Och nu blir det krisövning

I morgon börjar första fasen av SAMÖ KKÖ 2011, Sveriges största krisövning någonsin med 70 myndigheter och andra aktörer, sammanlagt drygt 6000 personer inblandade. I spelet drabbas Sverige av en kärnteknisk olycka, och myndigheterna ska göra sitt bästa för att skydda medborgarna.

Jag är med i motspelet (som bland annat spelar journalister och allmänhet) och ska tillsammans med Sofia Mirjamsdotter ansvara för simuleringen av sociala medier. Vi har tre erfarna bloggare (Martin Gelin, Daniel Swedin och Emanuel Karlsten) och sex elever från Mittuniversitetet till vår hjälp, och vi ska jobba i skift dygnet runt i 36 timmar. Förra veckan gjorde jag ett schema i excel med olika färger för alla skift, det såg ut som en indisk helgonfestival till slut!

Här är en 45 sekunders film om SAMÖ. Inte så spännande så man svimmar, men iallafall.

Mitt uppdrag på MSB (när det inte är övning) är bland annat att se hur myndigheten kan använda sociala medier, framförallt i kris. Det är intressant, och det finns många bra exempel på hur Twitter, Facebook, Youtube och bloggar har hjälpt folk att hitta viktig information snabbt, oavsett om avsändaren är en myndighet eller vanlig medborgare.

Det finns också många tjänster som exempelvis Ushahidi, Healthmap och Safeandwell där myndigheter och medborgare utbyter information med varandra. till stor nytta för alla.

Vi på Krisinformation.se började använda Twitter för snart två år sedan, för nyheter och för dialog. Det har varit väldigt positivt, på många sätt: vi når ut till fler, vi når ut snabbare, och vi får in information. Våra användare (svenskarna) får större insyn i myndighetens arbete och får större möjlighet att ställa rimligare krav. Mer demokrati, helt enkelt!

I bästa fall kan de här tjänsterna (sociala medier och tjänster för crowdsourcing, gemensam problemlösning) öka motståndskraften och återhämtningsförmågan (resilience) hos både den enskilda medborgaren och samhället i stort. Om man känner att man kan bidra på något sätt ökar känslan av ansvar. Och ju mer man tar ansvar för sig själv och andra, desto större är chansen att man vet vad man ska göra när någonting händer.

Spännande och tråkiga gatubilder

Nästa helg ska jag gå på kurs i gatfoto, eller Street Photography som det kallas på Fotografiska Museet. Det ska bli roligt, men lite läskigt! Tänk om alla är jätteduktiga och har superavancerade kameror och kan allting om zoomområde, färgstick, ISO och RAW. Och så kommer jag som knappt kan skilja på slutare och bländare.

Men jaja det får bli som det blir!

Vad jag hoppas på mest är att få bra diskussioner och råd om hur man kan plåta okända människor med bibehållen respekt. Och kanske nån bra tumregel om bländare och slutare.

Det står att man ska ha med sig en spännande gatubild och en tråkig gatubild. Jag vet inte om de menar att man ska ha med sina egna bilder eller andras, men jag tar väl med två egna. Om du har någon favorit bland de här får du gärna säga vilken, här eller på Flickr. Och ja, du får gärna välja vilken du tycker är tråkigast också!

Prickchock! Njutångest! Gnällvarning!

Jag är så himla duktig och äter inte godis längre, fast mörk choklad är ju inte godis (mer frukt, va?) så det får jag äta. Susade förbi chokladhyllan idag och såg nånting med "mörk" och "ekologisk" och "grönt te", bra, det lät nyttigt och lagom ogott, det stoppade jag ner i vagnen.

Men döm om min fasa när jag nyss tog fram chokladkakan coop Prima Mörk choklad mango & green tea! Den var full av otäcka prickar, sliskigt snack och snömos. Det började redan på framsidan

Klicka! Förstora!

där den (förmodligen helt oskyldiga) produktutvecklingschefen Uta Marienhagen uttalar sig om chokladen innanför. Den smakar "äkta mango" bedyrar hon, och det är ju bra eftersom falsk mango smakar väldigt äckligt, lite som vidbränd gröt. Sen skruvar hon upp spänningen lite, sänker rösten och viskar hest:

"Bitar av mango ger en fint krispig konsistens..."

... och där bryts meddelandet. Vi får aldrig veta vad det var Uta skulle berätta om innan hon föll ner från stolen av återhållen extas.

