2011-06-25

Vad man ska tänka på när man flyttar

  • Anlita en välrenommerad flyttfirma. Annars kan det gå som det gick för oss i måndags: flyttgubbarna kom en halvtimme för sent och började flytta långsamt som tapirer. Den flyttstädning som skulle ingå dök inte upp. När flyttbilen var full hände ingenting i två och en halv timme, eftersom chauffören hade gått för att göra ärenden. För sent gick det upp för oss att den firma vi anlitat var en flyttmäklare som lagt ut flytten på några underbetalda ryssar med obefintliga stadsbudskunskaper.

  • Ha många goda vänner som hjälper till att flytta. TACK Elsa, Susanna, Max, Axel, Ossian, Malin, Lennart, Micke, Gunnar, Oliver och Rolf. Utan er hade vi bott kvar på Bellmansgatan 24 fortfarande, eller suttit på dårhus, eller möjligen i finkan.

  • Ha en hissreparatör fastkedjad vid hissen. Annars kan det gå som det gick för oss i måndags: först stannade lilla hissen med fyra av våra flytthjälpar instängda inuti. Där blev de sittande i cirka en halvtimme men verkade ganska nöjda ändå ("vi slipper ju bära!"). Sen kom hissreparatören och släppte ut dem. En kvart senare stannade stora hissen och blev stående i två timmar, eftersom hissreparatören nu var på annan ort. På eftermiddagen stannade hissen i det huset vid flyttade in i, och blev stående i fyra timmar eftersom, ja, ni fattar.

  • Se helst till att det inte ösregnar.

  • Om man är två parter som ska byta samma dag, se till att de två olika flyttfirmorna inte börjar kivas om vem som har första tjing på hissen och det eventuellt torra utrymme som finns för de tvåhundra biljonerna flyttkartonger.

  • Om man är två parter som ska byta samma dag, se till att de två olika flyttfirmorna är ungefär lika effektiva. Vi (som är politiskt korrekta söderbor) kände oss mycket obekväma med det faktum att våra usla flyttare samtliga var från länder med arabiska eller kyrilliska bokstäver, medan den andra flyttfirman uteslutande bestod av ariskt hypereffektiva, blonda unga män från trakten av Borlänge. När de senare himlade sig med sina dalablå ögon och suckade över våra klåpare kände vi omedelbart hur orättvist det var och hur fina och mänskliga våra flyttare var jämfört med de där linhåriga flyttmonstren.

  • Skaffa fram förströelse för den familj som ska flytta in, så att de har något att göra medan de står i ösregnet i timmar och ser taxametern ticka iväg och blir alltmer likbleka och deras vuxna barn börjar leta efter trubbiga föremål. Det är mycket bättre att de lägger pussel eller spelar något roligt sällskapsspel.

  • Om bytet ska ske klockan 14 är det inte lämpligt att flyttstädarna kommer 14:15. Flyttstädningen som ingick skulle utföras av samma tapirer som flyttade kartongerna. Inte så fiffigt. De visade sig dessutom vara ännu sämre på att städa än att flytta. Vi fick panikringa efter en jourstädfirma.

  • Ha handskar, träskor, madrasserad dräkt och titanförstärkta ryggmuskler under hela flytten, upp till en vecka efter då alla kartonger ska packas upp, genomsökas och flyttas runt i lägenheten. Detta för att undvika sönderslitna nagelband, avbrutna finger- och tånaglar, blåmärken och träninsgvärk SuperDeLuxe.

  • Flytta in i en fantastisk lägenhet med utsikt över hela stan, hämta mat på Sukhothai och röj middagsbordet från kartonger så att alla flyttvänner får plats att äta middag klockan tio på kvällen medan solen går ner och färgar himlen i lila, guld och rosa. Man kanske knappt kan lyfta ätpinnarna av utmattning, men det är definitivt värt det.

  • Det var allt, tror jag. Nästa vecka: Vad man ska tänka på när man packar flyttkartonger.

2011-06-17

Anna går på sf-kongress

Jag gästbloggade nyss på Breakfast Book Club-bloggen om mitt besök på Eurocon 2011 idag, men jag kan inte låta bli att publicera det här också. Varför inte ta dubbelt så mycket plats när man kan :o

Idag började science fiction-kongressen Eurocon 2011 i Kårhuset på KTH i Stockholm. Det är första gången Sverige får vara värdland för ett Eurocon, så det är en stor händelse för svenska sf-fans! Det var också mitt första Eurocon, och jag cyklade glad i hågen dit i dag, trots regn och krånglande cykelkedja.

Eurocon 2011

Kongressen är tre dagar lång, med ett späckat program. Jag hade prickat för några favoriter och började med In the Beginning, en paneldiskussion om hur man bäst inleder en bok. "What is the difference between a good and a bad beginning in a fantastic story? What kind of beginning causes positive expectations and what kind discourages you from further reading? Examples? Is fantastic literature different from mainstream in this respect?"

Eurocon 2011

Författarna Dan Hörning och Stefan Ingstrand berättade om sina bästa och sämsta första meningar, och det blev en intressant diskussion med publiken. Många höll med om att William Gibsons inledning till Neuromancer: "The sky above the port was the color of television, tuned to a dead channel" är en mening som försätter läsaren i rätt stämning omedelbart. Någon hade hört att en av Tysklands bestsellerförfattare alltid börjar sina manus med meningen "En man gick runt hörnet, iförd en grön hatt" (fast på tyska då) för att komma igång – sedan går han tillbaka och ändrar meningen, när allt annat är klart. Stefan Ingstrand förklarade att han aldrig har fått en första mening som inspiration från ovan, men att han däremot har lätt för att tänka ut bra slut. (Vilket verkar mer användbart egentligen, när man tänker efter.)

