Solen skiner!
Det finns förvånande jord på Mars!
Litteraturfestivalen och WALTIC börjar om ett par timmar! (Jag ska jobba där som volontär i fyra dagar.)
Och vår debattartikel om att media och sjukhuskulturen förvandlar kvinnor från genialiska kraftpaket till patienter är på Aftonbladet debatt idag!
Läs även andra bloggares åsikter om solsken, väder, rymden, forskning, Mars, Litteraturfestivalen, WALTIC, Stockholm, förlossning, födsel, Barnmorskorna, förlossningsrädsla, debatt, Aftonbladet.
2008-06-29
2008-06-27
Snaran dras åt
Först FRA-lagen, som i praktiken innebär att det blir lagligt för tjänstemän att läsa våra mail och lyssna på våra telefonsamtal. Förespråkarna säger att det bara är de som har orent mjöl i påsen som kommer att avlyssnas, och att allt rent mjöl ska silas bort och förstöras. Det är bara ljug, och om någon verkligen tror på det så är de verkligen blåögda. Efter mina arton månader på en svensk myndighet vet jag att hur det ska vara och hur det verkligen är är två helt olika saker. I praktiken kommer man inte att varken filtrera eller förstöra "överflödig" information.
Desutom vill jag inte ha mina brev lästa av någon utomstående alls, oavsett om den informationen anses ointressant och läggs åt sidan.
Även om vi har en snäll och laglydig regering idag så är de inte säkert att vi alltid kommer att ha det så. Fortsätter vi att vara så här mjäkiga kan vi få betydligt hårdare politiker, och betydligt hårdare inriktning på avlyssningen. Enligt Sifo är de flesta svenskar negativt inställda till FRA-lagen. Det gäller att vi visar det i handling också! Gå med i nätverket Svart måndag (länken går till en Facebooksida, eller gå till deras diskussionsforum), och gå gärna med i demonstrationen i morgon lördag, klockan 12 på Sergels torg.
Sedan Europaparlamentets förslag att registrera alla bloggare. Marianne Mikko (s) som kom upp med förslaget verkar inte vara riktigt ... påläst. "Möjligheten att gå i svaromål till en blogg måste stärkas för demokratins skull. Man bör kunna replikera på samma sätt som man kan göra i till exempel tidningar. Jag tror inte på envägskommunikation", säger hon till Ekot. Marianne: det är bloggar som det är enkelt att replikera i, inte tidningar.
Även här kan du göra din röst hörd. Europaparlamentet läser kommentarerna de får - skriv dit!
Och så dyker frågan om PKU-registret upp igen, och vem som ska ha rätten till det. När vi föräldrar lät våra barn bli stuckna i foten (jo, även hemmfödda barn blir PKU-stuckna) var det under förutsättning att blodproven skulle användas till forskning, ingenting annat. Ändå har registret använts i andra sammanhang flera gånger. En gång för att underlätta identifieringen av offer för tsunamin i Thailand, vilket de flesta tyckte var helt rimligt, men också vid olika tilfällen för att identifiera brottslingar med hjälp av DNA.
Nu funderar regeringen på att polisen kanske behöver kunna ta vävnadsprover från PKU-biobanken i beslag. Enligt Dagens Medicin har cirka 3,3 miljoner svenskar lämnat sitt blod och sitt DNA till registret. Om en lagändring går igenom kommer polisen att få tillgång till alla de proverna.
Många tycker att alla ska skynda sig att begära att få sitt blodprov förstört. Frågan är inte enkel. Om man har gett sitt barns blod som en gåva till forskningen, borde man inte bli tillfrågad om man vill att polisen ska få använda det då? Eller är det bara bra att polisen får bättre vapen mot brottslingar? Kan det bli fler oskyldiga som fälls av misstag? Här är en intressant PKU-diskussion på Jaiku som Morris startade.
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, FRA-lagen, övervakning, avlyssning, Svart Måndag, Europaparlamentet, Marianne Mikko, bloggar, envägskommunikation, PKU, PKU-registret, politik, barn, forskning, Jaiku. Inlägget pingat till intressant.se.
Desutom vill jag inte ha mina brev lästa av någon utomstående alls, oavsett om den informationen anses ointressant och läggs åt sidan.
Även om vi har en snäll och laglydig regering idag så är de inte säkert att vi alltid kommer att ha det så. Fortsätter vi att vara så här mjäkiga kan vi få betydligt hårdare politiker, och betydligt hårdare inriktning på avlyssningen. Enligt Sifo är de flesta svenskar negativt inställda till FRA-lagen. Det gäller att vi visar det i handling också! Gå med i nätverket Svart måndag (länken går till en Facebooksida, eller gå till deras diskussionsforum), och gå gärna med i demonstrationen i morgon lördag, klockan 12 på Sergels torg.
Sedan Europaparlamentets förslag att registrera alla bloggare. Marianne Mikko (s) som kom upp med förslaget verkar inte vara riktigt ... påläst. "Möjligheten att gå i svaromål till en blogg måste stärkas för demokratins skull. Man bör kunna replikera på samma sätt som man kan göra i till exempel tidningar. Jag tror inte på envägskommunikation", säger hon till Ekot. Marianne: det är bloggar som det är enkelt att replikera i, inte tidningar.
Även här kan du göra din röst hörd. Europaparlamentet läser kommentarerna de får - skriv dit!
Och så dyker frågan om PKU-registret upp igen, och vem som ska ha rätten till det. När vi föräldrar lät våra barn bli stuckna i foten (jo, även hemmfödda barn blir PKU-stuckna) var det under förutsättning att blodproven skulle användas till forskning, ingenting annat. Ändå har registret använts i andra sammanhang flera gånger. En gång för att underlätta identifieringen av offer för tsunamin i Thailand, vilket de flesta tyckte var helt rimligt, men också vid olika tilfällen för att identifiera brottslingar med hjälp av DNA.
