Vad man ska tänka på när man flyttar

• Anlita en välrenommerad flyttfirma. Annars kan det gå som det gick för oss i måndags: flyttgubbarna kom en halvtimme för sent och började flytta långsamt som tapirer. Den flyttstädning som skulle ingå dök inte upp. När flyttbilen var full hände ingenting i två och en halv timme, eftersom chauffören hade gått för att göra ärenden. För sent gick det upp för oss att den firma vi anlitat var en flyttmäklare som lagt ut flytten på några underbetalda ryssar med obefintliga stadsbudskunskaper.
  


• Ha många goda vänner som hjälper till att flytta. TACK Elsa, Susanna, Max, Axel, Ossian, Malin, Lennart, Micke, Gunnar, Oliver och Rolf. Utan er hade vi bott kvar på Bellmansgatan 24 fortfarande, eller suttit på dårhus, eller möjligen i finkan.
  


• Ha en hissreparatör fastkedjad vid hissen. Annars kan det gå som det gick för oss i måndags: först stannade lilla hissen med fyra av våra flytthjälpar instängda inuti. Där blev de sittande i cirka en halvtimme men verkade ganska nöjda ändå ("vi slipper ju bära!"). Sen kom hissreparatören och släppte ut dem. En kvart senare stannade stora hissen och blev stående i två timmar, eftersom hissreparatören nu var på annan ort. På eftermiddagen stannade hissen i det huset vid flyttade in i, och blev stående i fyra timmar eftersom, ja, ni fattar.


• Se helst till att det inte ösregnar.
  
  
• Om man är två parter som ska byta samma dag, se till att de två olika flyttfirmorna inte börjar kivas om vem som har första tjing på hissen och det eventuellt torra utrymme som finns för de tvåhundra biljonerna flyttkartonger.
  
  
• Om man är två parter som ska byta samma dag, se till att de två olika flyttfirmorna är ungefär lika effektiva. Vi (som är politiskt korrekta söderbor) kände oss mycket obekväma med det faktum att våra usla flyttare samtliga var från länder med arabiska eller kyrilliska bokstäver, medan den andra flyttfirman uteslutande bestod av ariskt hypereffektiva, blonda unga män från trakten av Borlänge. När de senare himlade sig med sina dalablå ögon och suckade över våra klåpare kände vi omedelbart hur orättvist det var och hur fina och mänskliga våra flyttare var jämfört med de där linhåriga flyttmonstren.
  
  
• Skaffa fram förströelse för den familj som ska flytta in, så att de har något att göra medan de står i ösregnet i timmar och ser taxametern ticka iväg och blir alltmer likbleka och deras vuxna barn börjar leta efter trubbiga föremål. Det är mycket bättre att de lägger pussel eller spelar något roligt sällskapsspel.
  
  
• Om bytet ska ske klockan 14 är det inte lämpligt att flyttstädarna kommer 14:15. Flyttstädningen som ingick skulle utföras av samma tapirer som flyttade kartongerna. Inte så fiffigt. De visade sig dessutom vara ännu sämre på att städa än att flytta. Vi fick panikringa efter en jourstädfirma.
  
  
• Ha handskar, träskor, madrasserad dräkt och titanförstärkta ryggmuskler under hela flytten, upp till en vecka efter då alla kartonger ska packas upp, genomsökas och flyttas runt i lägenheten. Detta för att undvika sönderslitna nagelband, avbrutna finger- och tånaglar, blåmärken och träninsgvärk SuperDeLuxe.
  
  
• Flytta in i en fantastisk lägenhet med utsikt över hela stan, hämta mat på Sukhothai och röj middagsbordet från kartonger så att alla flyttvänner får plats att äta middag klockan tio på kvällen medan solen går ner och färgar himlen i lila, guld och rosa. Man kanske knappt kan lyfta ätpinnarna av utmattning, men det är definitivt värt det.
  
  
• Det var allt, tror jag. Nästa vecka: Vad man ska tänka på när man packar flyttkartonger.
  
