Chaderd!

Lena upptäckte att en Fru Blücher var med på en av min mormors bjudningar och tänkte genast på hur oroliga hästarna måste ha blivit. Alla som har sett Det våras för Frankenstein förstår vad hon menar, ni andra kan få en sammanfattning här:



Om du varken har sett eller orkar se hela filmen finns ett hopklipp här: Young Frankenstein in Five Minutes, skyll dig själv säger jag bara för filmen är förstås mycket mycket roligare i sin helhet.

Det våras-filmerna är en del av min barndoms- och tonårstid, och jag tycker att de är jätteroliga. (Däremot vet jag inte vad det var för snille som döpte dem till "Det våras för ..." på svenska, säkert nån yster marknadsförare. Mellan 1968 och 1995 regisserade Mel Brooks Det våras för Hitler (The Producers), Det våras för svärmor (The Twelve Chairs), Det våras för sheriffen (Blazing Saddles), Det våras för Frankenstein (Young Frankenstein), Det våras för stumfilmen (Silent Movie), Det våras för galningarna (High Anxiety), Det våras för världshistorien del 1 (History of the World, Part I), Det våras för rymden (Spaceballs), Det våras för slummen (Life Stinks) och så två filmer som fick mer trogna översättningar, annars hade de hetat Det våras för Robin Hood och Det våras för Dracula.) Jag har sett alla men tycker att Hitler, Sheriffen, Frankenstein och Galningarna är flera snäpp bättre än de andra. Oftast för att Madeline Kahn, Gene Wilder och Marty Feldman är med. Ni vet väl vem Madeline Kahn är? En av världens roligaste skådisar! Som ser olika ut i alla filmer.

Min allra, allra favoritfilm med Kahn och Wilder är Sherlock Holmes smarta brorsa, The Adventure of Sherlock Holmes' Smarter Brother. Jag har sett den en miljon gånger och gillar den fortfarande lika mycket. Möjligen är det ett personligt problem jag har, men jag tror att alla som ser den måste älska den.

Ta bara scenen där Sigerson Holmes (missförstått geni och lillebror till Sherlock) får ett kodat meddelande som han försöker tyda, medan konstapel Orville Stanley Sacker, pensionerad från Scotland Yard, lyssnar hövligt:



"Rachedd." "Dechdar." "Drechad." "Chaderd" - hello, chaderd!

Eller den där de två skurkarna, utpressaren/operasångaren Eduardo Gambetti (Dom DeLuise) och professor Moriarty (Leo McKern) ryker ihop:



Lysande ju!

Men finast av allt, och det som kommer att glädja mig till döddagar, är när Sigerson misstänker att hans klient, varietesångerskan Bessie Bellwood (Madeline Kahn) i själva verket är en bedragerska och får henne att dansa The Kangaroo Hop:



Jag vet att ni skulle uppskatta att se mig dansa denna dans, trots att jag inte gör det ens hälften så bra som Kahn och Wilder. Men jag gör det ganska ofta!