Nu funderar regeringen på att polisen kanske behöver kunna ta vävnadsprover från PKU-biobanken i beslag. Enligt Dagens Medicin har cirka 3,3 miljoner svenskar lämnat sitt blod och sitt DNA till registret. Om en lagändring går igenom kommer polisen att få tillgång till alla de proverna.
Många tycker att alla ska skynda sig att begära att få sitt blodprov förstört. Frågan är inte enkel. Om man har gett sitt barns blod som en gåva till forskningen, borde man inte bli tillfrågad om man vill att polisen ska få använda det då? Eller är det bara bra att polisen får bättre vapen mot brottslingar? Kan det bli fler oskyldiga som fälls av misstag? Här är en intressant PKU-diskussion på Jaiku som Morris startade.
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, FRA-lagen, övervakning, avlyssning, Svart Måndag, Europaparlamentet, Marianne Mikko, bloggar, envägskommunikation, PKU, PKU-registret, politik, barn, forskning, Jaiku. Inlägget pingat till intressant.se.
2008-06-19
Förbryllelsen
Näe. Jag fattade inte. Hur hängde mordet i skogen ihop med våldtäkten i partilägenheten? Vad ville Troels berätta för Brix om bilden? Och vad menade Vagn med att han gjorde det i huset?
Läs även andra bloggares åsikter om Brottet, Forbrydelsen, Sara Lund, tv, slut, obegripligheter
Läs även andra bloggares åsikter om Brottet, Forbrydelsen, Sara Lund, tv, slut, obegripligheter
2008-06-16
Om att driva igenom en lag mot folkets vilja
En ung vän har skrivit en debattartikel om FRA som han kommer att skicka till tidningarna idag, han har likt många andra fått ett litet hopp om att det faktiskt går att förändra, går att göra sin röst hörd. Jag läste texten och tyckte att den var bra, den tar upp en viktig sak som inte så många verkar tänka på: att det får farliga konsekvenser om man driver igenom en lag som är så lite förankrad hos folket. Ett utdrag ur artikeln:
Om den inte kommer in i tidningarna har ni i alla fall kunnat läsa en del av den här. Glöm inte att gå till Riksdagshuset för att lyssna på debatten i morgon, och till demonstrationen vid voteringen i övermorgon!
Läs vad andra skriver om FRA, FRA-lagen, signalspaning, politik, debatt, demokrati, prejudikat, lagstitfning, säkerhet, massavlyssning. Pingat till intressant.se
"En av de mest bekymrande aspekterna av den nya FRA-lagen är det oerhört ogenomtänkta sätt på vilket politikerna tycks ha kommit fram till beslutet att rösta igenom den. De är enligt deras egen utsago i många fall osäkra på om de gör rätt. De har inte ens kommit i närheten av att förankra eller bygga upp stöd för den varken hos allmänheten eller i staten.
Dessa omständigheter är de värsta tänkbara inför ett lagförslag. Att stifta en lag är en mycket stor sak, vars effekter är permanenta och som aldrig någonsin kan tas tillbaka.
Tillämpningen av lagen kan teoretiskt stoppas - FRA som myndighet skulle till exempel kunna läggas ner av en framtida regering, och militär underrättelsetjänst i allmänhet skulle kunna regleras. Men tillvägagångssättet - att driva igenom ett lagförslag mot folkets vilja - blir prejudicerande.
Vårt politiska system har alltid byggt på förutsättningen att lagar ska stiftas med en stor försiktighet och endast efter ytterst noggran övervägning. Om FRA-lagen går igenom blir det inte bara oändligt mycket lättare att få igenom liknande eller ännu värre lagstiftning i framtiden, den kommer även att för alltid skänka handlingsutrymme åt övervakare och polismyndigheter som kan peka på den för att berättiga tvivelaktig verksamhet.
Att låta FRA-lagen stiftas är inte bara att låta politikerna få sin vilja igenom i ett fall. Det är att för evigt sänka ribban för myndigheterna i sina betänkligheter om folkviljan, människors integritet, om offentligt ansvar, om offentlig tjänst och om etik i allmänhet."
Om den inte kommer in i tidningarna har ni i alla fall kunnat läsa en del av den här. Glöm inte att gå till Riksdagshuset för att lyssna på debatten i morgon, och till demonstrationen vid voteringen i övermorgon!
Läs vad andra skriver om FRA, FRA-lagen, signalspaning, politik, debatt, demokrati, prejudikat, lagstitfning, säkerhet, massavlyssning. Pingat till intressant.se
Ett slängigt tidningsspråk
Det finns en till DN-journalist som är speciell, på ett speciellt vis. Hon heter Susanna Hellberg och har en avdelning som heter Skafferiet i DN Bostad varje fredag, med en lång och fem-sex korta notiser om inredningsprylar opch trender. Tyvärr lägger inte tröga dn.se ut hennes sida på nätet, så jag scannade in en notis. Det går nämligen inte att beskriva hennes språk på ett rättvist sätt - det måste läsas direkt.
Ordet som ligger närmast till hands är narkotiskt - orden snurrar, virvlar och blixtrar som en LSD-tripp i en sextiotalsfilm, meningarna verkar bara knappt hänga ihop och här och där hoppar ett hurtigt tillrop fram som en kanin ur en hatt, hej! Vissa veckor är hon mer lågmäld, andra skriver hon som en kapplöpningshare i ett kaleidoskop. (Ursäkta, men det smittar av sig!) Allra bäst blir det när man läser högt.
För tydlighetens skull: jag gillar verkligen Susanna Hellbergs texter. I början förstod jag inte hur hon kunde få skriva i superstrikta DN, men antagligen har hon många fans som precis som jag verkligen ser fram mot hennes trallande och skuttande på fredagarna. Man blir glad! Min hemliga dröm är att Susanna Hellberg och Johan Esk ska få kommentera EM-matcherna i fotboll tillsammans.
Läs även andra bloggares åsikter om Susanna Hellberg, Johan Esk, Dagens Nyheter, dn.se, språk, journalistik, EM i fotboll.