Som ni säkert redan har anat är det språkpolisen i mig som har fått ett allergiskt anfall. De tre prickarna kallas för ellipsligatur och används för att markera nånting avbrutet. (Alla som läser Lottens blogg vet redan vad det är.)

Wikipedia har följande att säga om ellipsligaturer:

Uteslutningstecknet används också för att ange att något avbryts mitt i ett ord, eller i en mening. Då ett ord är ofullständigt skrivs tecknet tätt intill, medan om det är en mening som inte är fullständig föregås tecknet av ett mellanrum:

• "Din idi…!" – längre än så hann Patrik inte innan hans syster smällde dörren efter sig.
• "Men hur kunde … Hon var ju här alldeles nyss!"

Så förutom att det ser himla fånigt ut med tre prickar efter en mening som "Bitar av mango ger en fint krispig konsistens" så betyder prickarna (eftersom de sitter tätt intill ordet) att "konsistens" blott var början av ett ord. Min hjärna tvingas leta efter ord som börjar med "konsistens", och hittar (med hjälp av Svenska Akademiens ordlista) bara ord som inte verkar passa in det minsta i detta chokladsammanhang.

"Bitar av mango ger en fint krispig konsistensgivare"?

Av detta får min hjärna allergiska utslag. Men det hjälper inte det minsta att vända på kakan. Det blir ännu värre!

Klicka och förstora på egen risk!!!

Min hjärna försöker slita sig från sina förtöjningar. Inte bara måste jag komma på vad Se..., Dofta..., Bryt... och Smaka... ska fortsätta som för ord (förslag mottages tacksamt). Dessutom måste jag läsa all denna kväljande smörja!!!!%#*

När någon okänd person talar om för mig att jag ska SE, DOFTA, BRYTA, SMAKA, ANDAS och framförallt NJUTA (njuuuut nu, hör du det, jag står här och tittar medan du njuuter, njuuut!) blir jag tre år och vill inte njuta alls. Vill inte! Tänker inte bryta! Inte placera en liten bit på tungan! Titta här hur jag FLOMPAR av en STOR bit och glufsar i mig den medan jag håller för näsan, haha, det smakade ingenting, jag vet inte ens vad en mango är, lalalala jag hör inte!

Ja, så kan det gå.

PS Om rutan däruppe hade varit större hade jag tryckt in fler utropstecken samt orden Parentesterror! och Interjektionsattack! men nu får ni nöja er som det är.

Summa summarum

Vissa dagar märker man knappt. Andra börjar med en smäll eller ett lyckorus, och sen händer det saker hela dagen. I går var en sån dag, den sorten som börjar dåligt men som fyller på med bra tills man är helt återställd. Precis innan jag somnade gjorde jag en bra- och dåligt-lista i huvudet:

• vinkade av dottern på tåget. (Dåligt, för att jag började sakna henne innan ens dörrarna stängs.)

• blev lappad av bitter hatisk man i gul väst. (Dåligt. Dyrt och jättedåligt.)

• höll föredrag för mycket entusiastiska holländare. (Bra. Kul med holländare, särskilt glada.)

• blev uppringd av fd kollega som ville äta lunch. (Bra! Trevlig kollega och god lunch på Pong.)

• somnade nästan framför jobbdatorn halv tre. Bestämde mig för att gå hem tidigt. (Bra! Klokt beslut! Skulle inte ha gjort någon nytta sovande.)

• upptäckte att ekolivset på tvärgatan hemma har den goda muslin som inte finns någon annanstans på söder. Köpte två kartonger och hade en trevlig konversation med ekolivskassörskan. Vi konstaterade att det i vissa fall är svårt att undvika högre kostnader när man har stor familj, som tex när man ska gå på teater tillsammans eller när alla gillar den dyra goda muslin. Funderade på att gömma muslin i ett hemligt skåp, men har tyvärr inget hemligt skåp (svårt att ha hemliga skåp i stor familj). (Bra. Musli är nyttigt.)

• somnade på soffan halv sex eftersom ingen var hemma och pratade med mig. (Ganska bra, men var hemskt groggy när jag vaknar en halvtimme senare. Är dålig på att sova på dagen.)

• fick veta att dottern är välbehållen hemma igen. (Bra! Underbart!)

Allt som allt alltså: det goda segrade.

