Bokkramare och deras hyllor

Jag ställde frågan "kan man ha för många böcker?" och fick ett överväldigande KANSKE! till svar. Precis som jag trodde delas mänskligheten i två delar: De Mogna, som har förstått att böcker är värdsliga ting och att det är upplevelsen och Den Fria Ytan som räknas, samt Bokkramarna, som inte kan slänga ens en sliten Robert Ludlum-pocket utan att höra dess ynkliga rop på hjälp, och som anser att ett hem utan böcker är ett sorgligt kyffe. (En Jaiku-are svarade kärnfullt att kan tänkas ha för många böcker om bokhyllan välter över en, annars inte.)

I kommentarerna fick jag också två lösa trådändar som jag vill följa. Coola Morsan skriver om färgkodade bokhyllor, som kan se ut till exempel så här:

(via weburbanist)

Sjukt snyggt, men jag kan inte för mitt liv fatta hur man kan föredra färgkodning framför alfabetsordning. Hellre alla böcker huller om buller i så fall, eller ämnesordning, eller favoritordning! Hur i hela kosmos ska man hitta böckerna i den här bokhyllan? Då måste man ju komma ihåg hur alla omslag ser ut. Galet.

Den andra tråden: Lena/northofsweden nämnde sidan LibraryThing. Om ni inte har hittat dit ännu så hoppas jag att ni aldrig gör det heller, för den är helt beroendeframkallande. Ju fler av sina egna böcker man lägger in i sitt virtuella bibliotek, desto fler människor hittar man som har samma boksmak - och som kan rekommendera ännu fler böcker och nya författare. Jag har bara lagt in ett par hundra böcker ännu, men min plan är att lägga in en bok om dagen och då ha kommit i kapp i slutet av november 2013.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, bokhyllor, Robert Ludlum, Jaiku, färgkodning, LibraryThing.