Ordet som ligger närmast till hands är narkotiskt - orden snurrar, virvlar och blixtrar som en LSD-tripp i en sextiotalsfilm, meningarna verkar bara knappt hänga ihop och här och där hoppar ett hurtigt tillrop fram som en kanin ur en hatt, hej! Vissa veckor är hon mer lågmäld, andra skriver hon som en kapplöpningshare i ett kaleidoskop. (Ursäkta, men det smittar av sig!) Allra bäst blir det när man läser högt.
För tydlighetens skull: jag gillar verkligen Susanna Hellbergs texter. I början förstod jag inte hur hon kunde få skriva i superstrikta DN, men antagligen har hon många fans som precis som jag verkligen ser fram mot hennes trallande och skuttande på fredagarna. Man blir glad! Min hemliga dröm är att Susanna Hellberg och Johan Esk ska få kommentera EM-matcherna i fotboll tillsammans.
Läs även andra bloggares åsikter om Susanna Hellberg, Johan Esk, Dagens Nyheter, dn.se, språk, journalistik, EM i fotboll.
Björk är bra
- Åh vad jag tycker hon är bra, sa jag till de andra vid frukostbordet när jag läste i tidningen att Nina Björk fått ett pris. - Nina Björk är verkligen en person jag beundrar, tänk om jag kunde skriva så klart och klokt som hon! Hon är nästan min idol tror jag, ja det är hon.
Familjen tuggade eftertänksamt på sina rostade mackor.
- Har du någon idol, frågade jag vänligt min man. Jag tänkte att han kanske satt och funderade på vem han såg upp till mest.
- Nej, det har jag inte. Jag tror inte på idoler. Klart man kan beundra någon, men inte så att de blir ens idol. Det är lite osunt, sa han och rynkade pannan så att kaffet skvalpade i koppen.
Så jag vill bara klargöra här att jag absolut inte ser Nina Björk som min idol. Hon bara skriver lite bra. Just nu väntar jag på att dn.se ska lägga ut hennes text "Tvånget att begära" från gårdagens kulturdel.
Läs även andra bloggares åsikter om Nina Björk, idoler
Familjen tuggade eftertänksamt på sina rostade mackor.
- Har du någon idol, frågade jag vänligt min man. Jag tänkte att han kanske satt och funderade på vem han såg upp till mest.
- Nej, det har jag inte. Jag tror inte på idoler. Klart man kan beundra någon, men inte så att de blir ens idol. Det är lite osunt, sa han och rynkade pannan så att kaffet skvalpade i koppen.
Så jag vill bara klargöra här att jag absolut inte ser Nina Björk som min idol. Hon bara skriver lite bra. Just nu väntar jag på att dn.se ska lägga ut hennes text "Tvånget att begära" från gårdagens kulturdel.
Läs även andra bloggares åsikter om Nina Björk, idoler
2008-06-15
Fredrik och grupptrycket
Yngsta dottern visade mig ett mail igår som hon hade skickat till Fredrik Schulte, en av de moderater som har möjlighet att påverka omröstningen om FRA-lagen på onsdag. Hon ville veta vad jag trodde: skulle Fredrik läsa det och tänka igenom det en gång till?
Så här skrev hon:
Hej! Jag heter Julia Finnsiö, och jag kontaktar dig angående FRA-lagen som röstas om på onsdag. Jag vet inte ens om det här mailet kommer att nå fram till dig innan onsdag, men jag hoppas.
Jag läste i Aftonbladets artikel att du är emot lagen, men röstar för för att undvika politisk kris, och jag har full förståelse för hur du tänker: "det kommer ändå att gå igenom förr eller senare - varför gå emot mitt parti för att motverka den här lagen, som ändå kommer att drivas igenom senare". Ändå måste jag starkt uttrycka min fasa över detta uttalande.
Jag undrar ändå om du inte i grund och botten tror på det faktum att man måste stå för sina åsikter. Du har blivit framröstad som en ledamot - varför? För att du är en moderat? Nej. För att väljarna gillar det du står för. Om man bara röstade på dig för att du var "en till moderat" så skulle det lika gärna kunna sitta 97 kloner av en enda moderat i riksdagen i fyra år, alla som röstade samma sak. Men det gör det inte.
Ta det förtroendet som väljarna har placerat hos dig och använd det till något nyttigt, något bra, något som jag är säker på du vet djupt nere i botten av din själ är RÄTT, och rösta MOT FRA-förslaget! Jag ber dig nu, som medmänniska. Använd förnuftet. Du vill inte skapa osämja i partiet? Okej, föreställ dig det här:
Det är ett gäng med mellanstadieungar på en skola, och ledaren vill gå och köpa cigg. Det är nämligen coolt att röka och ledaren har nu bestämt att alla i gänget ska börja göra det. Många gillar idén, de känner att det är coolt. Men Fredrik, 10 år, tycker inte att det är ett bra förslag. Han har nu ett val framför sig, ett skakande val: antingen kan han gå med gänget och köpa cigg, eller så kan han stå för sin sak, deklarera att han tycker att det här är fel, och vägra gå och köpa cigaretterna. Om han går med så kommer han att börja röka, inte bli utstött från gänget eller skapa problem, men om sextio år kommer han att dö av lungcancer. Om han inte går med kanske ledaren blir sur, hans kompisar kanske kollar snett och tycker att han är en barnunge, men om sextio år sitter han fridfullt i sitt hem, hostat har han inte gjort sedan han hade en lätt förkylning för ett par månader sedan och allt är frid och fröjd.
Jag frågar dig nu, vad tycker du att Fredrik ska göra? Ska han stå för sin sak, eller ska han kuvas under grupptrycket?
Du har otaliga människors stöd. Glöm vad som förväntas av dig, och gör det som du i ditt hjärta vet är rätt. Och det där med att sossarna i grunden står för förslaget - du vet att det bara är en ursäkt. Ja, det var Thomas Bodström som kom fram med förslaget, men tror du ärligt att det skulle röstas igenom av vänstern?
