Som språkpoliser till en sockerbit

Hurra, jag får gå på Språkforum igen, mot att jag gör rikligt med reklam för det och tur var väl det för det kostade skjortan i år. Men det är säkert värt varenda skjortknapp! Sådan storheter som Lisa Förare Winbladh och Jonas Hassen Khemiri (vad är det med språkföreläsare och dubbla efternamn förresten? Två av de andra föreläsarna heter Alma Hjertén Soltancharkari och Emma Leeb-Lundberg, ser jag nu. Faktum är att det är tio föreläsare med sammanlagt fjorton efternamn, och två av dem heter Ola. Det måste betyda något.) och många andra lärda kvinnor och män ska prata om så intressanta ämnen som metaforer, standardiserat språk, begripliga instruktioner, kreativa felskrivningar, läget på regelfronten och könsneutralt språk. (Hoppas de tar upp hen! I motsats till det fåniga ordet snippa verkar inte etablissemanget vara med på noterna här.)



Förra året lyssnade jag andäktigt till bland andra Fredrik Lindström och Mikael Parkvall när de mässade och gnällde och orerade om dialekter. (Lotten beskrev det helt förtjusande, läs här.)

Jag vet inte varför det är så himla spännande med ord och uttal och språk, men det är det. Kanske har det något att göra med att jag blev uppklådd av göteborgska ungdomar när jag var liten och vägrade säga tjäx. Mitt brinnande intresse för språk kanske började där, i en liten snyftande hög på en västkustsk brygga.

Läs vad andra skriver om språk, kex, göteborgare.