Varje dag fram till jul, sedan 2005, har Lotten en hemlisbloggarkalender. Varje dag bloggar hon som om hon vore någon annan; oftast en känd bloggare eller författare eller en figur i en känd bok. Eller nånting annat. (Reglerna är lite oklara, för mig iallafall. Dessutom ska man leta efter en röd tråd som går genom hela kalendern. Det hela är feruktansvärt svårt. Ibland påstås det vara jättelätt, men det är alltid jättesvårt, utom en gång 2006(1) när jag (tack vare Julia) lyckades gissa rätt(2)! Att vi vann tröjorna på bilden var helt ologiskt, eftersom man (oftast) inte alls vinner när man gissar rätt, utan när man blir dragen ur ett plommonstop. Därför är det inte viktigast att gissa rätt, utan att vara med i plommonstopet, och att lägga ut dimridåer. Tur det! Eftersom man lätt framstår som en obildad barbar när man inte har den minsta aning.
Jaiku är kul för att det är en massa kloka och intressanta människor där. Ibland kan det bli lite skolgårdskänsla, med innegänget och de som står i utkanten, men man lär sig ofta intressanta saker och kan ibland få svar på knepiga frågor. Man kan bara skriva 140 tecken i sin jaik, däremot är det fritt att skriva långt i kommentarerna. Formen är ganska råddig och bristfällig, mycket skulle kunna göras bättre, som att det borde vara lättare att se orginaltexten när man läser en kommentar.
Ikväll ska jag gå på konsert: Eliades Ochoa! Yngsta medlemmen i gänget som spelade in albumet Buena Vista Social Club, bara 62 år.
"Att göra business handlar för mig om ett commitment, ska man göra karriär kan man inte vara hemma i 1,5 år. Det är ett tufft klimat här i London och det finns ingen förståelse för familjelivet. Dessutom fick jag myror i kroppen av att sitta hemma och amma. Under min mammaledighet hade jag hela tiden kontakt med kontoret. Och min dotter reste med mig till sex olika länder. Karriären betydde allt för mig innan jag fick barn, och den betyder fortfarande väldigt mycket! Jag är en extrem tävlingsmänniska.
Jag har en barnflicka på heltid och det fungerar bra nu, men första tiden när Lovisa var bara 5-6 månader var väldigt jobbig. Hon vägrade ta flaska, så barnflickan fick komma till jobbet så jag kunde amma var tredje timme. Allt kändes mörkt.
Jag hetsade hem vid 19 för att lägga Lovisa, och gick sen ofta ut igen för att hålla i Handelskammarens kvällsevenemang.
När jag slutade amma blev allt mycket lättare. Min man jobbar med private investment och reser mycket. Vi försöker ha en kväll per vecka som vi viker för familjen.
Jag tror mycket på kvinnliga nätverk. Jag gick en fantastisk managementutbildning för kvinnor. De andra deltagarna hade fått barn och fick mig att känna att det skulle gå att kombinera."
Läser senaste numret av Passion for Business (en riktig tandgnisslare, återkommer till det) och artikeln där tidningens ägare Anna Bråkenhielm intervjuar Liza Marklund. Liza får frågan vad som är de bästa tipsen för tjejer som vill undvika "de värsta minorna som många tjejer går på i jobbet", och svarar:"Prioritera och planera! Du kan inte göra allt. Om du satsar på både barnen och karriären så måste du välja bort andra saker som shopping, tjejkvällar, träning, alkohol, stora middagar - en massa sociala trevligheter helt enkelt, annars går du in i väggen så det sjunger om det. Minns att snälla flickor kommer till himlen. Alla andra kan gå hur långt som helst. Guldmedalj i klysch-VM, men sant likafullt."
"Hon måste vara väldigt kvinnlig - och tydlig i sin kvinnlighet. Gärna volangblusar. Titta på Amelia Adamo och SEB:s vd Annika Falkegren. Ta fram volangerna! Sedan får inte det kvinnliga bli för tydligt."
"Alla ser precis likadana ut. Alla är blonda med fönat hår och smala midjor. Inget fel i det, jag ser ju ut så själv. Men så bra vet jag inte om det är."