Fredrik Schulte, jag ber dig nu, som medborgare och som människa: snälla, snälla... stoppa FRA-förslaget.
Med förhoppningsfulla hälsningar, Julia Finnsiö"
Jag svarade att det nog hjälpte lite grann att skriva brev till politiker, man kan aldrig veta säkert om det blir läst men om ingen skriver så händer det ju garanterat ingenting.
I morse läste jag om Fredrik i Dagens Nyheter (bara i papperstidningen, men många andra artiklar om FRA-frågan finns på dn.se). Alla de sju intervjuade unga moderaterna säger att de ska rösta ja, men flera av dem verkar bara göra det för att ledaren tycker att det är coolt.
Här finns sidan stoppa FRA-lagen nu, med hjälp och anvisningar för dig som också vill skriva ett brev för att påverka.
Läs även andra bloggares åsikter om FRA-lagen.
Så här skrev hon:
Hej! Jag heter Julia Finnsiö, och jag kontaktar dig angående FRA-lagen som röstas om på onsdag. Jag vet inte ens om det här mailet kommer att nå fram till dig innan onsdag, men jag hoppas.
Jag läste i Aftonbladets artikel att du är emot lagen, men röstar för för att undvika politisk kris, och jag har full förståelse för hur du tänker: "det kommer ändå att gå igenom förr eller senare - varför gå emot mitt parti för att motverka den här lagen, som ändå kommer att drivas igenom senare". Ändå måste jag starkt uttrycka min fasa över detta uttalande.
Jag undrar ändå om du inte i grund och botten tror på det faktum att man måste stå för sina åsikter. Du har blivit framröstad som en ledamot - varför? För att du är en moderat? Nej. För att väljarna gillar det du står för. Om man bara röstade på dig för att du var "en till moderat" så skulle det lika gärna kunna sitta 97 kloner av en enda moderat i riksdagen i fyra år, alla som röstade samma sak. Men det gör det inte.
Ta det förtroendet som väljarna har placerat hos dig och använd det till något nyttigt, något bra, något som jag är säker på du vet djupt nere i botten av din själ är RÄTT, och rösta MOT FRA-förslaget! Jag ber dig nu, som medmänniska. Använd förnuftet. Du vill inte skapa osämja i partiet? Okej, föreställ dig det här:
Det är ett gäng med mellanstadieungar på en skola, och ledaren vill gå och köpa cigg. Det är nämligen coolt att röka och ledaren har nu bestämt att alla i gänget ska börja göra det. Många gillar idén, de känner att det är coolt. Men Fredrik, 10 år, tycker inte att det är ett bra förslag. Han har nu ett val framför sig, ett skakande val: antingen kan han gå med gänget och köpa cigg, eller så kan han stå för sin sak, deklarera att han tycker att det här är fel, och vägra gå och köpa cigaretterna. Om han går med så kommer han att börja röka, inte bli utstött från gänget eller skapa problem, men om sextio år kommer han att dö av lungcancer. Om han inte går med kanske ledaren blir sur, hans kompisar kanske kollar snett och tycker att han är en barnunge, men om sextio år sitter han fridfullt i sitt hem, hostat har han inte gjort sedan han hade en lätt förkylning för ett par månader sedan och allt är frid och fröjd.
Jag frågar dig nu, vad tycker du att Fredrik ska göra? Ska han stå för sin sak, eller ska han kuvas under grupptrycket?
Du har otaliga människors stöd. Glöm vad som förväntas av dig, och gör det som du i ditt hjärta vet är rätt. Och det där med att sossarna i grunden står för förslaget - du vet att det bara är en ursäkt. Ja, det var Thomas Bodström som kom fram med förslaget, men tror du ärligt att det skulle röstas igenom av vänstern?
Fredrik Schulte, jag ber dig nu, som medborgare och som människa: snälla, snälla... stoppa FRA-förslaget.
Med förhoppningsfulla hälsningar, Julia Finnsiö"
Jag svarade att det nog hjälpte lite grann att skriva brev till politiker, man kan aldrig veta säkert om det blir läst men om ingen skriver så händer det ju garanterat ingenting.
I morse läste jag om Fredrik i Dagens Nyheter (bara i papperstidningen, men många andra artiklar om FRA-frågan finns på dn.se). Alla de sju intervjuade unga moderaterna säger att de ska rösta ja, men flera av dem verkar bara göra det för att ledaren tycker att det är coolt.
Här finns sidan stoppa FRA-lagen nu, med hjälp och anvisningar för dig som också vill skriva ett brev för att påverka.
Läs även andra bloggares åsikter om FRA-lagen.
2008-06-13
saga & marie
strangers: saga & marie
Se fler bilder av anna_t här!
Det här är Saga och hennes matte Marie som jag träffade på Café Agueli häromdagen. Jag tyckte att de var väldigt lika, och vackra, och bad att få ta en bild. Bilden är med i Flickr-gruppen 100 strangers. Många häftiga bilder finns på projektets hemsida, 100 Strangers.
2008-06-09
Sömnmetoder
Katerina Janouch har skrivit en bra krönika om att sova tillsammans med sina barn, och Hillevi Wahl har kommenterat klokt. Här är mina synpunkter:
Att sova är nödvändigt för att överleva, och därför måste minsta bebis behärska sovandets teknik. Man behöver alltså inte lära sina barn att sova (eller äta för den delen). Alla bebisar sover när de behöver det, om de känner sig trygga och inte blir störda. Däremot kan det vara knepigt för föräldrarna att hitta bra sovtider som passar med barnens sömnrytm. Vi lever ju inte precis nåt enkelt naturliv, där man kan anpassa vardagen helt efter sina egna och barnens kroppsliga behov. Vi som är föräldrar idag ska klara av så mycket mer - vi ska arbeta på bestämda tider, sköta alla våra papper och saker, åka hit och dit, umgås med folk, titta på tv, vara som alla andra. Vi kan inte bara lägga oss ner och vila när våra primitiva ungar känner att de behöver sova, eller ha med dem överallt och låta dem sova när de vill.
