tag:blogger.com,1999:blog-8008567768270585043.post6872833565342705618..comments2023-06-19T10:19:34.709+02:00Comments on Anna Toss & C:o: Skymningsskällande hund lyste upp minneAnnahttp://www.blogger.com/profile/18053145249405113444noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-8008567768270585043.post-32667240506006599392013-11-11T14:25:29.184+01:002013-11-11T14:25:29.184+01:00Fint med din bortglömda farbror. Undrar om det kom...Fint med din bortglömda farbror. Undrar om det kommer gå att mixtra med neuronerna i framtiden, så att man kan hitta varenda liten bok och farbror som gömmer sig i minnets vrår? Och kommer det att vara till glädje?Annahttps://www.blogger.com/profile/18053145249405113444noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8008567768270585043.post-72871467383611747572013-11-10T19:30:17.342+01:002013-11-10T19:30:17.342+01:00Härligt minne!
Det sägs ju att dofter är det som...Härligt minne! <br /><br />Det sägs ju att dofter är det som bäst tar en tillbaka till bortglömda minnen (eller för den delen smaken av madeleinekakor...), men även ljud, tycker jag. Minns en sen kväll, nyinflyttad i en lägenhet, då jag halvsovande bekantade mig med den nya stadsdelens ljud. Så hördes en sågklinga, lite svagt genom kvällen. Jag tänkte inte: Vem i allsin dar sågar så här dags!? Eller: En gammaldags vedkap här i Vasastan, så märkligt! Utan i stället dök minnet upp av en grannfarbror på landet, som jag inte ens visste att jag mindes. Han kapade ved mest hela dagarna och jag gillade att prata med honom. Han försvann när jag var i femårsåldern, för att dyka upp i Vasastan i mitt minne, femtio år senare! Fast sedan kom jag på att det var kylskåpet som lät så där som en vedkap...Karinhttp://www.karinenglund.comnoreply@blogger.com