Utan kofta i Göteborg (uppdaterad med Christian och mojito)

Nu sitter jag på tåget hem från Göteborg, världens kanske trevligaste stad. Jag fick den absolut sista platsen på tåget, i bortersta hörnet av familjevagnen. Brevid mig sitter en tonårstjej som är hungrig, trött och allergisk mot nästan allting, speciellt högljudda småbarn. Nyss ställde sig en knatte brevid henne och frågade "Vad gör du? Vad gör du? Vad gör du?" fast hon inte gjorde någonting alls utom att tugga lite på sin mobil. Hon stirrade på honom utan att svara tills han leddes bort av sin mamma.

Helena & Christian mitt i Majorna

Det var roligt att vara på bokmässa, speciellt när man inte var inne på själva mässan som är stor och svettig och rörig. Jag bodde tillsammans med Lotten hos snälla Helena och hennes totaltrevliga familj. Första kvällen gick jag med Lotten på prisutdelningsfest där fel tidning vann (det skulle såklart ha varit Språktidningen).

Vem ska egentligen hålla i micken?

Andra kvällen blev jag bjuden på middag hos urgamla kompisar i Lerum, och däremellan var det bloggträffar, barmingel och rundvandringar i Göteborg.

Lotten suger i sig en fransk mojito och kommer strax att bli galen, full och ramla omkull.

Och bokmässan förstås, i sällskap med NoS-Lena och Karin. Roligaste föreläsningarna var SF-kanonen (se nedan), Cecilia Hagen/Denise Rudberg och Plura Jonsson/Ebba Forsberg. Plura var kul och intressant men hade alldeles fel - han sa att konsten går före nästan allt annat och att man därför inte kan ta hänsyn till vad ens vänner eller familj tycker om det man skriver på sin blogg.

Cecilia Hagen och Denise Rudberg

Iallafall var det en rolig helg! Det var roligt att vara alldeles på egen hand, med nya stövlarna och väskan packad med outfits, speciellt utvalda av dottern. (Tyvärr kunde jag inte ha koftan alls, förlåt Isabel men det var så varmt på bokmässan, värsta tropiska hettan!)
I väskan fanns också tre böcker som jag trodde att jag skulle läsa ut på tåget. Jag hade sett framför mig hur jag skulle sitta i fullkomlig underbar ensamhet och läsa hela vägen ner till Göteborg, men självklart satt jag och pladdrade med mina resgrannar större delen av resan istället.

Så även på nu hemresan. För en stund sen frågade jag tonåringen om hon skulle äta och så gick vi tillsammans till restaurangvagnen, men de hade ingen laktosfri mat alls, inte ens en banan. Dåligt SJ! Hon var iallafall en väldigt rar fjortonåring som kom från Skinnskatteberg, tydligen den tråkigaste byhålan i världen. Hon ville plugga till stylist och flytta till Skåne där det kanske händer lite mer än i Skinnskatteberg. Eftersom hon skulle byta tåg i Örebro och få vänta där mer än en timme gav jag henne boken som jag fick av dig Helena, hon blev jätteglad! Hoppas det var okej, hon berättade lite om sin familj och jag tror att den kommer att passa henne perfekt.

SF-kanon

Svenska science fiction-läsare har fått en egen litteraturkanon. Maths Claesson och Glenn Petersen, två av SF-bokhandelns grundare, höll ett föredrag på bokmässan idag där de räknade upp de tio viktigaste böckerna inom science fiction. Så här såg deras kanon ut:

1. Mary Shelley - Frankenstein
2. H G Wells - The Time Machine
3. George Orwell - Nineteen Eighty-Four
4. Alfred Bester - The Stars, My Destination
5. Ray Bradbury - Martian Chronicles
6. Robert Heinlein - Stranger In A Strange Land
7. Kim Stanley Robinson - Red Mars / Green Mars / Blue Mars
8. William Gibson - Neuromancer
9. Iain M Banks - Consider Phlebas
10. Ian McDonald - River of Gods

Det var en högst personlig lista förstås, och många i publiken skakade på huvudet och muttrade när deras favoböcker inte fanns med. Jag saknade böcker av Isaac Asimov, Arthur C Clarke, Philip K Dick, Douglas Adams, Harry Harrison, Neil Stephenson, Jan Lars Jensen och Mikael Niemi, för att bara nämna några som satt sin prägel på science fiction.
Mina medlyssnare Lena och Karin undrade varför de stora kvinnliga sf-författarna hade blivit förbisedda: var var till exempel Ursula K LeGuin, Joanna Russ och Tanith Lee? Lena misstänkte att Shelley bara fått vara med som alibi och krävde bättring till nästa kanon, vilket utlovades.
Själv ser jag LeGuin som mer fantasy än SF, men hon är så viktig så man måste kanske skapa en fantasy-kanon bara för att få henne kanoniserad. Om jag skulle välja en kanonbok av en kvinnlig sf-författare skulle det bli The Annunciate av Severna Parke. Den är så märklig och före sin tid, med lesbiskt sex, knark och dystopiskt nanotech, så den borde vara med.

Läs vad andra skriver om science fiction, böcker, litteratur, kanon, sf

Har du gett Alvedon?

