Dag 6: Mikrobloggandets biverkningar

Det här med mikrobloggande. Jag skriver på Jaiku och Facebook. Eftersom min postningstjänst Ping.fm också skickar mina en- eller tvåradingar till Twitter, Plaxo och FriendFeed också så kan man säga att jag skriver där med, men jag ser bara de ställena genom tågfönstret så att säga, jag går inte av där.

Jaiku är kul för att det är en massa kloka och intressanta människor där. Ibland kan det bli lite skolgårdskänsla, med innegänget och de som står i utkanten, men man lär sig ofta intressanta saker och kan ibland få svar på knepiga frågor. Man kan bara skriva 140 tecken i sin jaik, däremot är det fritt att skriva långt i kommentarerna. Formen är ganska råddig och bristfällig, mycket skulle kunna göras bättre, som att det borde vara lättare att se orginaltexten när man läser en kommentar.

Facebook är det fortfarande lite tabu att gilla. Men om man bara tackar nej till alla spel, tävlingar, gissa-min-IQ och sånt så är det riktigt användbart. Toppenbra för att hålla kontakten enkelt med folk man känner!

MEN frågan är hur mycket av bloggenergin som läcker ut när man mikrobloggar? Det är kanske för att jag omsätter mina tankar i snabba jaikus och updates som jag skriver så sällan här? Nästa experiment (efter den här decemberkuren) kanske ska bli total mikrobloggaravhållsamhet.