Man vågar inte skjuta upp nånting, inte ens en vecka. Idag är det sol och över trettio grader, visst, men till helgen kan det lika gärna bli snöstorm. Vi har det som folket i Ray Bradburys novell om planeten där det alltid regnar, alltid utom en dag vart sjunde år. Den dagen sitter man inte och jobbar.Igår var jag inomhus hela dagen, fast det var varmt och soligt och himmelen utan en prick. Dels hade jag faktiskt varit ute hela dagen innan, så det så, och dels hade jag massor av roliga datorsaker att göra: skriva brev och artiklar, fixa bloggar och ladda upp bilder från nationaldagen på Flickr.
Men den där rösten! Den kan jag inte få tyst på.
Läs även andra bloggares åsikter om sol, väder, svenskhet, Bradbury, Flickr, dåligt samvete, själens furir
Jo, visst är den där vädermoralismen något man uppfostras till. Fy på dig, som satt inne en hel dag!
SvaraRaderaMen ibland tror jag att "utomhusbehovet" kan vara ett rent fysiskt behov också, ett sätt att ta igen allt vi förlorar under det förskräckligt långa mörker vi stoiskt uthärdar under vinterhalvåret.
men det finns ju så många skäl att stanna inne: pollen malignt melanom, huliganer...
SvaraRadera*Tur att jag har flyttat till Australien! :) Hoppas du får en bra dag!*
SvaraRaderahur har din blogg som är från blogspot hamnat här? blogg.se blir bara rörigare och rörigare
SvaraRaderasant, man får det inpräntat som svensk att man inte får sitta inne när det är fint väder ute. Man får nästan dåligt samvete för att man inte tar vara på solen.
SvaraRaderaHej alla som kom via blogg.se häromdagen, tack för era kommentarer! Jag har inhen aning om hur mn blogg hamnade där. Det var väl någon slags flux i tidsrymden.
SvaraRadera