Ibland blir det bara för mycket

Körde dottern till stationen i morse. Hon var superstressad: i sista stund gick väskan sönder och hon fick laga med silvertejp, kontanterna tog slut på mobilkortet och matsäcken höll på att inte få plats i handbagaget. Vi var sena och jag tog kurvorna på tjutande däck. Klockan visade på tre minuter kvar när jag tvärnitade utanför Arlanda Express. – Du hinner, hojtade jag och slet ut väskorna medan dottern redan var framme vid den motvilliga biljettmaskinen och försökte få den att fungera. In på tåget, väskorna på bagagehyllan och ... andas. Vi hann! Skönt, fast sorgligt, för jag vill ju egentligen ha henne kvar. Men vi kramades länge och lovade att ses snart igen, nu i vår, och var har du biljetten nu då, och ring när du kommer fram, puss och kram, hejdå! Och så gick tåget, och jag gick tillbaka de tjugo stegen till bilen.

Där stod en man i gul väst och såg rasande ut.
– Det här blir dyrt för dig, sa han.
– Va, oj, varför det?
– Niohundra kronor, skrek han triumferande. Det är redan skickat och klart!
– Men vadå, jag har ju bara stått här en pytteliten stund ...
– Tre minuter! Jag har stått och tagit tid!

Det där fick mig totalt ur balans. Jag kände hur hjärtat sjönk som en sten.
– Men varför ... Om du stod här och tog tid, inte ens tjugo meter ifrån mig, kunde du inte ha sagt till då? Ropat på mig? Jag visste verkligen inte att man inte fick ...
– Det är inte mitt problem! Det står "Endast taxi" därborta!

Jag satt mig i bilen och körde iväg, helt nere i skoskaften. Jag tillochmed grät. Att folk kan vara så där. Jag fattar det inte! Inte själva böterna, även om det självklart svider något fruktansvärt att få nästan tusen spänn i böter när man har dåligt med pengar. Inte principen heller: uppenbarligen var jag så stressad att jag inte såg skylten, och får skylla mig själv. Det är säkert en befogad regel. Och han gjorde bara sitt jobb, jag menar inte att han skulle ha gjort något undantag för mig.

Men varför ÄR man så där? Varför tar man på sig sin gula väst och sin röda ilska, klockan sju på morgonen? Varför står man och tar tid? Och samlar gift i munnen som en annan lama, istället för att ropa Hallå damen, här kan du inte stå! Du måste köra fram här 30 meter!

Eller åtminstone framföra bötesbeskedet med lite medkänsla. Ledsen, jag såg att du var rädd att din dotter skulle missa tåget men jag måste tyvärr ändå ge dig de här böterna. Ta det lugnt när du kör hem nu, hoppas dottern kommer tillbaka snart.

Jag försöker vara en hyfsad person. Göra snälla bra saker. Göra folk glada om det går, se ljust på livet, universum och allting. Jag är optimist och tycker att de allra flesta jag möter är fina och coola och bra. Det finns gott hopp om mänskligheten, helt enkelt. Men ibland blir det bara för mycket. Ibland vill folk bara ösa sin bitterhet över en, det är som att springa rakt in i en vägg av ovilja. Det är verkligen synd.

Science fiction / Alternativ fiction du verkligen borde läsa

Redan på bokklubbsfrukosten i november lovade jag att sammanställa en lista över Science Fiction Du Måste Läsa. I går såg jag att jag hamnat på Rättviseförmedlingens lista över Folk som kan mycket om sci-fi – det är hög tid att leva upp till en så ärofull titel.

Så här kommer den utlovade favoritlistan! Den är uppdelad i tre sektioner: Favoriter, Goda tvåor och Andras tips.

Listorna är ordnade alfabetiskt efter författarens efternamn. Titlarna är på det språk som jag har läst dem - i det fall jag känner till titeln i orginal eller översättning skriver jag den inom parentes efter.


Mina favoriter

• Douglas Adams serie Hitch Hiker's Guide to the Galaxy (Liftarens Guide till Galaxen) är fem bästsäljande böcker, radioteater, filmer, datorspel, serier och handdukar. Det är en rolig, galen, språkskön satir över världen och oss människor. Bok 1 och 3 är roligast. Adams var en humanist, ateist, utrotningshotadedjurist och en lysande författare som dog alldeles för ung på ett gym. Man ska aldrig gå på gym.