Eurocon 2011

Nästa programpunkt var ännu en panel: What Science Fiction Novels are the Most Important and Influential of the Last Decade? med Jukka Halme, Kristina Hård, Marianna Leikomaa och Niels Dalgaard. Tyvärr blev jag inte så mycket klokare av diskussionen på scenen, deltagarna mumlade och pratade om så många olika författare, titlar och trender att det var svårt att hänga med. (För att vara helt ärlig var jag inte hundra procent koncentrerad, eftersom jag satt och funderade på varför science fiction-läsare ofta ogillar modern teknik. Man skulle kunna tro att en sån här kongress är lågbudget för att det inte finns så mycket pengar i branschen, men i själva verket tror jag att många av besökarna vill ha det så. Själv hade jag gärna sett att man använde åtminstone en projektor för lite bakgrundsfakta, inkommande tweets och sammanfattningar av det som sas på scenerna. Men istället blev det mummel och halvmörker. Håhå jaja.)

Eurocon 2011

Sen var det dags för gruppdiskussion: Book Clubs and Book Circles. "How do you organize a book discussion? How do you choose what to read? What works and what doesn’t work? How often do you meet? How do you make the discussion work in the best way?" Jag berättade om Breakfast Book Club och hur jag var den enda sf-läsaren där, och alla kände stort medlidande med mig, fast sen pratade vi om att det faktiskt är roligt ibland att läsa böcker som man aldrig hade valt annars. Jag fick många bra tips på hur man kan lägga upp bokcirklandet. Bland annat var det flera som hade kombinerat att läsa en bok med att se filmen eller pjäsen som bygger på boken och diskutera även den, det lät kul! Kanske I, Robot kan vara något för BBC? :)

Med undantag för öppningsceremonin var de här diskussionerna de enda jag hann med idag, för tyvärr sammanfaller Eurocon med att min familj flyttar på måndag och jag var helt enkelt tvungen att åka hem och packa kartonger. Därför missade jag bland annat ett seminarium om hur man undviker långa omständliga textsjok med bakgrundsinformation när man ska beskriva en helt främmande värld. Tydligen hade ett av tipsen från författarna varit att stoppa in texten mitt i en sexscen – på det sättet har läsaren lättare att ta till sig informationen!

I morgon åker jag dit igen, hoppas kunna rapportera i morgon kväll. Följ gärna taggen #eurocon2011 på Twitter, det är lättare att twittra än att blogga när man sitter hopklämd i halvmörkret.

PS Hanna Fahl skrev om Eurocon i DN i morse – typiskt nog tyckte många av deltagarna idag att hon hade fått allt om bakfoten för att hon beskrev det mer som en köpmässa än en litterär sammankomst. Men man kan inte göra alla nöjda hela tiden, särskilt inte sf-fans :)

2011-06-15

Min farmors far och mysteriet med de jättelika rapphönsen

Vi flyttar på måndag, japp så är det. Inte så långt, bara ett halvt kvarter, men man måste ändå packa ner hela sitt liv i tusen kartonger och frakta dem nerför fem trappor, runt hörnet och sen upp fem trappor! Jag har alltid längtat efter en teleporter men först nu slår det mig hur man verkligen skulle få användning för den.

Hur som helst, de tusen kartongerna står gapande tomma och det är hög tid att börja fylla dem med böcker och saker. Och vad mycket intressanta grejer man hittar när man börjar lyfta ner böcker och saker från hyllorna. Dagens bästa fynd var en liten blå bok som jag trodde var borttappad men som visade sig ligga längst in under bakom. Och jag hade inte ens läst den! Jag bara kom ihåg att jag hade haft den, och har velat läsa den i flera år, men den var som sagt borta. Den heter "Barndoms- och ungdomsminnen" och är skriven av min farmors pappa August Johan Lindberg, som var skådespelare på 1800-talet i Stockholm.


När jag slog upp den visade det sig att jag fick den av min mamma på min 16-årsdag, vilket jag hade glömt bort helt (antagligen för att jag fick min första kamera den dagen, en Pentax K-1000 som jag älskade ömt i många år). Boken har ett fint ex libris med namnen Signe och Gottfrid Rystedt, och är dedikerad av August till "Herr Lifmedicus Gottfrid Rystedt / detta lilla minne af författaren".


Den är hemskt rolig! En typisk äldre-herre-memoar, med minnen som verkar utvalda, skönmålade och dramatiserade för att få författarens liv att verka lagom märkvärdigt, och författaren själv att framstå som genialisk och enastående intressant redan som nyfödd. Sen är den förstås rolig för mig för att den handlar om en gammal släkting. Och August skriver så rart om sin mamma Stina:


"Min mor kallades allmänt för Södra Åsens hjälphustru och var omtyckt överallt. (...) Hon kunde både baka, brygga, slakta och väva, och när hon satt i vävstolen och jag spolade åt henne, så sjöng hon, så att det hördes av alla grannarna. Sagor kunde hon också, och då vågade ingen av oss säga eller göra ett knyst."

Men på slutet skriver August om sina resor i Jämtland, och då beskriver han hur folk färdades hit och dit på rapphöna!

"Och så bar det i väg med ångbåt till Sundsvall och sedan alla de aderton, tjugu milen på rapphöna."

"Betänk att det är andra än jämtlänningar som kommer hit opp från Sundsvall, genomskakade på rapphöna."

"När jag anlände till Östersund var det på rapphöna."

Nu måste någon förklara för mig! Åkte man omkring på jättestora fåglar i Jämtland förr i tiden? Eller vad betyder detta?
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...