annatoss.se
Dessa är gamla och dammiga:
contigo.se/anna
annatoss.blogspot.com
annatoss.wordpress.com
Ok fint ses på annatoss.se då!
2014-04-10
annatoss.se
Nya adressen! Detta gäller nu:
Dessa är gamla och dammiga:
contigo.se/anna
annatoss.blogspot.com
annatoss.wordpress.com
Ok fint ses på annatoss.se då!
Dessa är gamla och dammiga:
contigo.se/anna
annatoss.blogspot.com
annatoss.wordpress.com
Ok fint ses på annatoss.se då!
2014-04-06
Anna Toss & C:o flyttar!
 |
| Flyttlasset går. Bild lånad från Stockholmskällan |
Här kommer det inte att hända nåt mer, så vi ses på nya stället!
2014-02-06
Zelda, Buddha och Firefox
Fler flickor kommer att få heta Björn, spanade jag nyss. I samma veva kollade jag upp hur många flickor som redan heter Björn med hjälp av Statistiska Centralbyråns Namnsök och upptäckte att
det finns 28 kvinnor som har förnamnet Björn, varav en har Björn som tilltalsnamn. (Go Björn!)
Namnsöket är helt beroendeframkallande. Jag kunde inte sluta förrän jag tagit reda på att 3 kvinnor och 16 män heter Baloo i förnamn (men ingen har det som efternamn) och att 11 män i Sverige heter Buddha i förnamn (varav 1 har namnet som tilltalsnamn). 342 kvinnor och en man heter Marilyn i förnam; en man och 367 kvinnor heter Zelda (227 kvinnor har namnet som tilltalsnamn). 513 personer heter Tiger i efternamn. 81 kvinnor och 670 män heter det i förnamn (99 män har namnet som tilltalsnamn). 102 män heter Clint i förnamn.
Det finns ingen person som har namnet Doktor som förnamn.
Det finns ingen person som har efternamnet Who.
Det finns ingen person som har efternamnet Gud.
Det finns ingen person som har namnet Gud som förnamn. (Fast jag har en kompis som envisas med att ansöka om det.)
Det finns 16428 kvinnor som har förnamnet Gudrun. Av dessa har 8163 namnet Gudrun som tilltalsnamn.
Det finns ingen man som har namnet Gudrun som förnamn.
Det finns 1 kvinna som har förnamnet Gudis.
Det finns 1 kvinna som har förnamnet Gudde.
Det finns ingen person som har efternamnet Firefox.
Det finns ingen person som har namnet Firefox som förnamn.
Det finns ingen person som har efternamnet Internet.
Det finns ingen person som har namnet Internet som förnamn.
Det finns ingen person som har efternamnet Google.
Det finns ingen kvinna som har namnet Google som förnamn.
Det finns 1 man som har förnamnet Google.
Det finns ingen person som har efternamnet Kärlek.
Det finns 1 kvinna som har förnamnet Kärlek.
Det finns ingen man som har namnet Kärlek som förnamn.
Det finns ingen person som har efternamnet Wordpress.
Det finns ingen person som har namnet Wordpress som förnamn.
Bara så att ni vet.
det finns 28 kvinnor som har förnamnet Björn, varav en har Björn som tilltalsnamn. (Go Björn!)
Namnsöket är helt beroendeframkallande. Jag kunde inte sluta förrän jag tagit reda på att 3 kvinnor och 16 män heter Baloo i förnamn (men ingen har det som efternamn) och att 11 män i Sverige heter Buddha i förnamn (varav 1 har namnet som tilltalsnamn). 342 kvinnor och en man heter Marilyn i förnam; en man och 367 kvinnor heter Zelda (227 kvinnor har namnet som tilltalsnamn). 513 personer heter Tiger i efternamn. 81 kvinnor och 670 män heter det i förnamn (99 män har namnet som tilltalsnamn). 102 män heter Clint i förnamn.
Det finns ingen person som har namnet Doktor som förnamn.
Det finns ingen person som har efternamnet Who.
Det finns ingen person som har efternamnet Gud.
Det finns ingen person som har namnet Gud som förnamn. (Fast jag har en kompis som envisas med att ansöka om det.)
Det finns 16428 kvinnor som har förnamnet Gudrun. Av dessa har 8163 namnet Gudrun som tilltalsnamn.
Det finns ingen man som har namnet Gudrun som förnamn.
