Det skånska Odjuret

Filmfestivalen förhandsvisade "Odjuret" på Bio Rio i går, jag gick full av onda aningar eftersom jag hade sett trailern innan.

Odjuret Trailer 2 from Dansk Skalle on Vimeo.

Mycket våld och ångest tänkte jag, och jag gillar ju varken våld eller ångest men jag hade lovat V att vi skulle se den tillsammans så där var vi. Nu efteråt är jag glad att jag såg den. Det var en tänkvärd och ovanligt välspelad svensk film. Inte helgjuten, men klart sevärd.

Filmen handlar om Kim (Magnus Skog), Ylva (Emelie Sundelin), Jesper (Stefan Söderberg) och Susanne (Sofia Karlsson) från en gudsförgäten håla i Skåne. Alla vill bort från hålan, men när deras sorgliga vägar korsas går allt åt skogen. Jag ska inte berätta mer om handlingen, även om den inte är det viktigaste med filmen.

"Each one of them is Jesus in disguise" ska Moder Teresa ha sagt om barnen i Calcuttas slum. Det citatet, och ett dubbelmord i Skåne begått av två unga män, fick regissörerna Emil Larsson och Martin Jern att börja grubbla över människans inneboende ondska och godhet.

"Odjuret" ställer många frågor om ondska, men har inga enkla svar. Det är skönt. Det är också enormt skönt att se en så välspelad svensk film. Lukas Moodyson har varit kreativ konsult till filmen och hans knep att använda amatörskådespelare är fortfarande det bästa. Alla är fullkomligt självklara i sina roller, alla är så trovärdiga att man tänker: så här måste det vara.

Bullmeister (Odjuret) from Dansk Skalle on Vimeo.

Till filmens styrkor hör också det vackra fotot, särskilt naturscenerna. Och att den är klippt så att man slipper se närgånget sex och vidrigt våld men ändå fattar precis vad som händer.

V och jag diskuterade filmen på vägen hem. Vi var överens om att slutet var något av en antiklimax, men inte om varför. Jag tyckte att historien borde ha byggts upp bättre, att människornas reaktioner och handlingar blev obegripliga för att deras karaktärer inte passade med handlingarna. Jag jämförde med American History X och det obevekliga i den handlingen.

V menade att det var bra att filmen inte hade tagit sig tid att bygga förklaringar, för då hade det bara blivit en sorglig dokumentär, en granskning av den själsdödande skånska obygden. Nu blev det istället en film som ställde frågor: Vad är godhet? Vad är ondska? Kan jag vara en mördare? Kan du?