Dessutom har vi en (ganska modern) tradition i Sverige att låta våra bebisar sova i egna sängar, ofta i egna rum. (Jag har skrivit tidigare om James McKennas forskning om co-sleeping och om fördelarna med att sova tillsammans här.) Men ju längre avståndet är till det sovande barnet, desto mer energi går det åt till att få det att somna och att själv få tillräckligt med sömn.
Så det som borde vara enkelt blir hopplöst svårt. Med fyra barn har jag haft alla typer av vaknätter.
Första barnet föddes samma år som Barnaboken kom ut. Jag gillar Anna Wahlgren och håller inte med om att hennes buffningstips och sömnråd måste innebära att man överger barnet. (Mer om det strax.) Men hon (liksom nästan alla på den tiden) hörde definitivt till den gamla skolan, som varnade för att låta barnen sova i samma säng. Eftersom jag trodde på dem blev mina nätter ofta sömnlösa. Jag var tvungen att nattamma sittande i en stol - om jag skulle amma i sängen fanns det stor risk att jag skulle somna. Sen måste jag vanka omkring med honom tills han somnade igen, och försiktigt lägga ner honom i sin egen säng. Han vaknade nästan alltid när jag la ner honom, och så började vi om. Stackars barn, otroligt dumt av mig.
Andra barnet sov på nätterna. Oftast hela nätterna, ibland i sin egen säng, ibland i vår. Det hände att jag låg och petade på honom för att han skulle vakna. Jag fick för mig att han kanske var hungrig utan att veta om det. Då öppnade han ett sömnigt öga, suckade lite och somnade om. Ett ytterst märkligt barn.
Med det tredje barnet hade jag blivit mycket bättre på att gå på känsla. Det kändes rätt att bära henne på ryggen, så vi använde nästan aldrig barnvagn. Det kändes rätt att låta henne sova med oss, så hon sov med oss. Syskonen också, när de kände för det. Hon åt ofta på nätterna men eftersom hon redan låg brevid mig i sängen behövde jag knappt vakna för att amma henne. Jag var för det mesta utvilad och allting kändes enkelt.
Fjärde barnet ställde alltig på huvudet igen. Just när jag trodde att jag hade koll! Att jag var värsta supermamman! Då kom denna envisa lilla varelse och tog ner mig på jorden igen. Hon gjorde allting annorlunda. Till exempel hade hon inte tid att äta på dagarna, för då fanns det för mycket att titta och lyssna och pilla på (syskonen, saker, ansikten, träd, vad som helst). Så hon åt hela nätterna, när det var mörkt och tyst. Om jag somnade medan vi ammade skrek hon. Hon var ofta arg och tyckte att servicen var rätt dålig. Livet var intensivt med fyra barn mellan 0-9 år och jag var sjukt trött, men det här barnet ville fortfarande hålla igång hela nätterna. Efter sju-åtta månader höll jag på att falla ihop. Då hade vi testat allt vi kunde komma på. Det som återstod, förutom att sälja henne till slavhandlare, var en trenätterskur, specialdesignad för just oss av snälla underbara Anna Wahlgren. Vi följde den till punkt och pricka och den ANDRA natten sov hon från midnatt till halv sex, den tredje natten från elva till sju. Efter det var livet ljust och lyckligt igen, och det energiska barnet kunde fokusera sin energi på att klättra upp på stegar, tugga i sig visdom ur böcker och uppfinna nya sätt att hålla familjen alert på dagtid istället.
Så jag tycker att sömnkurer kan fylla en funktion. Om det är alternativet till att ryta åt sina barn, dra dem hårt i vagnen, vara en zombie på dagarna och så vidare. Och om man först har prövat (i minst ett par veckor) den självklara, naturliga sömnmetoden: att sova tillsammans!
Läs även andra bloggares åsikter om bebisar, barn, föräldraskap, sömn, sova tillsammans, co-sleeping, sömnmetoder, Anna Wahlgren, Barnaboken
Att sova är nödvändigt för att överleva, och därför måste minsta bebis behärska sovandets teknik. Man behöver alltså inte lära sina barn att sova (eller äta för den delen). Alla bebisar sover när de behöver det, om de känner sig trygga och inte blir störda. Däremot kan det vara knepigt för föräldrarna att hitta bra sovtider som passar med barnens sömnrytm. Vi lever ju inte precis nåt enkelt naturliv, där man kan anpassa vardagen helt efter sina egna och barnens kroppsliga behov. Vi som är föräldrar idag ska klara av så mycket mer - vi ska arbeta på bestämda tider, sköta alla våra papper och saker, åka hit och dit, umgås med folk, titta på tv, vara som alla andra. Vi kan inte bara lägga oss ner och vila när våra primitiva ungar känner att de behöver sova, eller ha med dem överallt och låta dem sova när de vill.
Dessutom har vi en (ganska modern) tradition i Sverige att låta våra bebisar sova i egna sängar, ofta i egna rum. (Jag har skrivit tidigare om James McKennas forskning om co-sleeping och om fördelarna med att sova tillsammans här.) Men ju längre avståndet är till det sovande barnet, desto mer energi går det åt till att få det att somna och att själv få tillräckligt med sömn.
Så det som borde vara enkelt blir hopplöst svårt. Med fyra barn har jag haft alla typer av vaknätter.
Första barnet föddes samma år som Barnaboken kom ut. Jag gillar Anna Wahlgren och håller inte med om att hennes buffningstips och sömnråd måste innebära att man överger barnet. (Mer om det strax.) Men hon (liksom nästan alla på den tiden) hörde definitivt till den gamla skolan, som varnade för att låta barnen sova i samma säng. Eftersom jag trodde på dem blev mina nätter ofta sömnlösa. Jag var tvungen att nattamma sittande i en stol - om jag skulle amma i sängen fanns det stor risk att jag skulle somna. Sen måste jag vanka omkring med honom tills han somnade igen, och försiktigt lägga ner honom i sin egen säng. Han vaknade nästan alltid när jag la ner honom, och så började vi om. Stackars barn, otroligt dumt av mig.
