Genomblöt av höstregnet parkerar jag min fina cykel utanför Information Rosenbad , men upptäcker att dörren är låst.
Korsningen Drottninggatan/Fredsgatan - snygg port, men fel.
Jag ska vara med på ett jobbmöte klockan 13 i konferensrummet Rotundan men har ingen annan adress än Rosenbad, och det här är uppenbarligen fel dörr. Ringer en kollega som googlar fram att det ska vara på Rosenbad 4, som ligger på andra sidan huset.
Snart händer det, på X/Rosenbad 4
Klockan 12:57
Hittar porten och ser mig om efter en parkeringsplats till cykeln. Cirka fem meter bort står en annan cykel låst vid ett lågt staket, men det är mitt i ösregnet, och tänk om det kommer en skummis och snor den? Man vet inte vilka konstiga typer som stryker runt här nere i city. Jag låser raskt fast min fina hoj i stuprännan utanför dörren och skyndar in till mötet.
Klockan 16:40
Mötet är slut och jag skyndar genom den stora receptionshallen mot trappan till entren. På långt håll ser jag en stor svart bil parkerad precis utanför dörren, som just öppnas av en livvakt. Efter livvakten kommer kommer Fredrik Reinfeldt samt en flicka med en stor väska. Jag hejdar mig före trappan, för att inte skrämma livvakten, och står åt sidan och ser snäll ut. Det verkar inte övertyga livvakten - han tittar på mig och alla andra i receptionen med samma stålblick, men sveper förbi och slussar statsministern mot hissen. Jag fortsätter nerför trappan och ut genom porten.
Klockan 16:42
Cykeln är borta! Det finns inte ett spår av den kvar! Det är som om den aldrig har existerat!
Klockan 16:42,5
Springer tillbaka och viftar åt killen i receptionen. - Hallå, du, har du sett min cykel?
Killen rodnar och säger att jag måste prata med gruppchefen. Gruppchefen dyker strax upp och visar sig vara en uniformerad, otroligt vänlig man. Han skakar min hand och säger att jag hade parkerat lite olyckligt.
- Men jag såg inga skyltar! Inte den minsta lilla skylt!
- Jag vet, svarar den vänliga gruppchefen (vi kan kalla honom Håkan). - Men du vet, det kommer ministrar här hela tiden. Säkerhetsfolket blev oroliga när de såg cykelväskorna. Bombpatrullen fick komma hit och vi fick spärra av hela entren.
- Va?! Men ... min cykel ... och det sitter ju miljöpartimärken på cykelväskan! Då kan det väl inte vara några bomber i, försökte jag resonera förnuftigt.
Snälla fina cykeln med dotterns mp-märken på
Håkan höll med och trodde att det säkert var därför de inte hade låtit bombroboten åka ut med min cykel till Gärdet och sprängt den i småbitar. Istället hade de klippt upp låset och rullat iväg med den till ett närbeläget garage, där jag några minuter senare kunde hämta min fullständigt oskyldiga cykel.
Galet va! Visst, jag kanske skulle ha fattat att det inte var världens bästa cykelparkering. Men det fanns verkligen inga skyltar, och det stod ju en annan hoj bara några meter bort.
Klockan 17:15
Cyklar hem på den misstänkta terroristcykeln. Försöker att se så ofarlig ut som möjligt för att inte skrämma eventuella mötande ministrar.
Läs vad andra har skrivit om cyklar, bomber, Rosenbad
PS Kärleksfulla hälsningar till inspiratriserna Lotten och Helena.
De kunde väl åtminstone sätta upp en bombförbudsskylt, så kan åtminstone vanliga icke-bombande cyklister få parkera med gott samvete.
SvaraRaderaVerkligen! Ju mer jag tänker på det, desto mer känner jag mig som Mr Bean. Eller Monsieur Hulot. Hur kan en så blyg och vänligt inställd person som jag lyckas skrämma upp hela säkerhetsstyrkan på Rosenbad?
SvaraRaderaTack för ett inlägg som fick mig att fnissa länge !
SvaraRaderaJag hade nästan kunnat ge min högra arm för att få vara med! Nej, förresten: den vänstra. (Min vänstra pekfingervals är sämre än den högra.)
SvaraRaderaDet här överträffar det mesta! Måste länka! :-)
SvaraRaderaTania, IT-mamman: glad att jag kunde pigga upp :)
SvaraRaderaLotten: Det hade säkert varit dubbelt så roligt!
Tack för att du förgyllde min dag! Itmamman länkade dig, ett litet tack till henna oxå...
SvaraRadera/amelnestor
Tack för skrattet! Hur kan någon bli misstänksam mot en cykel med mp-märken, jag bara frågar?
SvaraRaderaVad var det för jobbmöte, förresten? Väldigt nyfiken.
Tack själv, amelnestor!
SvaraRaderaab: Ett seminarium där Allmänna Arvsfonden utvärderade sitt stöd till BRIS, Rädda Barnen och Ersta Diakoni i samband med flodvågskatastrofen. Jag jobbade ju på RSOS då och följde frivilligorganisationernas arbete (och behov av stöd) på nära håll, så det var extra intressant att vara med.
SvaraRaderaBättre lyss till den bomb som brast än att aldrig spränga sin båge?
SvaraRaderaMen herregud! Du som ser så snäll och vänlig ut. Och din cykel som såg så harmlös ut ... jösses.
SvaraRaderaHaha-ha! Du hade inte tänkt på att det är kanske just miljöpartimärken eller bamsestickers man sätter på en väska med trotyl just för att invagga omgivningen i säkerhet?
SvaraRaderaNä, jag hade nog också varit blåögd nog att parkera cykeln precis utanför, trots att frånvaron av andra cyklar borde ha fått mig att tänka efter ...
Nämen nä, eller oj, eller vad ska jag säga, --- jag är en smula mållös... Man kan alltså, tycker säkerhetsmännen på Rosenbad, att man kan göra en cykel till en bomb? Jag som just har pratat med Luftfartsverket och trodde att terrorismnojan höll på att gå över. Så var det alltså inte.
SvaraRaderadu får börja utnyttja SL istället för att vara en sån där som CYKLAR. Cyklar gör man i städer som ja, västerås.
Nu ska jag gå och titta på Något Allvarligt så att jag kanske kan sluta gapflabba.