När allt kommer omkring

Igår blev jag plötsligt så himla glad när jag åkte tunnelbana. Det kan komma sådär plötsligt ibland - det känns som jag ska svämma över av lycka och kärlek till världen och människorna. Alla ser fina och vackra ut, de tuffa tonåringarna är valpiga och söta, en tant skrattar roligt och tågen kommer i tid. Är det inte ganska fantastiskt alltihop? Jag stod i ett lyckligt hörn i vagnen och kunde ha åkt hur långt som helst bara för att få vara bland människor. Vi är så häftiga!

Och när jag gick förbi serieaffären i huset där jag bor tänkte jag på vår fantastiska förmåga att roa oss själva och andra. Människan är verkligen en lekande varelse, full av kreativitet och påhitt. Vi är så bra på att älska och ha roligt! Vad kan vara viktigare än det?

Ändå har vi gått med på en värld där de flesta arbeten bara är till för att göra de rika rikare och de mäktiga ännu mäktigare. Där vi ägnar dygnets alla ljusa timmar åt att framställa den ena oviktiga produkten efter den andra. Sen stänger vi in oss i våra små hem och tittar på tv-program där andra har det roligt. Galenskap är vad det är!

Vi måste kämpa emot!