Sommaren 1984, när M var ett år gammal, vaknade han en natt när vi var på landet och var varm som en kamin. När jag tog tempen på honom nästa morgon hade han 40 grader. Jag packade ner honom i vagnen och rullade snabbt iväg till den enda doktorn på ön, en semestrande barnläkare. "Ta det lugnt", manade han, "och kom ihåg de tre V:na - Vätska, Vila och Värme. Inga febernedsättande piller, för om febern går ner för snabbt kan man få kramper".

Det där körde vi sen på alla fyra barnen. Aldrig en värktablett. Värme, vätska, vila, citronomslag, frisk luft, c-vitamin och förkylningste fungerade tillräckligt bra. Lökomslag om de hade ont i öronen. Puss och blås och kanske en saga om de fått en sticka eller slagit sig. Det verkade bra både för att bygga upp deras tålighet och immunförsvaret. Inte så att de aldrig var sjuka, men inte lika ofta som en del andra barn och framförallt gick det över snabbt, ofta på en dag

Men varje gång jag pratade med sjukvårdsupplysningen eller vårdcentralen - vare sig jag ringde om ett ovanligt stort myggbett, hosta, pricksjukdomar eller stukad fot, oavsett vad som hade hänt - var det första de frågade, alltid och ofelbart: Har du gett Alvedon?

De första tio gångerna svarade jag nej och blev tvungen att slösa bort flera viktiga minuter på att förklara och försvara mitt beslut att inte ge Alvedon. Efter det svarade jag "javisst" och kunde gå direkt på de relevanta råden.

Det finns absolut tillfällen när det är rätt och riktigt att ge värkmedicin eller febernedsättande. Men när man pratar med barnsjukvården kan man få för sig att de har andelar i Astra Zeneca. Våra barn är iallafall levande exempel på att man kan klara sig lika bra i stort sett helt utan värktabletter.

Idag hade bland andra DN och AB artiklar om ny forskning som visar att för mycket Alvedon kan orsaka astma. DN:s Karin Bojs skriver också om att febern fyller en funktion.

PS Jag tror inte på Emla heller.

Läs vad andra skriver om feber, Alvedon, barn, barnsjukdomar

Uti hundrade år

När jag cyklade till jobbet i morse kände jag mig så himla glad! Hösten fanns som en föraning i luften men det var inte kallt, himlen var ganska blå, människorna som gick sina morgonstråk såg snälla ut och cykeln gick bra. I backen ner mot Karl Johans Torg gick det jättefort, så fort att två kostymkillar som gick i cykelbanan fick hoppa undan. Yiihaa!!! ville jag skrika men jag vågade inte för om jag skulle ramla av cykeln.

Vi har inte direkt firat min födelsedag idag, visserligen är jag en födelsedagoman men vi hade ingen tid för alla jobb och möten och träningar som hade lyckats tjocka ihop sig just den här dan. Det blir tårta i helgen istället, och kanske några presenter om jag har varit snäll i år. Hej familjen, här är några presentförslag!

• Modesty Blaise-affisch
• super-tekokare med olika grader
• wifi-hittar-tröja
• solburk
• cykellampa
• "Rendevous with Rama" av Arthur C Clarke
• "En läkares samvete" av Lars H. Gustafsson
• "Jesus son" av Denis Johnson
• "The Art of Detection" av Laurie R. King
• "Se Neapel och sedan dö" av Tomas Lappalainen
• "Fierce Invalids Home from Hot Climates" av Tom Robbins
• "The Book - On the Taboo Against Knowing Who You Are" av Alan W. Watts
• nästan vad som helst från Indiska
• en kamel kanske?
  
• eller nåt annat
  

Det enda jag saknade idag var min pappa. Han ringde alltid och sjöng på våra födelsedagar, en liten visa som ha hade hittat på själv och som var en blandning av olika födelsedagssånger som han sjöng med sin skrovliga röst. Jag hörde den i huvudet hela dagen, men det är inte samma sak. Hej Pappi i himlen, försök hitta en telefon däruppe nästa gång!

Hur som helst, det var en skön dag idag. Hoppas verkligen inte att jorden går under just nu när allt är så trevligt!

Nervarvad till tårna

I förrgår satt jag i solen i fyra timmar och lyssnade på ingenting. Blundade, tänkte lite, läste några sidor i en bok, blundade igen. Så kan det vara när man bor i en fjällstuga många mil från ära och redlighet. Om solen lyser, och det gjorde den de sista fyra dagarna. Inga mygg var det heller, bara blåbär, tystnad, solsken och källvatten.

... ...

Jag vaknade klockan fem på mornarna och gick och la mig vid tio, strax efter skymningen. Vi hade ingen tv, inget internet, ingen klocka. Dagarna gick ändå! Man måste hämta vatten, fiska, grilla fisken, värma vatten och diska. Hugga ved. Tömma ut slaskvattnet. Koka te. Vinka till samegrannen och hans hund när de far förbi i sin lilla båt. Kasta macka.

Himla skönt var det. Men nu är jag tillbaka i stan, åtta dagar senare, och i morgon börjar jag på nytt jobb. Vi hörs när vi hörs! Har ni några kul bloggträffar på gång så är jag med!