Häromdagen blev tre ordningsvakter friade av tingsrätten, fast det är bevisat att de använde övervåld. De tre vakterna satte handfängsel på en 19-årig kille på Vällingby tunnelbanestation, släpade in honom i ett soprum och tryckte ner hans huvud i en soptunna. Så långt är det kristallklart. Men eftersom ingen kunnat peka ut vem som gjort vad går alla tre fria.
Tidigare i december friade tingsrätten en Norrmalmspolis från åtal om misshandel, vållande till kroppsskada, olaga frihetsberövande och dataintrång. Han misstänkte en 19-årig tjej för att ha lånat ut sitt SL-kort till en kompis, och tog med in i ett så kallat avräkningsrum där hans kollega väntade. När de kom ut fem minuter senare hade tjejen brutit armen. Hon är 160 lång och vägde 40 kilo. Båda poliserna är stora och biffiga (jag såg dem i tingsrätten). De hävdade att hon råkat bryta sin egen arm, antingen genom att ha "krängt" när de höll henne "i ett löst grepp" eller att hon "ramlat mot stolen". En rättsläkare vittnade om att skadan i flickans arm måste ha uppkommit genom vridvåld och att det i princip är omöjligt att skadan skulle ha orsakats på det sätt som försvaret har angivit. Ändå friades polisen.
Det här är tyvärr inga unika händelser. Det finns visserligen många bra poliser och väktare. Jag känner många bra poliser, och en bra väktare. Men det finns också de som inte kan sätta gränser när de blir upprörda. Som tappar omdömet när adrenalinet pumpar. Som har förlorat respekten för sina medmänniskor.
De finns, och de behöver hjälp. Vi kan inte blunda för det, vi måste alla hjälpa dem. Deras chefer måste ställa mycket högre krav i sin rekrytering. Deras duktiga och kompetenta kollegor måste bli bättre på att säga ifrån när det blir fel, och föregå med gott exempel. Och vi vanliga medborgare, civila vittnen, du och jag. Vi får inte titta bort när det finns den minsta risk att den polis eller väktare som gör ett ingripande kanske är ett rötägg.
Visst, det är inte roligt att ställa sig och titta på när polisen eller väktarna gör ett ingripande. Men ibland är det nödvändigt. Man får räkna med arga ord och blickar. Det är absolut inte populärt att följa efter till vaktrummet, särskilt inte om man talar om att man tänker lyssna utanför dörren tills den fasttagne kommer ut igen. Men vad ska vi göra? Vi kan inte låtsas som det regnar. Vi vet hur det går när man låtsas som det regnar. Ingen av oss vill ha ett samhälle där poliser och väktare kan utöva övervåld, misshandla och bryta armar och ben på medborgarna utan påföljder, utan att bli avstängda från sina jobb. Eller hur?
Mitt nyårslöfte 2011 ska bli att i ännu högre grad lägga mig i. Tyst och snällt om möjligt, men envist. Utan att vara till hinder för lagens utövare, bara de som är på väg att bryta mot den. Det ska aldrig vara mitt fel att det enda som saknades var ett vittne.
• dn.se: Vakter frias trots övervåld
• svd.se: Polis åtalad, bröt armen på kvinna
• dn.se: Frustration över att få åtalade poliser fälls
Heja Anna!!
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=3quAg945Tns&feature=player_embedded
http://www.infowars.se/
http://www.corruptio.se/page17.html
http://www.corruptio.se/page1.html
mvh Sören Backman (finns på facebook...)
Tack Sören. Jag hoppas att fler ska bli mer efterhängsna.
SvaraRaderaHej Thomas och tack för ditt svar. Jag har läst båda inläggen och kommentarerna, och följt några av länkarna.
SvaraRaderaJag är fullt beredd att tro dig - eller snarare jag tar för givet att det är sant - när du säger att det finns många fler bra, stabila personer i ditt yrke än det finns dåliga, aggressiva.
Och det är verkligen oacceptabelt att ni som försöker göra ett bra jobb ska få bära hundhuvudet.
