad, och väldigt stolt.

Just nu står den i en stor blomkruka på vår balkong, eftersom de håller på och planterar på Skogskyrkogården och inte vill att man sätter dit gravutsmyckningar förrän tidigast i juli. Så det ser lite ut som om vi har begravt min mamma på balkongen, men det har vi alltså inte.

2011-05-19

Fri lek och könsroller

Det går en intressant artikelserie om lek i Svenska Dagbladet just nu. Måndagens artikel handlade om fri lek och rubriken var "Den fria leken är nästan fånigt hyllad". Artikelförfattaren har fokuserat framförallt på hur leken kan handla om könsroller, och intervjuar före detta jämställdhetsexperten Ingemar Gens. Han är ingen vän av fri lek. "Det är just precis i den fria leken som könsstereotypa mönster föds och cementeras", säger han. "Att påstå att två flickor som leker med dockor i dockvrån leker fritt är löjligt. Barn härmar ju samhället och tvingar in sig i olika roller som de sedan övar sig på."

Gens tycker att de vuxna ska styra leken, och att de som hyllar den fria leken mest är lata och inte orkar leka med sina ungar.

Jag var ingen lekmamma när barnen var små, inte på det sättet att jag var med aktivt i deras lekar. Däremot kunde jag gärna gå med på att hoppa in och gästspela som farligt lejon, elak häxa, busschaufför eller till och med snäll mamma, om det inte innebar att jag måste släppa diskborsten, hammaren, pennan eller vad jag nu hade i handen. Mina kids gick inte på dagis men var otroligt bra på att leka, alla sorters lekar från stillsamt legopill till fantastiska fantasilekar om barn som flög på tigrar och räddade prinsar från fängelsehålor. Om de någon gång kom till mig och bad mig vara med och leka eller bygga med lego tackade jag nästan alltid nej. Jag hade varken tid eller tålamod, och leken blev aldrig bättre om jag var med. Jag var för vuxen helt enkelt.

Tuff feminist idag

När jag läser artikeln tänker jag att min uppfattning om vad som är fri lek stämmer bättre överens med den förklaring som Birgitta Knutsdotter Olofsson, professor i barn- och ungdomsvetenskap, ger: "Fri lek är motsatsen till styrd lek, lekar med regler som ”Bro bro breja”. Fri lek är lek på barnens villkor där deras fantasi får styra."

Fantasi är det viktiga ordet här. Jag kan absolut hålla med om att ingen lek är fri i bemärkelsen "sprungen ur ingenting". Leken speglar alltid de vuxnas liv, men i den fria leken finns det alltid ett mått av fantasi. Man kan också kalla det inspiration. Var den kommer ifrån är svårt att säga, men det är den som får ungar att växa och saker att hända. Därför är den otroligt viktig.

Artikeln fortsätter med ett resonemang om att styra barns lek med olika leksaker eller material så att killar inte bara väljer hårda saker och flickor mjuka.

Tanken är bra. Att man visar barn på alternativ och presenterar olika sysslor utan att tillskriva dem särskilda könstillhörigheter är jättebra. Problemet är att den pedagogiska modellen inte motsvarar de vuxnas egna beteenden. Om män verkligen bejakade sin kvinnlighet (och jag använder ordet rent katalogiskt, utan värderingar) och kvinnor bejakade sin manlighet så skulle barnens lekar snart se helt annorlunda ut. Därför menar jag att man gör det enkelt för sig när man fokuserar på barnens lek, i stället för att ändra på sitt eget liv.

De som är födda på 80-talet är inte den första generationen med killar som försöker bryta könsstereotyperna, men de är många fler än de som fanns i min generation. Det är bra, och det betyder att deras barn kommer ännu längre. Detsamma gäller tjejerna (fast där ser det mörkare ut tycker jag eftersom dagens unga kvinnor är om möjligt ännu mer fixerade vid kroppsideal och utseende än vi var).

Våra handlingar, våra egna dagliga handlingar, betyder tusen gånger mer för våra barn än vad de får för lekmaterial på dagis!

2011-05-11

Skymningsblått

I går kväll var jag på vippen att gå och lägga mig i tid för en gångs skull, jag var så här nära verkligen, hade redan borstat tänderna och skulle bara fylla på vattenglaset och stänga balkongdörren. Men när jag såg den indigoblå himlen därute, när jag kände den ljumma nattluften visste jag att jag måste göra en kopp te och sätta mig på balkongen och skriva. Så jag gjorde en kopp jasminte, det där med små kinesiska gröna pärlor av hoprullade jasminblad, det som doftar som inspiration och fjärran dimmiga berg, och tog den bärbara och satte mig balkongen. Jag tände ett teljus, tittade ut i den blå skymningen och skrev det här.

Jag ville skriva om lycka, det har jag tänkt på i flera veckor. Om hur utmanande det är att vara lycklig, och hur man kan vara lycklig utan att vara det minsta självsäker. Men först måste jag skriva om döden, om hur jag hoppas att få lämna just en viss sorts spår efter mig när jag dör, må det dröja precis lagom länge. Men först måste jag skriva om min farmor som har lämnat ett sånt avtryck i mig, men först måste jag skriva om sånt som ligger nära i tiden: filmen jag såg igår, knarkande programledare, såna aktuella saker som man inte kan komma dragande med flera veckor senare, när alla redan har sagt allt och de bara Gäsp, nu kommer hon dragandes med den där gamla trasan, det där är gammalt redan. Men först måste jag skriva om hur blå himlen är härute! Jag försökte ta bilder med min mobil men det blev ju inte alls så magiskt:

stjärnträdet och grannarnas fönster

solnedgång fortfarande

Det var alltså mycket mörkblåare! Och mycket mer rosaskimrande horisont och skymningsmystiskt mörkgrönt bland träden. Och lamporna lyste mycket varmare hemtrevligt och kvällsgult i fönstren hos grannarna. Men jaja, ni har väl egna fina skymningar som ni kan tänka på och förstå hur fint det var. Är.

Men sen blev jag helst plötsligt jättesömnig och började stava fel och så slog klockan elva (fyra ljusa och elva mörka slag) och så var det nåt som kröp på min fot, kan myror på bo en balkong på femte våningen? Så jag tog mitt te och min dator och gick in igen för att sova.

Och ja, jag kom ihåg att blåsa ut ljuset.

2011-05-10

Galenskap! Vår! Tidens flykt!

Ja vad ska man säga. Allt man skulle vilja säga men inte hinner. Allt man tänker på när man cyklar och äter glass samtidigt, allt man dikterar i sitt huvud medan man flänger hit och dit, allt man skulle skrivit om man bara haft sin dator med sig den där enda stunden på dagen när man sitter helt stilla i solen och gör ingenting. Klart man kunde ha skrivit det i mobilen, men då hade det blivit så små bokstäver.
Klart man kunde stänga datorn mellan hägg och syren. Hägg! Har ni tänkt på vilken berusande lukt den har? Har ni luktat på löven? Jag avråder från att lukta samtidigt som ni cyklar och äter glass, det kan sluta med att en arg tant nästan blir påkörd. Klart man skulle kunna stänga ner hela verksamheten och bara sitta under häggen och lukta, helt trafiksäkert, ända till syren. Kanske skriva lite. Kanske skriva något poetiskt och livsavgörande, istället för att skriva långa listor med saker man inte hinner med. Eller bara något som rimmar lite grann. Om allt man inte hann.
Ljusa kvällar! Barfota! Folk som ligger i gräs och gör ingenting! Det är galet och underbart. Måste försöka hinna med det. Skriver upp det på listan.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...