 |
| Till exempel prinsess (fast min favorit är egentligen Budapeststubbe) |
Eller? Vad ska man tycka om födelsedagar?
När jag var liten bodde jag med bara min mamma. Vi firade våra födelsedagar med så mycket buller och bång som möjligt, och enligt bestämda ritualer. Den som fyllde år skulle få tårta, sång och presenter på sängen. Om man vaknade för tidigt fick man sova räv (låtsassova alltså) tills den andra kom in och sjöng "Ja må hon leva". När jag var fem år och skulle göra tårta visste jag inte hur man vispade grädde, så jag gick och väckte min mamma och bad henne om hjälp. Hon låtsades inte vakna helt utan gick som en sömngångare ut i köket, vispade grädden och la sig igen, och jag var jättenöjd med att överraska henne med tårtan sen.
När jag själv fick en familj förde jag med mig min födelsedagsyra, eller om man ska kalla det födelsedagsgalenskap. Med fyra barn blir det många födelsedagar om året, många morgnar när man ska tissla och tassa och väcka alla syskon och slå in presenter fint och tända alla ljusen i tårtan utan att brandlarmet går.
 |
| Ja må hen leva! |
Om den stackaren som ligger där inne och väntar verkligen måste gå på toa kan det bli problem, då får alla låtsas att de inte ser den som slinker ut ur sitt rum i pyjamas och sen slinker in igen. I värsta fall, om man krockar i dörren, får man gå ut och börja om med sången igen när ordningen är återställd och födelsedagsbarnet ligger Fullkomligt Sovande och Ovetande i sin säng. Surprise!
Men med åren har det visat sig att alla inte uppskattar de här födelsedagsritualerna lika mycket. En och annan i vår familj vill helst inte bli firad så mycket, eller alls. Det måste naturligtvis respekteras. Man kan inte tvinga på folk tårta och sång. Nån blir gärna sjungen för till middag, men vill absolut inte ha folk i rummet på morgonen. Nån kan tänka sig en enstaka liten (eller stor) present, bara man inte gör ett stort väsen av det hela.
På jobbet är skillnaderna ännu större. "Jag hatar mina egna födelsedagar" säger en kollega. "Jag har ju inte gjort nånting, så varför ska jag stå i centrum?" Men hallå! Man behöver inte ha gjort nånting, man behöver bara ha hållit sig kvar i den här världen ytterligare ett år. Vi är glada för att du finns i våra liv, människa, och eftersom vi troligtvis har glömt att säga det till dig varenda dag de senaste 364 dagarna så passar vi på att göra det, extra tydligt, idag. Konstigare än så är det inte. Att det är just på födelsedagen är mest av praktiska skäl, för att det är lättare att komma ihåg att fira då (den som egentligen borde firas på årsdagen av födelsen är väl annars mamman, som utförde den verkliga bedriften med att få barnet hit till världen).
 |
| Den här mamman fick en mugg från SF-bokhandeln |
Några vill helst gå under jorden på sin födelsedag ("All uppvaktning undanbedes bestämt"), andra vill ha stor fest för alla de känner. En del verkar tycka att det är ofint att påminna om sin egen födelsedag, andra blir ledsna för att man inte har talat om det. En kollega fnyser föraktfullt åt "detta småborgerliga påhitt", en annan tycker att alla ska få fira hur många födelsedagar de vill om året. Alla har sin egen födelsedagskultur, och det är som upplagt för kulturkrockar.
Min födelsedagskultur är som sagt yvig. Jag gillar att få (och ge bort) presenter, även om det är helt omärkvärdiga saker. Jag blir lika glad om jag får en älskad, läst och tummad bok som när jag får diamanter och minkpälsar (föreställer jag mig, det har aldrig hänt ännu). Sång, tårtor, tal (gärna korta men känslosamma), fester, serpentiner, fyrverkerier: bring it on!
 |
| På den tiden då vi hade biokort! (och innan man kunde ladda ner) |
Min förebild i litteraturen är Självhärskaren i Mumindalen, ett skrynkligt majestät som firar sina födelsedagar med att ha stor fest i det fria med tunnor med äppelvin, lyktor, karuseller, hundbomber, sirener och överraskningar, och som dessutom delar ut presenter i form av till exempel chokladbollar, marsipanhemuler, granatprydda champagnevispar och konserverade rökringar.
Själv har jag lugnat mig lite de senaste åren. Jag kan till exempel tänka mig tårta till lunch istället för till frukost om födelsedagen infaller på en lördag.
Hur är det hemma hos er? Hur gör ni? Och hur var det när ni var små? Jag skickar en gammaldags utmaning till alla läsare i allmänhet och till Northofsweden, Lotten, Helena, Hillevi, Niklas, Hakke, Karin, Bengt-Erik och Presidenten i synnerhet. Blogga eller kommentera! Eller låt bli, som ni behagar.
Men åh, vad roligt att bli utmanad! Det var inte i går! Jag finns! Och nu ska jag fundera på detta hårt och länge. Återkommer.