Det finns 1 kvinna som har förnamnet Gudis.
Det finns 1 kvinna som har förnamnet Gudde.
Det finns ingen person som har efternamnet Firefox.
Det finns ingen person som har namnet Firefox som förnamn.
Det finns ingen person som har efternamnet Internet.
Det finns ingen person som har namnet Internet som förnamn.
Det finns ingen person som har efternamnet Google.
Det finns ingen kvinna som har namnet Google som förnamn.
Det finns 1 man som har förnamnet Google.
Det finns ingen person som har efternamnet Kärlek.
Det finns 1 kvinna som har förnamnet Kärlek.
Det finns ingen man som har namnet Kärlek som förnamn.
Det finns ingen person som har efternamnet Wordpress.
Det finns ingen person som har namnet Wordpress som förnamn.
Bara så att ni vet.
2014-02-04
Hen, en och Björn
Ser i ögonvrån att ordet "hen" fortfarande är ett problem på vissa håll, inte i min lilla bubbla men så är det ju, man tror att alla tänker som man själv men i själva verket sitter vi bara i våra olika bubblor och flyter förbi varandra, förvånat höjande på ögonbrynen.
För mig är "hen" ett enastående bra ord som jag använder ganska ofta. Som jag använde redan innan den stora debatten bröt ut, efter att ha tröttnat på först "han eller hon" och sen "hon/han" och sen "h*n" (som förvisso är kort och smidigt men som för tankarna onödigt mycket till något hemligt, som om personen i fråga är skum på något vis). Långt innan det blev en politisk fråga: för mig var "hen" en språkfråga och en smart lösning på ett styltigt problem.
Sen dess har jag lärt mig att gilla fler aspekter av "hen". Att det tillåter den som skriver att bortse från traditionellt könstänk helt och hållet. (Just det är nånting jag tänker allt oftare på. Det kommer en text om det snart, jag måste bara tänka lite till.) Och samtidigt som jag upptäckte den fiffiga funktionen dök ordet "en" upp allt oftare i mina läsflöden, i stället för "man". Då blev du väl ännu gladare tänker ni nu, men nää! Jag rynkade ögonbrynen, sköt rygg och kände mig som ett gammalt grinigt troll från Flashebackeskogen.
Jag försöker gilla "en", det gör jag faktiskt. Men det tar emot. Dels för att jag aldrig har associerat den användningen av ordet "man" med män. Dels för att jag tycker att meningar lätt blir konstiga när man hade tänkt skriva "man" och "en" i samma mening, som t ex "om en har en" (om man har 1). Men allra mest för att jag tycker att det låter dumt. "En" för mig är dialektalt, gammaldags, lantligt. Jag säger det rakt ut: bonnigt. Jag känner att om vi börjar skriva "en" så dröjer det inte förrän vi skriver "söstra mi", "hocken", "kössa" och "feschli". Och därmed sällar jag mig till den skara griniga gamla troll som gnäller på att "hen" betyder "höna" på engelska, men som utan att dra på mun säger att de har bra fart på motorcykeln. Nej, bland dem vill en inte vara!
Till sist en spaning om namnet Björn. Häromveckan var det en vän som funderade på ett mellannamn till sin dotter Dorotea, född i Västerbotten. Det slog mig att Björn kunde vara ett fint namn: det passar med det lappländska temat, det är ett namn med styrka, det låter fint ihop med Dorotea – och framförallt, det är helt könsneutralt (björnhonan är ju också en Björn). Vännen, som är en sann hipster, tyckte att förslaget var intressant. Och min spaning är att allt fler föräldrar kommer att strunta i om namnet de gillar traditionellt har räknats som pojk- eller flicknamn. Så allt fler svenska flickbebisar kommer att få heta Björn, för att deras föräldrar är modiga och moderna. Kom ihåg var du hörde det först!
För mig är "hen" ett enastående bra ord som jag använder ganska ofta. Som jag använde redan innan den stora debatten bröt ut, efter att ha tröttnat på först "han eller hon" och sen "hon/han" och sen "h*n" (som förvisso är kort och smidigt men som för tankarna onödigt mycket till något hemligt, som om personen i fråga är skum på något vis). Långt innan det blev en politisk fråga: för mig var "hen" en språkfråga och en smart lösning på ett styltigt problem.