• Isaac Asimov skrev bortåt 500 böcker när han inte arbetade som biokemist och lärare. De mest kända är serien om Stiftelsen och Robot-böckerna, men min absoluta favorit är novellen The Last Question. Robot-romanen The Naked Sun är också bra: en deckare med polisen Elijah Baley och hans robotpartner R. Daneel Olivaw; om sex och närhet, konventioner och konstgjord befruktning.

• Ray Bradbury är ännu en superproduktiv författare. Mina favoriter är dystopin Fahrenheit 451, novellen All Summer In A Day och novellsamlingarna Den Illustrerade Mannen och The Golden Apples of the Sun, där bland annat A Sound of Thunder ingår, en novell som i mitt tycke är den allra bästa att sätta i händerna på någon som vill förstå vad science fiction går ut på.

• Arthur C Clarke räknas tillsammans med Asimov och Robert Heinlein till de tre största inom SF. En av hans bästa böcker är The Light of Other Days som han skrev tillsammans med Stephen Baxter. Den undersöker vad som skulle hända om man verkligen kunde använda så kallade maskhål för att se in i andra tider.

• Suzanne Collins Hungerspelen är en dystopi om en ganska nära framtid, där medborgarna distraheras från tankar på rättvisa och uppror genom ett återkommande skådespel i tv, en livesänd kamp på liv och död mellan 24 ungdomar på en öde ö. Spännande trilogi, väldigt bra översatt från engelska av Lena Jonsson.

• Philip K. Dick är en svartsynt filosof, mest känd för sina böcker som blivit filmatiserade som Blade Runner, Total Recall, A Scanner Darkly och Minority Report som är min favorit.

• Neil Gaiman är i fantasydelen av alternativ fiction. Missa inte den ljuvliga magiska Stardust eller den absurda, roliga och kusliga Anansi Boys.

• Jag fick The Stainless Steel Rat - den första av Harry Harrisons böcker om hjälteskurken James Bolivar DiGriz – i 30-årspresent av en god vän. Hans aning om att jag skulle älska den hårdkokta och självgoda Slippery Jim var alldeles rätt.

• Även Glory Road (Ärans väg) av Robert Heinlein har en särskild plats i mitt hjärta, eftersom mannen i mitt liv jämförde mig med hjältinnan Star när vi bara hade känt varandra i några dagar (han var ung och antagligen kollrig av kärlek). Jag hade aldrig hört talas om Heinlein men ville inte visa mig okunnig, så jag skyndade mig till biblioteket och lånade allt de hade inne av honom, bland annat Magic, Inc. och Dubbelstjärna (Double Star) som är två andra favoriter. I likhet med många andra sf-författare var Heinlein verkligen en framtidsperson. Han tänkte ut och skrev om en hel massa uppfinningar, till exempel mobiltelefoner, automatiska strömbrytare, handtorkare, solpaneler, skärmsläckare, vattensängar och online-tidningar, långt innan de blev verklighet.

• Jan Lars Jensen är en kanadensisk bibliotekarie som blev galen. Det började med att han skrev Shiva 3000, en fantastisk roman som har kallats för "en korsning mellan Ramayana och Jurassic Park" och "en förödande allegori över vår egen tid". När boken började sälja oväntat mycket började Jansen oroa sig för att hinduer skulle ta illa upp av hans beskrivning i boken av de fiktiva hinduiska gudarna. Han började ligga sömnlös på nätterna, och efter några veckor gick han in i en psykos, försökte ta livet av sig och hamnade på psyket. (Efter en lång och långsam återhämtning skrev han boken Nervous System: Or, Losing My Mind in Literature.)

• Ursula Le Guin är drottningen av alternativ fiction, både inom sf och fantasy. The Dispossessed (Shevek) från 1974 är den bästa science fiction-romanen ever, i min bok. Den handlar om en ung forskare som lämnar sitt hem på den anarkistiska, feministiska planeten Anarres, inbjuden med ett generöst forskningsanslag till den rika och dekadenta grannplaneten Urras.

Fler väldigt bra böcker av Le Guin: Trollkarlen från Övärlden (Wizard of Earthsea) och de fem följande böckerna i serien om Övärlden, och The Left Hand of Darkness (Mörkrets vänstra hand).

• Jag var sexton när jag läste 1984 av George Orwell och jag har nog aldrig blivit så upprörd av en bok sedan dess. Jag slängde boken i väggen av raseri och grät floder. Det är en nattsvart och hopplös dystopi, en svidande uppgörelse med det totalitära samhället.

• Severna Parkes The Annunciate är omtumlande läsning: efteråt vill man gärna gå ut i ljuset och andas frisk luft. Det är en mörk och drömlik historia om knark, lesbiskt sex och nanoteknik.

