Jag saknar honom så mycket. Jag vill kunna ringa honom och höra hans röst. Jag vill få hans brev och läsa hans handstil, allt darrigare med tiden. Jag skriver till honom fortfarande, men bara i tankarna. Jag tror att han läser dem faktiskt.
2009-02-08
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Han läser dina brev!
SvaraRaderaDå sänder jag dig en alldeles extra tanke. Din pappa ser så levande ut på kortet.
SvaraRaderaMin pappa har varit borta i 14 år nu i februari och saknaden finns där alltid i olika mängd.
Så jag tänker på dig. Tack för att du delade med dig av kortet på honom.
Kram.
Tack Lena och Christina. Det där med att saknaden inte går över - det är precis som om den fyller samma plats som den man saknar hade i ens liv. Sorgligt, men bra ändå kanske.
SvaraRaderaJag saknar min farmor och farfar. De man älskar bevarar man i sitt hjärta. Det känns bra att ha dom där.
SvaraRaderaFint, Pseudonaja, och sant!
SvaraRaderaJag vet precis hur du känner. jag saknar mina föräldrar så mycket, ibland nästan så att det gör ont men samtidigt är jag glad att de lyckades ge mig så mycket av sig själva att jag känner att det finns ngt att sakna. Jag saknar dem för de de var, inte bara för vad de var (dvs. mina föräldrar).
SvaraRaderaIlva, det är ganska häftigt att de är mer för dig än bara föräldrar. Något alla verkligen borde sträva efter som föräldrar ...
SvaraRadera