Sen dess har jag lärt mig att gilla fler aspekter av "hen". Att det tillåter den som skriver att bortse från traditionellt könstänk helt och hållet. (Just det är nånting jag tänker allt oftare på. Det kommer en text om det snart, jag måste bara tänka lite till.) Och samtidigt som jag upptäckte den fiffiga funktionen dök ordet "en" upp allt oftare i mina läsflöden, i stället för "man". Då blev du väl ännu gladare tänker ni nu, men nää! Jag rynkade ögonbrynen, sköt rygg och kände mig som ett gammalt grinigt troll från Flashebackeskogen.
Jag försöker gilla "en", det gör jag faktiskt. Men det tar emot. Dels för att jag aldrig har associerat den användningen av ordet "man" med män. Dels för att jag tycker att meningar lätt blir konstiga när man hade tänkt skriva "man" och "en" i samma mening, som t ex "om en har en" (om man har 1). Men allra mest för att jag tycker att det låter dumt. "En" för mig är dialektalt, gammaldags, lantligt. Jag säger det rakt ut: bonnigt. Jag känner att om vi börjar skriva "en" så dröjer det inte förrän vi skriver "söstra mi", "hocken", "kössa" och "feschli". Och därmed sällar jag mig till den skara griniga gamla troll som gnäller på att "hen" betyder "höna" på engelska, men som utan att dra på mun säger att de har bra fart på motorcykeln. Nej, bland dem vill en inte vara!
 |
| Lilla syster Björn och lilla syster Björn |
2014-01-11
Dags att snyta sig och gå vidare
Det är inte riktigt över ännu, men snart. När arvet är skiftat, alla papper påskrivna, alla transaktioner klara. Jag vet inte när det blir, om det är några veckor från nu eller månader. Men iallafall: då. Då är det dags att gå vidare.
Jag vill vara där så snart som möjligt.
Jag vill komma till den punkten att jag inte känner mig sårad eller arg. Eller sviken.
Att jag inte tänker på hämnd. För det gör jag ibland, inte för att jag någonsin skulle göra det på riktigt för det är jag alldeles för jävla väluppfostrad för. Men till och med att tänka på det är barnsligt och lågt och jag vill inte vara där, i det mörka arga lilla hörnet där man sitter och ruvar på svarta tankar.
Jag vill inte tänka på hur det kunde ha varit. Allt jag kunde ha gjort. Hur lätt det kunde ha gått. Jag vill inte tänka på skillnaden.
Det är på många sätt ett lyxproblem. Jag kommer att få en halv miljon, det räcker för att betala alla räkningar och skulder. Det är en halv miljon mer än vad de flesta människor på jorden får efter sina föräldrar. Det är nånting att vara glad för.
Jag trodde aldrig heller på riktigt att jag skulle få 440 miljoner, som var min laglott, eller 880 miljoner som motsvarar vad mina syskon fått (förutom avkastningen som kommit dem till godo varje år sen de föddes). Det var för overkligt helt enkelt.
Såklart att jag blev besviken ändå. Många skulle nog ha känt likadant. Inte bara vid tanken på den enorma skillnaden, utan också av girigheten, snålheten, känslokylan. Av att bli kallad oäkta. Av att få höra att man inte är värd någonting, att man inte ska räknas. Av alla fula ord, fula grepp, fula finter. Lagvrängeriet, gråzonerna, luftfakturorna, de påhittade skuldsedlarna. De iskalla beräkningarna, helt enkelt.
Men allt det där är så oerhört tråkigt att tänka på. Nu vill jag ha ut det ur systemet. Ja: jag har känt mig bitter, förbannad och hämndlysten. Men nu får det vara slut med det. Jag vill gå med högburet huvud ur den här leran. Jag har försökt uppträda korrekt hela vägen, det är bara att fortsätta så och hoppas att jag snart är förbi den punkten att jag ens tänker på det mer. Vad har jag förlorat egentligen? Ingenting. Jag hade ingenting att förlora. Jag har kvar allt som räknas, allt som är viktigt och som gör mig glad. Jag står inte i skuld till någon. Min familj och jag kan göra vad vi vill, vi klarar oss bra.
Jag är så tacksam för allt stöd jag har fått under den här tiden, av vänner och bekanta och okända. Tusen tusen tack för er värme. Tack vare er tror jag, hoppas jag att jag ska komma vidare snabbt, bort från gnällig bitterhet, ut i ljuset igen.