Men fast det är bra att det bara är ett fåtal idioter så hjälper det inte. Det är samma problem som med bilister - de allra flesta kör nyktra, ändå är rattfylleristerna ett livsfarligt hot.
Vi måste ha nolltolerans mot rattfyllon.
Vi måste också ha nolltolerans mot rötägg inom polis- och vaktkåren.
Framförallt för att skydda rättssäkerheten och den viktiga gemensamma respekten mellan människor. Men också för att personer som du, som tar ett viktigt jobb på allvar, inte ska behöva bli misstänkliggjorda.
Mina tre förslag är att vi civila blir mer uppmärksamma, att ni kollegor tar mer tydligt avstånd och att polis- och vaktledning gör intagningen betydligt hårdare.
Det kanske finns bättre sätt, och det är bara bra ju fler som funderar på det!
Tack för ditt svar Anna, du har kloka tankar. Dina tre förslag vill jag kommentera.
SvaraRaderaCivila ska absolut och alltid vara observanta, liksom vi, men det som gärna händer är att man lägger sig i precis när vi jobbar, vilket är rejält stressande och försvårande. Observera och avvakta tills den gripne/omhändertagne är gripen eller omhändertagen. Då får ni gärna fråga vad som hänt. Vi kan förklara hur det började, varför det blev stökigt, varför vi är så många, med mera med mera. Vad som kan se ut som en oproportionerlig insats för ett litet snatteri har oftast övergått i att den som ska gripas sätter sig i våldsamt motstånd och därför själva höjer våldsanvändandet. Vi förstår att det är obehagligt att bli gripen, men om man gör som vi säger blir det allra oftast bara lite pappersarbete och väntan på polisen.
Vi TAR tydligt avstånd, men det har vi svårt att få folk att lyssna på. Sedan är det precis som i resten av rättssamhället att alla är oskyldiga innan fallande dom. Vi kan inte bidra till spekulationer om vi själva inte har varit med. Men du ska veta att vi gör vad vi kan för att ledsaga unga hetsporrar. När de inte förstår tar vi det till arbetsledarna och slutligen får de inte mer arbeta med bricka hos arbetsgivaren. Dessa har oftast inte hunnit bli anmälda eller fällda, utan sätts ur tjänst innan de gör mer skada – på nuvarande jobb vill säga. Tyvärr måste något hända innan polisen rycker brickan och det kanske händer när vederbörande har tvingats söka sig vidare till andra arbetsgivare – en rejäl brist i rättsamhället, jag vet, då har någon ju redan kommit i kläm.
Intagningen blir hårdare, men det kan absolut bli mycket hårdare, det håller jag och majoriteten med om. Jag vill också höja intaget till 25 år, samt kräva samma samtal med psykolog för blivande ordningsvakter som polisen har, eftersom det gäller samma del av arbetet.
Eftersom många tror att alla ordningsvakter älskar att slåss kommer förstås den kategorin människor att söka sig till oss. Vissa tar sig igenom, och hamnar då i punkt två.
Jag tror jag glömde en sak förresten. Om du också skriver att du är beredd att stå upp för en anklagad ordningsvakt känner vi inte att det blir ett ensidigt ställningstagande. Vi är lika nakna i en rättegång som "buset" om vittnena lämnar platsen i tron att vi klarar oss utan att någon verifierar vår berättelse. Det räcker att berätta vad som hände utan att välja sida. Det är sedan upp till rätten att avgöra, med sin kunskap om vårt uppdrag och vår befogenhet.
SvaraRaderaSedan ska man veta att det finns fördomar och vaktförakt både hos poliser, domare och nämndemän. Det är lika illa som när nyss nämnda redan i förväg har dömt de vi har gripit. I början av min karriär hörde jag en nämndeman uttala sig om en jag hade gripit för snatteri. Han var redan fälld i dennes ögon. Jag tror det berodde på den misstänktes etnicitet. Det är inte alltid man är mer seriös bara för att man har en fin titel…