2009-03-14

Dagens Strimpa

I likhet med så många andra svenska skolbarn tvingades jag läsa Strindberg långt innan jag var redo för hans unika snille och tyckte därför att karln var bajs. Men med tiden blev jag lite klokare, och häromdagen låg jag i soffan och läste Strindbergs dikter. En del av dem är så roliga och häftiga! Här är dikten Indiansommar, ur Dikter på vers och prosa från 1883, kapitlet Stormar:

Från sjukrummets kloraldoftande kuddar,
mörknade av kvävda suckar
och hittills ohörda hädelser;
från nattduksbordet,
belamrat av medikamentsflaskor,
bönböcker och Heine,
jag stapplade ut på balkongen
för att se på havet.

Svept i min blommiga filt
lät jag oktobersolen skina
på mina gula kinder
och på en flaska absint,
grön som havet,
grön som granriset
på en snöig gata
där ett liktåg gått fram.



Havet låg blickstillt,
och vinden sov –
som om ingenting passerat!
Då kom en fjäril,
en brun otäck fjäril,
som förr varit kålmask
men nu kravlat sig upp
ur en nylagd lövhög,
narrad av solskenet
gubevars!

Skälvande av köld
eller ovana
slog han sig ner
på min blommiga filt.
Och han valde bland rosorna
och anilinsyrenerna
den minsta och fulaste –
hur kan man vara så dum!

När timman var ute
och jag reste mig
för att gå och ta in,
satt han kvar ännu,
den dumma fjäriln.
Han hade uppfyllt sin bestämmelse
och var död,
den dumma djäveln!

Läs vad andra skriver om: , , ,

2 kommentarer:

  1. Lena/northofsweden15 mars, 2009 17:17

    Visst är det hemskt vad skolan kan ställa till med? Jag har hittills bara kommit till Selma L och Eyvind Johnson av de svenska klassiker som man "skulle" läsa. Inte ens Vilhelm Moberg har jag riktigt gett mig i kast med, trots att jag är smålänning!

    SvaraRadera
  2. Precis Lena! Selma är nog för alltid förstörd för mig. Tänk om man hade fått hitta henne av lust!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...