Andra barnet sov på nätterna. Oftast hela nätterna, ibland i sin egen säng, ibland i vår. Det hände att jag låg och petade på honom för att han skulle vakna. Jag fick för mig att han kanske var hungrig utan att veta om det. Då öppnade han ett sömnigt öga, suckade lite och somnade om. Ett ytterst märkligt barn.
Med det tredje barnet hade jag blivit mycket bättre på att gå på känsla. Det kändes rätt att bära henne på ryggen, så vi använde nästan aldrig barnvagn. Det kändes rätt att låta henne sova med oss, så hon sov med oss. Syskonen också, när de kände för det. Hon åt ofta på nätterna men eftersom hon redan låg brevid mig i sängen behövde jag knappt vakna för att amma henne. Jag var för det mesta utvilad och allting kändes enkelt.
Fjärde barnet ställde alltig på huvudet igen. Just när jag trodde att jag hade koll! Att jag var värsta supermamman! Då kom denna envisa lilla varelse och tog ner mig på jorden igen. Hon gjorde allting annorlunda. Till exempel hade hon inte tid att äta på dagarna, för då fanns det för mycket att titta och lyssna och pilla på (syskonen, saker, ansikten, träd, vad som helst). Så hon åt hela nätterna, när det var mörkt och tyst. Om jag somnade medan vi ammade skrek hon. Hon var ofta arg och tyckte att servicen var rätt dålig. Livet var intensivt med fyra barn mellan 0-9 år och jag var sjukt trött, men det här barnet ville fortfarande hålla igång hela nätterna. Efter sju-åtta månader höll jag på att falla ihop. Då hade vi testat allt vi kunde komma på. Det som återstod, förutom att sälja henne till slavhandlare, var en trenätterskur, specialdesignad för just oss av snälla underbara Anna Wahlgren. Vi följde den till punkt och pricka och den ANDRA natten sov hon från midnatt till halv sex, den tredje natten från elva till sju. Efter det var livet ljust och lyckligt igen, och det energiska barnet kunde fokusera sin energi på att klättra upp på stegar, tugga i sig visdom ur böcker och uppfinna nya sätt att hålla familjen alert på dagtid istället.
Så jag tycker att sömnkurer kan fylla en funktion. Om det är alternativet till att ryta åt sina barn, dra dem hårt i vagnen, vara en zombie på dagarna och så vidare. Och om man först har prövat (i minst ett par veckor) den självklara, naturliga sömnmetoden: att sova tillsammans!
Läs även andra bloggares åsikter om bebisar, barn, föräldraskap, sömn, sova tillsammans, co-sleeping, sömnmetoder, Anna Wahlgren, Barnaboken
Etiketter:
barn,
bebisar,
familjeliv,
hemma hos toss,
sömn
2008-06-08
Svensk väderångest
Ut i solen med dig! Det är min inre röst som hörs igen. Typ varje kvart när jag sitter vid datorn. Som svensk är man helt väderskadad - man kan ju inte sitta inne när det är VARMT, för vem vet när värmen kommer nästa gång? Man måste alltid göra allt på en gång: picknick, sola, bada, utflykt, träffas på stan. Man vågar inte skjuta upp nånting, inte ens en vecka. Idag är det sol och över trettio grader, visst, men till helgen kan det lika gärna bli snöstorm. Vi har det som folket i Ray Bradburys novell om planeten där det alltid regnar, alltid utom en dag vart sjunde år. Den dagen sitter man inte och jobbar.
Igår var jag inomhus hela dagen, fast det var varmt och soligt och himmelen utan en prick. Dels hade jag faktiskt varit ute hela dagen innan, så det så, och dels hade jag massor av roliga datorsaker att göra: skriva brev och artiklar, fixa bloggar och ladda upp bilder från nationaldagen på Flickr.
Men den där rösten! Den kan jag inte få tyst på.
Läs även andra bloggares åsikter om sol, väder, svenskhet, Bradbury, Flickr, dåligt samvete, själens furir
Igår var jag inomhus hela dagen, fast det var varmt och soligt och himmelen utan en prick. Dels hade jag faktiskt varit ute hela dagen innan, så det så, och dels hade jag massor av roliga datorsaker att göra: skriva brev och artiklar, fixa bloggar och ladda upp bilder från nationaldagen på Flickr.
Men den där rösten! Den kan jag inte få tyst på.
Läs även andra bloggares åsikter om sol, väder, svenskhet, Bradbury, Flickr, dåligt samvete, själens furir
2008-06-07
Om de kan läsa har de en chans
Läs även andra bloggares åsikter om fruktflugor, läskunnighet
Etiketter:
dagbok,
hemma hos toss,
lappar
Sojakorv och djungelvrål
Vad enkelt det var när kidsen var små och man fick bestämma allting själv! Spaghetti med köttbullar är nyttigt, bestämde man, och då fick alla äta spaghetti med köttbullar. Nu är alla stora och bestämmer själva, men det är jag som går och handlar* och måste tyda allas kråkfötter på inköpslistan och köpa alla konstiga saker.
Just nu är det en som är vegetarian, en som inte vill ha nånting med mjölk i och en som måste ha sojakorv med fullkornsbröd, ketchup och djungelvrål till frukost varje dag. Vi har fyra sorters flingor i skafferiet, tre sorters salami i kylskåpet, fem olika brödsorter i brödskåpet och inte mindre än 14 olika teer i tehyllan. För att alla ska kunna äta sina favoritmackor och dricka sina favorit-teer.