• Min yngsta son drog in mig i Discworld (Skivvärlden) för många år sen, Terry Pratchetts bokserie om ett universum som vårat, bara lite mer skruvat. Med tiden har böckerna blivit mer finslipade i sitt humanistiska budskap. Den senaste, Nation, är visserligen inte en del av Skivvärlden, men nog så brinnande i sin uppmaning att ifrågasätta både tro och vetande, och att lyckas vara en individ utan att förminska kraften i kollektivet.
Pratchett har också skrivit den underbara historien Good Omens (Goda Omen) tillsammans med Neil Gaiman, om en ängel och en demon som tillsammans försöker förhindra jordens omedelbara undergång.

• Neal Stephensons post-cyberpunkhistoria Snow Crash kommer tvåa på min sf-lista. Förutom spänningen och den minst sagt tankeväckande framtidsvisionen är det en berättelse pepprad med fakta och teorier om språk, tungomålstalande, neurologi, religion och sumerisk mytologi. Alla som gillade Dan Browns mässande i Da Vinci-koden borde ta av sig hatten för Neal Stephenson och Snow Crash - detta är edutainment på en betydligt högre nivå.


Goda tvåor

• Isaac Asimov: Stiftelse(Foundation)-böckerna. Psykohistorikern Hari Seldon förutser galaxens undergång. Hur kan man rädda all kunskap åt eftervärlden?
• Ray Bradbury: The Martian Chronicles (Invasion på Mars). Sammanhållen novellsamling om hur människorna tvingas lämna den atombombade jorden och kolonisera Mars och marsianerna.

• Anthony Burgess: A Clockwork Orange. Med ett annorlunda slut än filmen.

• Mikhail Bulgakov: Mästaren och Margarita. Magisk realism och samhällskritik.

• Arthur C Clarke: Böckerna om Rama och 2001: A Space Odyssey (2001: En rymdodyssé) är några av de mest välskrivna, spännande och omtumlande rymdhistorierna.

• Philip K Dick: Ubik, The Man in the High Castle (Mannen i det höga slottet), Do Androids Dream of Electric Sheep? (Androidens drömmar). Hemskt och bra.

• Robert Heinlein: novellen By His Bootstraps (en av de smartaste skildringarna av problemet med tidsresor) och romanen Stranger in a Strange Land (Främling på egen planet) som har fått många nybörjare att älska science fiction. Influerade hippiekulturen med tankar om individens frihet och ansvar, sexuell frihet och annat skoj.

• Frank Herbert: Dune. En av de mest kända sf-bokserierna, om ett framtida samhälle på en ökenplanet.

• Aldous Huxley: Brave New World (Du sköna nya värld) från 1932. Om det perfekta samhället, där människorna lär sig allting i sömnen och barnafödandet är bortrationaliserat. Vem behöver robotar, när man kan droga människor till lydiga slavar.

• Ursula K Le Guin: The Lathe of Heaven (På andra sidan drömmen), The Left Hand of Darkness (Mörkrets vänstra hand) och novellsamlingen The Wind's Twelve Quarters (Röster i vinden).

• Stanislaw Lem: Solaris.Psykologi, metafysik och spöken på rymdstationen.

• C S Lewis: Out of the Silent Planet (Utflykt från tyst planet). Första delen i en trilogi som Narnia-författaren skrev efter ett samtal med J R R Tolkien, där de kom överens om att Lewis skulle skriva ett rymdepos och Tolkien en historia om tidsresor.

• Mikael Niemi: Svålhålet – ytterst märklig tornedalsk sf med mycket sex och snusk.

• George Orwell: Animal Farm (Djurfarmen), svart politisk satir.

• Philip Pullmans serie His Dark Materials (Den mörka materien: Guldkompassen, Den skarpa eggen och Bärnstenskikaren). Barn som reser genom parallella världar, religionskritik.

• Eric Frank Russell: Agent i rymden Humor och nonsens: Lite av Släpp fångarne loss, fast i rymden.

• Mary Shelley: Frankenstein. Tidig kritik av vad industrialismen skulle göra med människorna.

• Neal Stephenson: The Diamond Age. Utvecklingsroman och thriller. Nanoteknologi och AI.

• Theodore Sturgeon: More Than Human (Mer än människa). Sex extraordinära människor låter sina förmågor smälta sammans för att fungera som en enda organism. Fantastiskt, välskrivet och kärleksfullt.