Där allt är lika fint som vanligt faktiskt.
Jag vill vara där så snart som möjligt.
Jag vill komma till den punkten att jag inte känner mig sårad eller arg. Eller sviken.
Att jag inte tänker på hämnd. För det gör jag ibland, inte för att jag någonsin skulle göra det på riktigt för det är jag alldeles för jävla väluppfostrad för. Men till och med att tänka på det är barnsligt och lågt och jag vill inte vara där, i det mörka arga lilla hörnet där man sitter och ruvar på svarta tankar.
Jag vill inte tänka på hur det kunde ha varit. Allt jag kunde ha gjort. Hur lätt det kunde ha gått. Jag vill inte tänka på skillnaden.
Det är på många sätt ett lyxproblem. Jag kommer att få en halv miljon, det räcker för att betala alla räkningar och skulder. Det är en halv miljon mer än vad de flesta människor på jorden får efter sina föräldrar. Det är nånting att vara glad för.
Jag trodde aldrig heller på riktigt att jag skulle få 440 miljoner, som var min laglott, eller 880 miljoner som motsvarar vad mina syskon fått (förutom avkastningen som kommit dem till godo varje år sen de föddes). Det var för overkligt helt enkelt.
Såklart att jag blev besviken ändå. Många skulle nog ha känt likadant. Inte bara vid tanken på den enorma skillnaden, utan också av girigheten, snålheten, känslokylan. Av att bli kallad oäkta. Av att få höra att man inte är värd någonting, att man inte ska räknas. Av alla fula ord, fula grepp, fula finter. Lagvrängeriet, gråzonerna, luftfakturorna, de påhittade skuldsedlarna. De iskalla beräkningarna, helt enkelt.
Men allt det där är så oerhört tråkigt att tänka på. Nu vill jag ha ut det ur systemet. Ja: jag har känt mig bitter, förbannad och hämndlysten. Men nu får det vara slut med det. Jag vill gå med högburet huvud ur den här leran. Jag har försökt uppträda korrekt hela vägen, det är bara att fortsätta så och hoppas att jag snart är förbi den punkten att jag ens tänker på det mer. Vad har jag förlorat egentligen? Ingenting. Jag hade ingenting att förlora. Jag har kvar allt som räknas, allt som är viktigt och som gör mig glad. Jag står inte i skuld till någon. Min familj och jag kan göra vad vi vill, vi klarar oss bra.
Jag är så tacksam för allt stöd jag har fått under den här tiden, av vänner och bekanta och okända. Tusen tusen tack för er värme. Tack vare er tror jag, hoppas jag att jag ska komma vidare snabbt, bort från gnällig bitterhet, ut i ljuset igen.
Där allt är lika fint som vanligt faktiskt.
2014-01-03
Saknad Sicce
Min gudmor Sicce gick bort på nyårsafton. I går kväll skrev jag på Lucke & Lull-bloggen om vårt senaste besök hos henne i Uppsala.
Sicce var en otrolig människa, med en hjärna som bara överträffades av hennes hjärta. Hon kommer att saknas av många, många. Fina minnesord över Sicce finns här på UNT, på radions Kulturnytt (med fint foto av Sofia Runarsdotter), på SvD Kultur där hon var medarbetare, och här av Mohamed Omar.
Veteranen har skrivit en av många artiklar om Sigrid och Carl-Göran Ekerwald som fick några år av innerlig, självlysande kärlek.
Och här en intervju med Carl-Göran, publicerad på hans 90-årsdag, dagen före nyårsafton. Våra varmaste tankar går till honom, och till Sicces barn och barnbarn.
Sicce var en otrolig människa, med en hjärna som bara överträffades av hennes hjärta. Hon kommer att saknas av många, många. Fina minnesord över Sicce finns här på UNT, på radions Kulturnytt (med fint foto av Sofia Runarsdotter), på SvD Kultur där hon var medarbetare, och här av Mohamed Omar.
 |
| Sicce som när jag var liten (och som hon ser ut när jag drömmer om henne) |
Veteranen har skrivit en av många artiklar om Sigrid och Carl-Göran Ekerwald som fick några år av innerlig, självlysande kärlek.
Och här en intervju med Carl-Göran, publicerad på hans 90-årsdag, dagen före nyårsafton. Våra varmaste tankar går till honom, och till Sicces barn och barnbarn.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