Vi äter nästan alltid middag tillsammans, och då äter alla det som P lagar, fast om det är kött i så gör han en vegoversion också. Och om det är tomatsås till pastan gör han tomatsåsen brevid, eftersom vi har en i familjen som inte äter tomatsås men gärna dränker bianco-pastan i parmesan istället. Han är snäll! Jag kommer inte ens ihåg vem som gillar skinka och vem som hatar lök. "Efter alla år, mamma, hur kan du inte komma ihåg det" säger de förnärmat men faktum är att jag vägrar att lägga det på minnet.
* för att det står på Vem ska göra vad-listan: Veckohandla 2 ggr / veckan - Anna
Läs även andra bloggares åsikter om mat, diet, kostcirkeln, middag, te, familjeliv
Just nu är det en som är vegetarian, en som inte vill ha nånting med mjölk i och en som måste ha sojakorv med fullkornsbröd, ketchup och djungelvrål till frukost varje dag. Vi har fyra sorters flingor i skafferiet, tre sorters salami i kylskåpet, fem olika brödsorter i brödskåpet och inte mindre än 14 olika teer i tehyllan. För att alla ska kunna äta sina favoritmackor och dricka sina favorit-teer.
Vi äter nästan alltid middag tillsammans, och då äter alla det som P lagar, fast om det är kött i så gör han en vegoversion också. Och om det är tomatsås till pastan gör han tomatsåsen brevid, eftersom vi har en i familjen som inte äter tomatsås men gärna dränker bianco-pastan i parmesan istället. Han är snäll! Jag kommer inte ens ihåg vem som gillar skinka och vem som hatar lök. "Efter alla år, mamma, hur kan du inte komma ihåg det" säger de förnärmat men faktum är att jag vägrar att lägga det på minnet.
* för att det står på Vem ska göra vad-listan: Veckohandla 2 ggr / veckan - Anna
Läs även andra bloggares åsikter om mat, diet, kostcirkeln, middag, te, familjeliv
Etiketter:
familjeliv,
hemma hos toss,
mat,
te
2008-06-04
Balkongen klar, kom och fika!
Nu i helgen blev vi äntligen klara med balkongen. Den är inte så stor, och den har inte riktigt det jorddjup jag skulle önska, men den är ändå tröst för en hortoman i stadsexil. Egentligen började renoveringen för flera veckor sen när vi la på ett trägolv, men sen kom det saker emellan och det var inte förrän i veckan som jag kunde få lift ut till Zetas och släpa hem jord, krukor och växter.
Vi satte upp hyllor, fiffade till stolar och bord, drog sladdar och planterade, band upp, grävde, sådde och vattnade. Dottern förevigade arbetet.
Nu är det nästan klart, jag ska bara hitta ekologiska körsbärstomatplantor till den tomma krukan, en liten hylla till buddhagubben och rökelse och en spegelmosaik till väggen som inte syns i bild. Men det går alldeles utmärkt att fika på balkongen redan nu, säg till när ni är i stan bara!
Läs även andra bloggares åsikter om balkong, plantering, trädgård, fika
Vi satte upp hyllor, fiffade till stolar och bord, drog sladdar och planterade, band upp, grävde, sådde och vattnade. Dottern förevigade arbetet.
Nu är det nästan klart, jag ska bara hitta ekologiska körsbärstomatplantor till den tomma krukan, en liten hylla till buddhagubben och rökelse och en spegelmosaik till väggen som inte syns i bild. Men det går alldeles utmärkt att fika på balkongen redan nu, säg till när ni är i stan bara!
Läs även andra bloggares åsikter om balkong, plantering, trädgård, fika
2008-06-03
Kan jag be att få tala med en riktig person
Lyssna på det här, det är helt galet. Jag skulle ringa polisen en dag förra veckan. Min mamma hade tappat bort sitt färdtjänstkort och tjejen på färdtjänstkontoret sa att jag skulle ringa 114 114 och polisanmäla kortet.
Jag ringde 114 114. En automatisk röst svarade "numret fungerar inte, var god kontrollera numret".
Så jag ringde Telia för att felanmäla. Det är ju inte så bra om det är fel på polisens nummer. En automatisk röst hos Telia bad mig att säga mitt ärende.
"Jag vill felanmäla ett nummer", sa jag till automaten, men då svarade hon "Vill du felanmäla ett abonnemang?". "Nej", sa jag, "det är ett nummer som är trasigt". "Förlåt, jag uppfattade inte frågan" svarade rösten. "Numret jag ringer till fungerar inte!" försökte jag. "Vill du felanmäla ett abonnemang?" sa rösten igen.
Den här automaten var helt hopplös. Vad jag än försökte med förstod den inte alls. Jag provade allt möjligt och blev mer och mer frustrerad.
Till slut tappade jag tålamodet. "IDIOT!" ropade jag in i telefonen. "Okej. Vänta ett ögonblick, så blir du kopplad", svarade rösten genast.
Ganska konstigt tycker jag! Det kan ju tolkas som om det faktiskt finns någon som heter Idiot, som jobbar på Telia. Eller som att man kan ringa och bli kopplad till en idiot.
Jag blev inte kopplad till en idiot utan till en supportkille. Han pratade visserligen som en sengångare men verkade för övrigt normal, och kunde dessutom förklara vad som hänt: polisens nummer är inte 114 114 som jag hade fått höra, utan 114 14.
Andra bloggar om: Telia, automater, idioter, 11414
Jag ringde 114 114. En automatisk röst svarade "numret fungerar inte, var god kontrollera numret".
Så jag ringde Telia för att felanmäla. Det är ju inte så bra om det är fel på polisens nummer. En automatisk röst hos Telia bad mig att säga mitt ärende.
"Jag vill felanmäla ett nummer", sa jag till automaten, men då svarade hon "Vill du felanmäla ett abonnemang?". "Nej", sa jag, "det är ett nummer som är trasigt". "Förlåt, jag uppfattade inte frågan" svarade rösten. "Numret jag ringer till fungerar inte!" försökte jag. "Vill du felanmäla ett abonnemang?" sa rösten igen.
Den här automaten var helt hopplös. Vad jag än försökte med förstod den inte alls. Jag provade allt möjligt och blev mer och mer frustrerad.