• Jules Verne: Journey to the Center of the Earth (Resan till jordens medelpunkt) Gammal hederlig sf.

• Kurt Vonnegut: Slaughterhouse Five (Slakthus Fem) En amerikansk soldat blir tillfångatagen i Tyskland, men råkar få "tids-spasmer" och reser ut och in i olika tidsrymder. Har kallats "en av de starkaste anti-krigsskildringarna i modern litteratur". Brändes på bål när den kom ut i USA 1969.

• H G Wells: The Invisible Man (Den osynlige mannen) och The War of the Worlds (Världarnas krig). Mer klassisk sf.


Andras tips (på min snart-lista, böcker som familjen och vänner rekommenderar)

• Kingsley Amis: The Alteration. Alternativ historia: Reformationen har aldrig ägt rum.

• Margaret Atwood: The Handmaid's Tale. Feministisk, anti-totalitär nära-framtidsroman.

• Iain M Banks Culture-romaner.

• Octavia E Butler: Parable-serien, dystopiskt om en ung hyperempatisk hjältinna.

• Orson Scott Card: Ender-serien. Mänskligheten hotar att utrotas av utomjordiska insektsvarelser.

• Michael Crichton: Sphere. Psykologisk thriller om att bärga ett enormt utomjordiskt rymdskepp från oceanens botten, av (den märkliga) författaren till bland annat Jurassic Park.

• Douglas Coupland: Generation A. Nära-framtidsroman om fem personer som blir stuckna av bin, fast bin är utrotade, och blir utsatta för forskning och kändisskap.

• William Gibson: Sprawl- och Bridge-trilogierna: cyberpunk, steampunk, klassiker.

• Lian Hearn: Tales of the Otori (Sagan om klanen Otori). Fiktiv japansk historia om släkten Otoris kamp för att få makten över De Tre Rikena.

• Tanith Lee: Don't Bite the Sun. Tonåringar med fullständig frihet, inklusive att bli dödad och få en ny kropp, nytt kön och ny identitet om och om igen.

• Doris Lessing höll tydligen på att inte få Nobelpriset för att hon även skrivit science fiction. Shikasta är den första i serien Canopus in Argus-serien, om hur avancerade galaktiska kulturer experimenterar med bland annat Jorden.

• Lotta Lotass som sitter i Svenska Akademin har skrivit Tredje flykthastigheten. Jag försökte att läsa den en gång men somnade. Ska göra ett nytt försök.

• Sergei Lukyanenko: Night Watch-serien. Modern fantasy i Ryssland.

• Elizabeth Moon: Speed of Dark. Nära-framtidsthriller med en autist i huvudrollen.

• Alastair Reynolds: Revelation Space-serien. Mänskligheten har börjat kolonisera närliggande solsystem. Sf, thriller, cyberpunk.

• Kim Stanley Robinson: Mars-serien. Utopiskt, ekologiskt om terraformandet av Mars.

• Joanna Russ: The Female Man (Honmänniskan). Feministisk satir.


Det finns naturligtvis många, många fler böcker att läsa (och filmer att se) för den som vill bli upplyst om den sköna nya världen därute. Listorna här är högst personliga och begränsade till vad jag faktiskt känner till och gillar, eller vad folk jag litar på har rekommenderat. Två 100-listor finns här och här, och här kan du läsa om vilka böcker två av SF-bokhandelns grundare anser borde finnas med i en sf-kanon.

Det är inte bara "typisk" science fiction på listan. Jag har skrivit tidigare om varför jag hellre kallar det alternativ fiction eller fantastisk fiction, om någon envisas med att vilja ha ett genre-namn. Huvudsaken är att det är tankeutvidgande läsning som utgår från ett: Tänk om man kunde ...

Till sist ett citat från svenska Wikipedias ambitiösa artikel om sf:

"Sin största påverkan har genren kanske haft genom de dystopiska framtidsvisioner som skilda författare har gett uttryck för. Genom att driva utvecklingen till spets och yttersta konsekvens får författaren ett starkt vapen. Med 1984 varnade George Orwell för riskerna för ett storebrorssamhälle, Ray Bradbury kunde i Fahrenheit 451 varna för riskerna med ett alltmer strömlinjeformat mediesamhälle och Aldous Huxley beskriver i Du sköna nya värld farorna av att driva gentekniken till sin spets."

Läs sf och ligg steget före!