SvaraRaderaNej jag kände själv att det inte var igår, snarare på stenåldern. Men nu är det dags igen!
SvaraRaderaJag håller med. Helst skulle jag fira mamma. Eller livet. Det får bli min födelsedagsdevis. Att fira livet! Medan jag övar på att låta mig firas, trots noll prestation...
SvaraRaderaBra devis. Ser fram mot att hjälpa dig med övningarna :)
SvaraRaderaAlltså, jag måste börja med att påpeka att när man har födelsedag är det ens absoluta plikt att ligga kvar i sängen och låtsas sova, vad som än händer. Kissnödigheten får man klara av tidigare under natten, helt enkelt.
SvaraRaderaDet är klart att man har Ritualer!
När familjen är samlad SKA de som inte fyller år just den dagen komma till den som fyller tidigt om morgonen och skridande på led hest sjunga ”Ja, må 'an leva, ja, må 'an leva ...” plus versen med ”skjuten i en skottkärra fram”. Skönsången SKA avslutas med ”Hipp hipp” av pappa P och ett varierande antal ”Hurra” efterpå. Hunden blir galen och hoppar upp i sängen och ska hjälpa till att öppna paket. Det yrvakna födelsedagsbarnet får många paket, ofta med fåniga verser som avslöjar innehållet, pyttesmå saker inslagna i jättestora paket med flera kartonger, massor av papper och enorma mängder tejp, lätta saker i paket tillsammans med gatstenar för att ge oväntad tyngd osv. – det är ett styvt jobb att öppna paket i denna familj!
Men ingen tårta på sängen, överhuvudtaget ingen mat på sängen, för mor är allergisk mot smulor i lakanen och har överfört denna allergi till barnen.
Sedan blommor på frukostbordet och en liten flagga som det står ”Har den äran!” på, broderad av Adina på posten i Bodafors. Många fler grattisar när man möts under dagen och sen tårta till eftermiddagsfika.
Om familjen inte är på samma ställe, samlas man runt telefoner eller dator och skrålar ”Ja, må 'an leva ...” genom etern. Hunden står mitt i kretsen av de sjungande och alla gör vad de kan för att provocera honom att skälla med i sången, men det sker sällan eftersom han är en sån tyst och försynt tax.
Min salig far var nog den ende i släkten som inte gillade att bli firad, men han gillade att skråla med i telefon, högre och falskare än alla andra (för att reta morsan).
Pappa var av den sorten som inte tyckte han var värd att firas. Dina ord gick rakt in i hjärtat på mig och jag hoppas att han i alla fall förstod att det var så här det var: ”Men hallå! Man behöver inte ha gjort nånting, man behöver bara ha hållit sig kvar i den här världen ytterligare ett år. Vi är glada för att du finns i våra liv, människa, och eftersom vi troligtvis har glömt att säga det till dig varenda dag de senaste 364 dagarna så passar vi på att göra det, extra tydligt, idag. Konstigare än så är det inte.” För precis så var det.
Och nu gråter jag en skvätt för det!
Tack, Anna, för utmaningen!
Med andra ord: ja, vad roligt, jag ska absolut skriva mer om mina egna födelsedagar!
SvaraRaderaNämen, Lotten, en minut efter dig!
SvaraRaderaGreat Minds Blog Simultaneously, som det heter!
SvaraRaderaTack för din detaljerade beskrivning NoS, jag känner mig tröstad av att det finns fler lika ihärdigt galna som jag.
Och heja Lotten! Vi ser fram mot det!
Naturligtvis måste födelsedagsbarnet sova räv! Det är den obligatoriska början på en födelsedag i vår familj. Sen uppvaktning med sång, i den nuvarande familjen "Ja må han/hon leva", och presenter som öppnas i sängen. I min barndom sjöngs "Mormors lilla kråka" beroende på att jag som mycket liten tyckte vi skulle sjunga den för min pappa på hans födelsedag.
SvaraRaderaTill frukost serveras smörgåstårta som egentligen är de vanliga frukostmackorna i tårtform, inget räkoch majonässlask. Runt jubilarens frukostkopp ska det ligga lika många enkronor som det antal år som fylls. I värsta fall kan man gå över till femmor och/eller tior om man glömt växla dagen innan. Det är ungefär som med lampor och batterier till luciakronor ...
Födelsedagstårtan serveras efter födelsedagsbarnets önskemål. Antingen som eftermiddagsfika eller som efterrätt till middagen som bestäms av den som fyller.
Sedan ungarna flyttat ut och i vissa fall till fjärran land har ritualerna lösts upp och ett större mått av improvisation inträtt men skulle de vara hemma är det originalmanus som gäller.
Skönt att det är fler än jag som håller på traditionerna! Fast Niklas, er tradition med tårtsmörgåsar på morgonen och tårttårta senare på dagen låter mycket mera praktiskt än vår. Vi måste alltid köpa (och gömma) tårtan dagen innan, plus att det inte kanske är så jättenyttigt med tårta till frukost.
SvaraRadera