Till slut tappade jag tålamodet. "IDIOT!" ropade jag in i telefonen. "Okej. Vänta ett ögonblick, så blir du kopplad", svarade rösten genast.
Ganska konstigt tycker jag! Det kan ju tolkas som om det faktiskt finns någon som heter Idiot, som jobbar på Telia. Eller som att man kan ringa och bli kopplad till en idiot.
Jag blev inte kopplad till en idiot utan till en supportkille. Han pratade visserligen som en sengångare men verkade för övrigt normal, och kunde dessutom förklara vad som hänt: polisens nummer är inte 114 114 som jag hade fått höra, utan 114 14.
Andra bloggar om: Telia, automater, idioter, 11414
2008-06-02
Ni missade väl inte Juliadagen igår?
Min yngsta dotter (som heter Julia, by the way) visade mig den här Wikipediaartikeln igår.
(klicka på bilden för att se den på Flickr i flera storlekar)
Från och med nu ska jag aldrig missa Juliadagen igen.
(klicka på bilden för att se den på Flickr i flera storlekar)
Från och med nu ska jag aldrig missa Juliadagen igen.
Obeskrivlig utsikt
a room with a view
Se fler bilder av anna_t här.
Det var svårt att fokusera på mötet i fredags. Jag satt vid fönstret och försökte komma på en rubrik till den här bilden.
Medelåldersgrisen
Var på Författarcentrums vårmingel för ett ett tag sen. Fick cykla omkring i Östermalmskvarteren flera varv innan jag hittade det, lilla Stenbocksgatan ligger väl gömd. Därinne var det mest tanter, jättetrevliga tanter, och en och annan farbror. Tre av tanterna omringade mig och vi pratade om bokförlag, konst, barn och barnbarn. När jag sa att jag var 45 år blev de helt häpna. - Va! Vi trodde att du var mycket yngre! Du rör dig så ungdomligt!
- Ehh ... hurdå? - Du håller din jacka så här, visade den ena damen och höll sin jackärm i handen.
Det fick mig att fundera. För ett par veckor sen satt jag på tunnelbanan och lyssnade på två tonårsbrudar som kritiskt granskade reklamen för Rolling Stones nya skiva Shine a light.
- T-shirt och tajta jeans, sa den ena tjejen och rynkade på sin lilla näsa. - Han är väl ändå över femti. Eller sexti.
Den andra skakade sorgset på huvudet. - Medelålderskris. De kan inte acceptera att de är gamla helt enkelt.
- Meh! ville jag ropa, men var tvungen att gå av i samma nu då tåget nått min destination Mariatorget. - Hallå! hade jag sagt annars. - Det var vi, eller de menar jag, som uppfann tajta jeans och t-shirt. Ni bara härmas ju! Kan väl inte vi hjälpa att ni inte kan komma på nåt eget. Jeans, tatueringar, Star Wars: det mesta fanns innan ni var påtänkta ens.
Men det vet ni inte. Ni tror (precis som vi gjorde i er ålder) att det är ni som har hittat på ALLTING själva. Och så tittar ni på oss, som bara fortsätter att se ut som vi alltid gjort, med våra jeans och våra munkjackor. Och så skakar ni sorgset på era lockiga huvuden och mumlar medelålderskris.
Men sen började jag undra. Vi kanske är den första generationen som inte svidar om till medelålderskläder när vi kommer i medelåldern? Kan det vara så? Var det annorlunda förr? Fanns det liksom en viss ålder då man förväntades börja klä sig som en tant eller farbror? Är det isåfall förklaringen till att alla tanter och farbröder klär sig som gamla tanter och farbröder? Eller ser de likadana ut som de alltid gjort? Och vad är medelåldern förresten?
Andra bloggar om: mode, jeans, ålder, medelålder, medelålderskris, james dean
- Ehh ... hurdå? - Du håller din jacka så här, visade den ena damen och höll sin jackärm i handen.
Ett ungdomligt grepp: tröj- eller jackärmen drages ned och hålles mot handflatan med ett lätt tryck av fingrarna.
Det fick mig att fundera. För ett par veckor sen satt jag på tunnelbanan och lyssnade på två tonårsbrudar som kritiskt granskade reklamen för Rolling Stones nya skiva Shine a light.
Den gamle och magen
- T-shirt och tajta jeans, sa den ena tjejen och rynkade på sin lilla näsa. - Han är väl ändå över femti. Eller sexti.
Den andra skakade sorgset på huvudet. - Medelålderskris. De kan inte acceptera att de är gamla helt enkelt.
- Meh! ville jag ropa, men var tvungen att gå av i samma nu då tåget nått min destination Mariatorget. - Hallå! hade jag sagt annars. - Det var vi, eller de menar jag, som uppfann tajta jeans och t-shirt. Ni bara härmas ju! Kan väl inte vi hjälpa att ni inte kan komma på nåt eget. Jeans, tatueringar, Star Wars: det mesta fanns innan ni var påtänkta ens.
Men det vet ni inte. Ni tror (precis som vi gjorde i er ålder) att det är ni som har hittat på ALLTING själva. Och så tittar ni på oss, som bara fortsätter att se ut som vi alltid gjort, med våra jeans och våra munkjackor. Och så skakar ni sorgset på era lockiga huvuden och mumlar medelålderskris.
Tillochmed bilar fanns det förr i tiden. James Dean fanns också, ett kort men underbart ögonblick. Sniff.
Men sen började jag undra. Vi kanske är den första generationen som inte svidar om till medelålderskläder när vi kommer i medelåldern? Kan det vara så? Var det annorlunda förr? Fanns det liksom en viss ålder då man förväntades börja klä sig som en tant eller farbror? Är det isåfall förklaringen till att alla tanter och farbröder klär sig som gamla tanter och farbröder? Eller ser de likadana ut som de alltid gjort? Och vad är medelåldern förresten?
Andra bloggar om: mode, jeans, ålder, medelålder, medelålderskris, james dean
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)