En riktigt dum bit som jag måste ta tag i

Varför tänker man dumma dryga saker? Jag cyklade gatan fram och såg en mamma som gick och rökte. Hon såg trött och sliten ut och höll sin lilla pojke i handen. Jag tittade snett på henne när jag cyklade förbi. Ja, det gjorde jag faktiskt. Jag blängde inte, men det var inte tillräckligt långt ifrån.

Det var inte bara att hon gick och bolmade på sin cigg – jag har verkligen fördomar mot folk som röker på stan – det var fler saker som fick något att gå snett i min hjärna, nåt med hennes trötta ansikte och hennes bleka, runda lilla son. Nånting som triggade gamla nedärvda fördomar som jag har hört både min egen mamma och min mormor ge uttryck för. Jag tittade snett och hann tänka minst tre dumma, dryga tankar om föräldrar som röker och barn som ser glåmiga ut för att föräldrarna nånting nånting bla bla bla.

Två meter senare blev jag så arg på mig själv att jag ville stanna cykeln och slå mig hårt.

Hur kunde jag ge mig till att glo surt på en vilt främmande människa? Vad vet jag om henne och hennes liv? Vad hon har gått igenom? Vad hon är för en mamma? Hon kanske är världens bästa mamma, mycket bättre än jag (som för övrigt också rökte när de två yngsta var små). Och oavsett det, hur tror jag att jag har rätt att göra hennes dag ännu sämre än den kanske redan var? Vad har jag för rätt att cykla omkring och ge folk dömande ögonkast?

Nej Anna. Inte okej. Det där är nånting jag måste jobba med.