När jag var liten trodde jag att jag var den enda i hela världen som hette Anna. Sen började jag skolan och upptäckte att vi var tre Anna i klassen. Jag blev rätt så förnärmad och bestämde mig för att bara lystra till mitt andranamn, Rebecka. Fast mina klasskompisar trodde att det skulle uttalas Rebenka, så då bytte jag tillbaka igen.
Idag trivs jag bra med att heta Anna. Det gör inget att det finns så många andra Annor. De är oftast trevliga! Faktiskt har jag ibland tänkt på att alla som heter Anna ganska lätt skulle kunna ta över världen, om vi samarbetade. Frågan är vad vi skulle göra sen.
Jag kan vara med och ta över världen, för jag heter Anna i andranamn. Oroa dig inte, vi kommer säkert på vad vi ska göra sen.
SvaraRaderaDet fanns inget Annika i almanackan när jag var liten, så min mamma firade mig på Anna-dagen. Och Annika lät betyda liten Anna.
SvaraRaderaSå jag kanske kan vara med och ta över världen lite? Marsipanlimpor är förresten perfekta för mig också.
Annika, Andranamn - Allt är Anna! (Är inte det en ganska bra slogan: Allt är Anna? Eller kanske Anna är Allt?)
SvaraRadera