  

Bokkramare och deras hyllor

Jag ställde frågan "kan man ha för många böcker?" och fick ett överväldigande KANSKE! till svar. Precis som jag trodde delas mänskligheten i två delar: De Mogna, som har förstått att böcker är värdsliga ting och att det är upplevelsen och Den Fria Ytan som räknas, samt Bokkramarna, som inte kan slänga ens en sliten Robert Ludlum-pocket utan att höra dess ynkliga rop på hjälp, och som anser att ett hem utan böcker är ett sorgligt kyffe. (En Jaiku-are svarade kärnfullt att kan tänkas ha för många böcker om bokhyllan välter över en, annars inte.)

I kommentarerna fick jag också två lösa trådändar som jag vill följa. Coola Morsan skriver om färgkodade bokhyllor, som kan se ut till exempel så här:

(via weburbanist)

Sjukt snyggt, men jag kan inte för mitt liv fatta hur man kan föredra färgkodning framför alfabetsordning. Hellre alla böcker huller om buller i så fall, eller ämnesordning, eller favoritordning! Hur i hela kosmos ska man hitta böckerna i den här bokhyllan? Då måste man ju komma ihåg hur alla omslag ser ut. Galet.

Den andra tråden: Lena/northofsweden nämnde sidan LibraryThing. Om ni inte har hittat dit ännu så hoppas jag att ni aldrig gör det heller, för den är helt beroendeframkallande. Ju fler av sina egna böcker man lägger in i sitt virtuella bibliotek, desto fler människor hittar man som har samma boksmak - och som kan rekommendera ännu fler böcker och nya författare. Jag har bara lagt in ett par hundra böcker ännu, men min plan är att lägga in en bok om dagen och då ha kommit i kapp i slutet av november 2013.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, bokhyllor, Robert Ludlum, Jaiku, färgkodning, LibraryThing.

Mer om att ha eget rum

Precis, det finns fördelar med att bo trångt också. Malin Bergström påpekar klokt i DN.

Trångbodda, schmångbodda

Nej men det här med att bo trångt. Svenska myndigheter verkar tro att det är så illa så att man kan dö av det. Ibland tror jag att Folkhems-Sverige fortfarande inte riktigt har hämtat sig från digerdöden. Att lortkontrollanterna fortfarande oroligt kikar in genom gardinerna, smyger ett diskret behandskat finger över dörrkarmen för att försäkra sig om att snusket inte är på väg att dränka oss igen. "Sanitera mera" viskar de till varandra som igenkänningstecken, och sprejar lite så att allt otyg ska dö. De kan inte slappna av förrän alla svenska familjer sitter fastbältade i sina sittriktiga soffor med tvättbar klädsel och minst 56, 3 centimeter mellan varandra. Var sak på sin plats! Gärna familjeliv och relationer, men först en steril öken i varje hem.

Mina barn kommer att tycka att det är jätteskönt när de hittar egna lägenheter. Det är helt rätt, de är vuxna eller snart vuxna och vill ha sitt eget. Men som bostadsmarknaden ser ut i Stockholm idag kan de få vänta. Av alla unga vi känner som har flyttat hemifrån, alla barnens och våra kompisar under 25, är det inte en enda som har hittat sitt boende själv. De flesta bor inneboende, hos sin pojk/flickvän eller i en lägenhet som deras familj äger. Jag borde ha ställt barnen i HSB-kö när de var bebisar, men det gjorde jag inte. Däremot har de tre äldsta stått i Bostadsförmedlingens kö sen de var 18, och en av dem har fått ett erbjudande på sex år, om en alldeles för dyr lägenhet på nedre botten väldigt långt från jobbet.

Men det kommer såklart att lösa sig! Och ungarna kommer att dra en lättnadens suck när de kan packa ihop sina kartonger och hänga upp sin hatt på sin alldeles egna hatthylla. Jag gissar att några av dem kommer att njuta i fulla drag. Ett par av dem kommer att tycka att det plötsligt blev väldigt, väldigt tyst. Lite väl ödsligt! När man har bott tillsammans så många så länge som vi, då vänjer man sig vid att det alltid finns någon att bråka med, skratta med, fråga, hjälpa och bara vara med.
Och det är inte så bara.